Kognitiv beteendeterapi

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för evidensbaserade former av psykoterapi med utgångspunkt i kognitiv psykologi och inlärningspsykologi. KBT anses har nått särskilt goda resultat på vanliga ångesttillstånd, t.ex. fobier, paniksyndrom och tvångssyndrom, och på förstämningssyndrom, t.ex. depression. Terapin fokuserar på att förändra tankar, vanor och beteenden för att hjälpa människor att leva ett bättre liv.

När man jämfört behandlingsresultat av kognitivt beteendeterapeutiska metoder med andra terapimetoder har man vanligtvis kunnat notera bättre resultat för KBT. Inte inom något område har KBT fått sämre resultat än andra psykoterapeutiska insatser. I USA, Kanada, Australien och Storbritannien har KBT en mycket stark ställning bland psykologer, psykoterapeuter och övrig personal i psykiatrin. I Sverige har KBT haft en långsammare spridning och här är ännu efterfrågan på behandling betydligt större än utbudet. Vissa landsting saknar egen kognitiv-beteendeterapeutisk kompetens och måste remittera patienter till KBT-terapeuter i andra landsting för specialistvård. På senare år har dock KBT varit på stark frammarsch även i Sverige. Psykologer börjar använda denna terapi på patienter mer och mer och funnit goda resultat.

Till skillnad från psykodynamisk teoribildning, så menar man inom den kognitiva psykologin att fobier och annat som behandlas inte är symptom på andra, underliggande och för individen omedvetna problem.

Historia

I början av 1900-talet växte två former av psykoterapi fram, psykoanalysen och beteendeterapin. Psykoanalysen grundades av Sigmund Freud utifrån hans kliniska erfarenheter med neurotiska patienter, och teorin gick ut på att mänskligt beteende till viss del styrs av omedvetna processer. Det terapeutiska arbetet gick ut på att identifiera dessa med hjälp av metoder som fri association. Psykoanalysen ligger till grund för det som idag kallas psykodynamisk terapi (PDT). Beteendeterapin, med förgrundsfigurer som John Watson och B.F. Skinner, kritiserade psykoanalysen som "mentalistisk" och utgick i stället från det observerbara beteendet och inlärningspsykologiska upptäckter från experimentell psykologi, som principerna om klassisk och operant betingning. Beteendeterapins vetenskapsfilosofiska grund kallas för behaviorism.

Om beteendeterapin är det ena benet i KBT, så är kognitiv terapi den andra. Den grundades av Aaron Beck på 1960-talet. Beck var psykoanalytiker, och arbetade med patienter med depression. Han observerade att patienternas problem grundades i ett antal felaktiga antaganden om sig själva och omvärlden, och utvecklade en terapiform för att direkt adressera dessa.

Begreppet kognitiv beteendeterapi populariserades på 1980-talet, men vissa menar att den första KBT-inriktade psykoterapeuten var Albert Ellis som, bland annat inspirerad av moderna och klassiska filosofer, utvecklade rationell emotiv beteendeterapi (REBT) under 1950-talet. Idag kan man med "kognitiv beteendeterapi" mena allt ifrån ren kognitiv terapi à la Beck (Beck använder numera själv begreppet "KBT") till beteendeterapi.

På 2000-talet har den så kallade tredje vågens beteendeterapi vuxit fram, med terapiformer som acceptance and commitment therapy (ACT) och dialektisk beteendeterapi (DBT). Denna innebär delvis en återgång till den förkognitivistiska beteendeterapin, på det sättet att man inte längre försöker att direkt förändra kognitioner. I stället har man tagit mycket influenser från buddhistiskt tänkande, bland annat tekniker för att uppnå medveten närvaro och lära sig acceptera sina tankar.

Under år 2010 fastslog Socialstyrelsen efter intensiv kritik sina riktlinjer för behandling av ångest och depression. Resultatet är i hög grad ett förtydligande av de tidigare preliminära riktlinjerna, och innebär bland annat att KBT om möjligt ska erbjudas som förstahandsalternativ vid behandling av lindrig och måttlig ångest och depression.

Forskning

Gemensamt för de olika varianterna av KBT är att stor vikt läggs vid vetenskaplig utvärdering av metoderna, så kallad evidens. De studier som anses vara de mest tillförlitliga är randomiserade kontrollerade studier. KBT är den terapiinrikting där det gjorts flest randomiserade kontrollerade studier (RCT) och detta har lett till att terapiformen, vid sidan av PDT, förordas av oberoende institutioner för utvärdering av hälsovård, bl.a. Statens beredning för medicinsk utvärdering i Sverige och Cochrane collaboration, för de flesta vanliga psykiatriska diagnoser. Därmed inte sagt att KBT är mer effektiv som behandlingsmetod jämfört med till exempel PDT. Modern forskning visar att den viktigaste skillnaden i utfallet är terapeuten, inte metoden. 70-80% anses bero på sk "oberoende" faktorer, t ex terapeutens personlighet, förmåga till att skapa hopp etc.

På senare tid har det uppmärksammats att KBT fungerar lika bra vid behandling via internet som vid sedvanlig behandling där patienten och terapeuten träffas ansikte mot ansikte. Det finns, om än begränsat, vetenskapligt stöd för att KBT via internet på kort sikt har effekt på symptom vid paniksyndrom, social fobi och depression. Det finns idag flera hemsidor på internet där man kan få gratis terapi.

Se även

• Prokrastinering (uppskjutarbeteende)
• Kognitiv terapi
• Desensibilisering

Externa länkar

• Socialstyrelsens riktlinjer för behandling av depression och ångest
• Svenska föreningen för kognitiva och beteendeinriktade terapier
• www.kbt.nu
• Kognitiv psykoterapi vid utbrändhet - ett utdrag
• Svenska föreningen för kognitiv beteendeterapi
• Albert Ellis Institute
• REBT Network