K-G i nöd och lust

Från Wikipedia
K-G i nöd och lust
GenreDramafilm
RegissörJens Jonsson
ProducentRebecka Lafrenz
ManusJens Jonsson, Antonia Pyk
SkådespelareEva Fritjofson, Christer Fjellström, Hans Mosesson med flera
OriginalmusikJohan Ramström
FotografAskild Vik Edvardsen
KlippningKristofer Nordin
ProduktionsbolagDramatiska Institutet
DistributionSandrew Metronome Distribution Sverige AB
Premiär26 januari 2002
Speltid41 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

K-G i nöd och lust är en svensk kortfilm från 2002 i regi av Jens Jonsson. I rollerna ses bland andra Eva Fritjofson, Christer Fjellström och Hans Mosesson.[1]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Birgitta är kursledare i personlig utveckling och gift med K-G som äger en trafikskola. De är varandras motsatser: Birgitta är utåtriktat modig och K-G inåtvänd, skygg och långsam. Birgitta är otrogen med en kollega och hon överväger att lämna sin make. Samma dag som familjens hund avlivas, tar K-G sin fru på bar gärning med älskaren. Efter att ha legat på en leråker, reser han sig och går med i ett band som ska spela på Birgittas kursavslutning. När hon upplever makens trumsolo beslutar hon sig för att gå tillbaka till honom.[1]

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen spelades in i hösten 2001 i Stockholm, Lidingö, Vallentuna och Nacka. Den producerades av Rebecka Lafrenz och spelades in efter ett manus av Jonsson och Antonia Pyk. Musiken komponerades av Johan Ramström, fotograf var Askild Vik Edvardsen och klippare Kristofer Nordin. Filmen premiärvisades den 26 januari 2002 på Göteborgs filmfestival. Den hade biopremiär 22 februari 2002 på biografen Victoria i Stockholm och visades samma år i Sveriges Television.[1]

Vid en filmfestival i München 2002 belönades filmen med pris för bästa manus samt juryns pris. Jonsson fick även motta unga talangpriset vid samma festival. Vid filmfestivalen i Cannes fick filmen delat andra pris i skolfilmstävlingen, Cinéfoundation.[1]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]