Kallhäll

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°27′06″N 17°48′48″E / 59.4515525°N 17.8132275°Ö / 59.4515525; 17.8132275

Flygfoto över Kallhäll i februari 2007.

Kallhäll ligger 25 kilometer nordväst om centrala Stockholm och är ett område i kommundelen Kallhäll-Stäket i Järfälla kommuns norra del belägen alldeles invid Mälaren med ungefär 12 300 invånare. [1] I centrum finns Folkets hus med biograf och ett bibliotek samt ett tjugotal affärer och serveringsställen. Kallhäll ingår i tätorten Stockholm.

Innehåll

Bostäder [redigera]

Kallhäll Kopparvägen, modernisering av miljonprogramsbyggen

Väster om centrum ligger Mälaren, Görvälns naturreservat och Bolinders industriområde. I början av 2000-talet byggdes lägenheter vid Mälaren nära Kallhällsbadet, både punkthus och radhus. I övrigt är centrum omgivet av stora bostadsrättshus många byggda runt 1950- och 1960-talen inom miljonprogrammet.

Ett flertal av husen är långa och höga och slingrar sig längs höjderna i det relativt kuperade Kallhäll. Lite längre från centrum finns områden med radhus och kedjehus. Bolinderbyn med sina tvåvåningsradhus och relativt små bostäder tjänstgjorde som arbetarbostäder en gång i tiden. På östra sidan E18 ligger Kallhälls villastad (Björkliden). Planer finns att bygga om centrum och glasa in stora delar och bygga några höghus.

Historik [redigera]

Kallhälls gård

I Kallhäll fanns under senmedeltiden ett torp som ägdes av ärkebiskopen. Ortnamnet är första gången nämnt 1539 och stavas då Kalhelle. Det moderna Kallhäll började växa upp i början på 1900-talet då Bolinders Mekaniska Verkstäder 1909 flyttade ut en del av tillverkningen från Kungsholmen i centrala Stockholm. Denna verksamhet övertogs 1956 av AB Svenska Maskinverken. Närheten till Mälaren och järnvägen mellan Stockholm och Västerås bör ha bidragit till valet av plats. Tegelbyggnaderna väster om järnvägen nere vid Mälaren påminner idag om Bolinders bidrag till att bilda Kallhäll.

I slutet av 1930-talet anlände en stor grupp sudettyskar, som tvingats fly från den tyska ockupationen av Tjeckoslovakien på grund av sina socialdemokratiska åsikter. Birger Dahlerus, verkställande direktör vid Bolinders Fabriks AB ordnade så att många av dem fick jobb i Kallhäll. Bostad för arbetarna blev inledningsvis ett hotell, som under pensionatsliknande förhållanden drevs av Karin och Sten Brunbäck. Arrangemanget kan sägas vara en tidig föregångare till den moderna svenska arbetskraftsinvandringen.

Under 1960-talet expanderade Kallhäll i hög takt. Bland kända Kallhällsbor vid denna tid kan nämnas politikerna Anna-Greta Leijon, Ingvar Carlsson och förre LO-ordföranden Gunnar Nilsson.

Kallhäll har också under lång tid kallats för Semlans huvudstad, eftersom det första SM- guldet i semmelbakning hölls här 1974.

Näringsliv [redigera]

De större arbetsgivarna i Kallhäll är ICAs lager, Dahl och Arla. Flera mindre företag bedriver verksamhet i lokaler belägna nära E18.

Befolkningsutveckling [redigera]

Befolkningsutvecklingen i Kallhäll 1960–1970[2]
År Folkmängd
1960
  
5 215
1965
  
10 186
1970
  
10 215

Pendeltågsstationen [redigera]

Kallhäll har en station på Stockholms pendeltågsnät, Se vidare Kallhäll (pendeltågsstation)

Natur [redigera]

Trots Kallhälls närhet till Stockholm finns stora naturområden i dess närhet. Öster om E18 finns Järvafältet och Molnsätras naturreservat med sina kor ute på bete. Även Översjön med möjlighet till fiske och bad ligger i området. Väster om järnvägen ligger Görvälns naturreservat med sin närhet till vattnet. I Norra Stäket finns Ängsjö friluftsområde med bland annat kanotuthyrning, motionsspår, skidspår och bad.

I Kallhäll finns två badplatser vid Mälaren. Bonäsbadet är den mindre av dem, intill Mälarbanan. Kallhällsbadet är det lite större med glassförsäljning på sommaren och flera bryggor att bada ifrån. De nybyggda bostäderna vid Bolinder strand ligger i direkt anslutning till badet. Kallhällsparken är ett mindre grönområde i närheten av centrum med fågeldamm invigd 1992. Där finns bl.a en handikappanpassad lekpark invigd 2008 samt flera stora gräsmattor där det ofta spelas fotboll på sommaren. En liten grusplan finns även.

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ SCB, Kommunfakta, Sverige.
  2. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 3 januari 2011. 

Källor [redigera]

Externa länkar [redigera]