Kaarlo Juho Ståhlberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kaarlo Juho Ståhlberg


Ämbetsperiod
27 juli 1919–1 mars 1925
Statsminister
Efterträdare Lauri Kristian Relander

Född 28 januari 1865
Suomussalmi, Finland
Död 22 september 1952 (87 år)
Helsingfors, Finland
Politiskt parti Framstegspartiet
Maka Hedvig Irene Wåhlberg (avli.)
Ester Hällström
Yrke Advokat, tjänsteman, professor, domare

Kaarlo Juho Ståhlberg, dopnamn Carl Johan, född 28 januari 1865, död 22 september 1952, var republiken Finlands förste president åren 1919–1925.

Ståhlberg var statstjänsteman och jurist. Han tillhörde Ungfinska partiet och utsågs i november 1905 till chef för Handels- och industriexpeditionen i den mechelinska senaten, men avgick två år senare på egen begäran. Åren 1908-1918 verkade han som professor i förvaltningsrätt i Helsingfors. Han var den som låg bakom en stor del av arbetet med 1919 års regeringsform, varför den ibland har kallats Ståhlbergs regeringsform.

Den 26 juli 1919 utnämndes Ståhlberg till Finlands första president. Han politik gick ut på att stärka Finlands ställning som självständigt land och försona de stridande parterna från inbördeskriget. Han tvekade inte att använda presidentens benådningsrätt och han inledde sociala reformer. När han styrt Finland i sex framgångsrika år avstod han att kandidera för omval, för att lämna ett gott föredöme för framtiden. Ståhlberg ställde dock upp i presidentvalen 1931 och 1937 men besegrades båda gångerna ytterst knappt. Hatet mot Ståhlberg från vissa grupper gjorde att han blev utsatt för en så kallad ”skjutsning” av Lapporörelsen 14 oktober 1930 då han och hans fru kidnappades från hemmet på Brändö och kördes i bil till Joensuu.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Gustaf Mannerheim
Finlands riksföreståndare
Finlands president
1919–1925
Efterträdare:
Lauri Kristian Relander