Kakel

För andra betydelser, se Kakel (olika betydelser).

Kakelplattor.

Kakel, lergodsplattor med glasyr på en sida, används som skyddande och ofta dekorativ väggbeklädnad.

Kakel är att finna i simhallar, badrum och kök, samt i olika lokaler för livsmedel och deras tillverkning. En typ av kakel finns som utvändig dekorativ beklädnad på kakelugnar.

I vissa länder, särskilt Spanien, Portugal och Brasilien har man en tradition av att dekorera byggnader med kakel (azulejos).

Slaget vid Aljubarrota, konstverk i kakel av den portugisiske konstnären Jorge Colaço.

Kakelbeklädnad tål inte frost eftersom kakel suger åt sig fukt; klinker är mer frostsäker. De olika miljöerna är att beakta vid montering av kakel samt de olika sättbruken och fogbruken.

Historik

Det klassiska materialet för kakel, fajans, har sitt ursprung i de väggplattor i glaserat tegel som tillverkades i Assyrien från omkring 1000 f. Kr. och senare i Babylonien, Egypten och Persien. Användningen av kakel spred sig via de islamska kulturerna till Europa under medeltiden. I Europa började man framställa kakel i Spanien på 1300-talet och en tid därefter även i Italien. Under 1500-talet nådde kakeltillverkningen till Holland, som under 1600-talet dominerade kakeltillverkningen med kakelplattor i så kallad delftfajans. De holländska kaklen kopierades även i andra länder, bland annat i Danmark.

I Sverige ingick kakelplattor i Holländsk stil bland Rörstrands tidigaste produktion. Flera kakelungsmakare tog dock ganska snart upp egen tillverkning.

Kakel har även varit en populär fasadbeklädnad. Den Österrikiska jugendarkitekturen kännetecknas av användning av kakel som dekorativa punktaccenter eller i större sammanhängande ytor.

Se även

• Keram
• Klinker
• Mosaik
• Wikimedia Commons har media som rör kakel.
  Bilder & media

Källor

• Kakel i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1910)