Kalmar blodbad
Kalmar blodbad är två politiskt motiverade avrättningar som vid skilda tillfällen utfördes i Kalmar i början respektive slutet på 1500-talet.
Det första inträffade i juli 1505: Upprinnelsen var att de svenska herremännen 1501 avsatte Hans (Johan II) som svensk kung och utsåg Sten Sture den äldre till riksföreståndare för andra gången. Danskarna gjorde flera misslyckade försök att tvinga tillbaka Sverige in unionen, men i maj 1504 slöts ett stillestånd i Köpenhamn, på det att förhandlingar skulle inledas i juni 1505 i Kalmar. Överläggningarna skulle föras mellan Danmarks, Norges och Sveriges riksråd i närvaro av unionskungen.
Oordningen i utbrytarstaten Sverige var stor. Sten Stures död 1503 hade komplicerat situationen, och Svante Nilssons val till efterträdare var ifrågasatt. Av den anledningen begärde det svenska riksrådet att sammankomsten skulle senareläggas. Kung Hans accepterade inte rådets begäran, utan reste till Kalmar tillsammans med de danska och norska riksråden.
När det stod klart att svenskarna inte skulle komma tillsatte kungen en domstol och anklagade Svante Nilsson, Nils Klausson, Sten Kristersson, Trotte Månsson (Eka), Erik Turesson, Åke Hansson (Thott), Erik Johansson (Vasa), Tönne Eriksson (Thott) och Peder Turesson (Bielke) för majestätsbrott. De dömdes i sin frånvaro att förlora ära, frihet, privilegier och gods. För att demonstrera sin vrede och sätta skräck i upprorsmakarna lät han avrätta Kalmars borgmästare, rådmän och de mest betydande borgarna. Motiveringen var att de hade varit behjälpliga när staden intagits av svenskarna 1503. Dessa avrättningar har kommit att kallas "Kalmar blodbad".
Det andra inträffade den 16 maj 1599: Efter att ha besegrat kung Sigismund vid Stångebro belägrade hertig Karls styrkor Kalmar, vars ledning fortfarande var Sigismund trogen. Efter en månad intogs staden, och efter ytterligare en knapp månad (12 maj) kapitulerade Kalmar slott. De tre ståthållarna, Johan Sparre, Kristoffer Andersson (Gyllengrip), och Lars Andersson Rålamb halshöggs tillsammans med slottsprästen Birger efter några dagar utan rättegång. Dessutom avrättades kansliskrivarna, vaktmästarna och knektbefälen genom hängning. Ståthållarnas huvuden sattes upp på stänger över den västra stadsporten. Sammanlagt likviderades 22 personer vid Kalmar blodbad 1599.
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- Nordisk familjebok
- Petersson, E, Den skoningslöse, Natur och Kultur, 2008
