Kalkspat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kalkspat (Kalcit)
ISKalcit.JPG
Kategori Mineral
Grupp Karbonat
Kemi Kalciumkarbonat CaCO3
Färg Färglös till vit, skilda färger
Streckfärg Vit, Grå[källa behövs]
Kristallsystem Trigonalt[1]
Brott spröd
Mohs 3
Spaltning Perfekt
Densitet 2,71
Brytningsindex 1,486
Kalciumkarbonat
Calcium carbonate.jpg
Systematiskt namn Kalciumkarbonat
Övriga namn Kalkspat, kalcit
Kemisk formel CaCO3
Molmassa 100,087 g/mol
Utseende Vitt pulver
CAS-nummer 471-34-1
SMILES [Ca+2].C([O-])(=O)[O-]
Egenskaper
Densitet 2,71 g/cm³
Löslighet (vatten) 0,15 × 10–3 g/l
Smältpunkt 825 °C
Faror
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
0
0
[källa behövs]
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kalkspat även kallat kalcit är ett vanligt förekommande, bergartsbildande mineral, bestående av den kemiska föreningen kalciumkarbonat (CaCO3). Kalkspat är bara en av de mineral som kan bestå av endast kalciumkarbonat, vilket gör det till en polymorf av föreningen.[2] Kalkspat är oftast färglös till vit, men man kan hitta röd[1], rosa, gul, honungsgul, brun eller till och med svart kalkspat som får sin färg genom orenheter i stenen. Mineralet bildas huvudsakligen under sedimentära förhållanden.[källa behövs]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Kalkspaten är kanske mest känd för sin dubbelbrytande effekt på ljuset. Denna effekt syns särskilt väl hos en typ av kalkspat kallad islandsspat. En annan egenskap är att kalkspat brusar upp i utspädd HCl.

Förekomst och användning[redigera | redigera wikitext]

Mineralet är mycket vanligt. Kalkspat är den viktigaste komponenten i kalksten och marmor. Många andra bergarter innehåller kalkspat. Kalkspat är det mineral som vanligast bygger upp stalagmiter och stalaktiter i grottor. Det bildar också ofta travertinavsättningar kring heta källor.[1]

Under beteckningen kalciumkarbonat är den råvara för framställning av kalciumoxid (osläckt kalk). Ämnet används som färgämne i livsmedel och har då E-nummer E 170.[källa behövs]

Detta klara spaltstycke av kalkspat avbildat med en skanner visar mineralets dubbelbrytande egenskap.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 150,151. ISBN 91-0-010458-2  Orginalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  2. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - utgiven av: Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för mark och miljö. kan hittas på internetadressen: http://www.geonord.org/ugs/LitenGeologiskEncyklopedOkt2011Rev2.pdf