Kooperativa förbundets arkitektkontor

Från Wikipedia
(Omdirigerad från KFAI)
Hoppa till: navigering, sök
Arbete på KF:s arkitektkontor 1927.
Eskil Sundahl sittande vid sitt skrivbord 1934, i kretsen av sina avdelningschefer; från vänster Haqvin Carlheim-Gyllensköld, Artur von Schmalensee, Olof Thunström, Dag Ribbing, Ville Tommos, Olof Hult, Eric Rockström, Gösta Hedström, Sune Flök och sittande Erik Lund.

Kooperativa Förbundets Arkitekt- och Ingenjörsbyrå även kort kallat KFAI, var Kooperativa Förbundets eget arkitektkontor. På 1930-talet sysselsatte det över 70 medarbetare och var då Sveriges största arkitektkontor.

Historik[redigera | redigera wikitext]

KFAI grundades 1925, för att tillgodose kooperationens stora behov av välplanerade, funktionella byggnader. Kontoret praktiserade "arbetsgemenskapens princip", som det hette i en skrift från 1935. Kontoret var indelat i självständiga avdelningar. Man diskuterade gemensamt frågor av större betydelse och tog del av varandras framsteg eller svårigheter. Detta, så hette det, "stimulerar de enskildas prestationer och ger samtidigt kontorets arbete en tydlig förnimbar kollektiv underton".

KFAI stod för den moderna, funktionalistiska sakligheten, där socialt engagemang parades med stark formkänsla. KFAI har därmed i hög grad påverkad svensk arkitektur under 1930- och 1940-talen. Förutom kontorets chef Eskil Sundahl (åren 1925-1958), fanns här bland andra Olof Thunström, Artur von Schmalensee och Erik Ahlsén.

KFAI hade under många år sina lokaler i KF-huset vid Slussen i centrala Stockholm. Verksamheten lades ner i mitten av 1970-talet.

Verk i urval (samtliga i Stockholmsområdet)[redigera | redigera wikitext]

I kronologisk ordning.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Det svenska folkhemsbygget : om Kooperativa förbundets arkitektkontor. Lisa Brunnström (Stockholm: Arkitektur förlag, 2004).
  • 1900-talets svenska arkitektur - Att bygga ett land, redaktör Claes Caldenby utgiven av Arkitekturmuseet och Byggforskningsrådet 1998.