Kadmiumfärg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kadmiumfärg används idag nästan endast som konstnärsfärg. Färgvariationen spänner mellan citrongult till rött. Anledningen till att man fortfarande använder färger med kadmium trots att de kan vara farliga för miljön är att de har egenskaper som är svåra att få fram med andra pigment. Karaktäristiskt för kadmiumfärger är att de är väldigt opaka och ljusäkta jämfört med andra gula, orangea och röda färger. Ofta brukar färgtillverkare tillverka kadmiumfärgssubstitut som de kallar t ex "Cadmium Yellow (hue)", där "hue" indikerar att det inte rör sig om äkta kadmiumfärg utan bara en efterliknad nyans. Färgrester av kadmiumfärg bör lämnas in till en miljöstation och märkas med "Kadmiumhaltigt avfall".

Kadmiumgult[redigera | redigera wikitext]

Kadmiumgult, CdS, även kadmiumsulfid eller svavelkadmium är kadmiumfärgernas bas och finns i naturen som mineralet greenockit. Det kan framställas genom att man leder svavelväte genom en lösning av ett kadmiumsalt, varvid det bildas en vackert gul fällning.

Det går också att framställa det genom en torr metod där glödgning av en blandning av kadmiumoxid och pulveriserat svavel ger ett material med en mörkare färgnyans än för det som är framställt den våta vägen.

Den ljusaste nyansen, nämligen citronkadmiun, består vanligen av zinksulfid och kadmiumoxalat och är ibland mindre ljusäkta än de mörkare varianterna.

Kadmiumgult har stor täckförmåga och i motsats till de gula blyfärgerna blir det inte svart med tiden och kan utan olägenhet blandas med ultramarin.

Med kromoxidhydratgrönt får man vackra gröna blandningar, kadmiumgrönt, en beteckning som även används för blandningar av kadmiumgult och berlinerblått.

Kadmiumgult används både som olje- och vattenfärg samt för framställning av en gul färg med purpurskiftning för användning vid glastillverkning.[1]

Kadmiumrött[redigera | redigera wikitext]

Kadmiumrött, eller kadmiumselenid, är en förening mellan selen och kadmium, som huvudsakligen används som färg inom målarkonsten. Det är en mycket vacker och hållbar färg, som kan påminna om cinnober, särskilt när den innehåller något kadmiumsulfid och kan för övrigt framställas i mycket varierande nyanser.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Meyers varulexikon, Forum, 1952

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]