Kalmar domkyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 56°39′53″N 16°21′56″Ö / 56.66472°N 16.36556°Ö / 56.66472; 16.36556
Kalmar domkyrka
Kyrka
Kalmar domkyrka
Kalmar domkyrka
Land  Sverige
Län Kalmar län
Ort Kalmar
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Växjö stift
Församling Kalmar domkyrkoförsamling
Plats Kalmar
 - koordinater 56°39′53″N 16°21′56″Ö / 56.66472°N 16.36556°Ö / 56.66472; 16.36556
Invigd 1682
Bebyggelseregistret 21300000002956
Kalmar Domkyrkas interiör 2012
Kalmar Domkyrkas interiör 2012
Webbplats: Svenska kyrkan i Kalmar
Koret med det guldskimrande altaret

Kalmar domkyrka ligger i Kalmar och är församlingskyrka i Kalmar domkyrkoförsamling, Småland. Den tillhör Växjö stift; Kalmar stift upphörde 1915, men kyrkan har även efter sammanläggningen av stiften formell ställning som domkyrka.


Historik[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden var Kalmar med sitt strategiska läge vid Östersjön en av Sveriges allra viktigaste städer. Staden hade förbindelser med det tyska Hanseförbundet och var mötesplats för bildandet av Kalmarunionen. Den var uppbyggd i närheten av den starka befästningen som utgjordes av Kalmar slott. Vid Kalmarkriget 1611-1613 blev en stor del av staden förstörd. På grund av försvarsskäl fattade Riksrådet 1640 beslut att flytta staden till Kvarholmen. [1]I ock med detta beslut aktualiserades även uppförandet av en ny kyrka. Den gamla medeltida kyrkan i staden som kallades Storkyrkan eller Bykyrkan var en byggnad med ett brett försvarstorn. Den hade flera gånger byggts om och utvidgats till en stor treskeppig kyrka med flera sidokapell. Kyrkan blev illa åtgången under kriget 1611 men återuppbyggdes med undantag av tornet. [1] Efter en eldsvåda 1647 påbörjades flyttningen av staden. Kyrkan som skadats vid stadsbranden men delvis återställts sprängdes 1678 i fyra omgångar. Det ansågs nödvändigt eftersom den kunde användas som bas för fienden vid en eventuell belägring av slottet. Man tog vara på kyrksilvret, mässhakar, predikstolen, kyrkklockorna och det niostämmiga orgelverket. Stenmassorna från kyrkmurarna kom delvis att användas i den nya befästningen kring Kvarnholmen.[2] Den nya kyrkan som kom att bli Domkyrka i Kalmar stift uppfördes i tre etapper under tre kungars tid med namnet Karl. Därför fick den med all rätt vid invigningen namnet Karls domkyrka. Kyrkan började uppföras 1660Karl X Gustaf var Sveriges kung. Den invigdes 1682 knappt halvfärdig av biskop Henning Schütte när Karl XI var regent. Den stod dock helt färdig 1703Karl XII blivit kung. Under denna period befanns sig dessutom den svenska stormakten så gott som oavbrutet i krig. [3]

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan ritades av slottsarkitekt Nicodemus Tessin d.ä. Det har antagits att Tessin i utformningen av exteriörarkitekturen har inspirerats av kyrkobyggnaderna Il Gesù ,Sant'Agnese in Agone och Santa Susanna i Rom. [4] Den är byggd i modifierad barockstil, utan kupol och med höga fönsteröppningar. Kyrkobyggnaden är uppförd i långsträckt korsform med absider i öster och väster och korsarmar i norr och söder. Korsarmarna med sina tempelgavlar krönta med kandelabrar flankeras av fyra lanterninförsedda torn. Fasaden är rikt utformad med pilastrar. [5]. Byggnaden vilar på en hög sockel av granitblock med inslag av kalksten. Materialet i murverket består av ölandskalksten med gotlandskalksten i detaljer och dekorationer. Valven och portaler samt fönsteromfattningar är utförda i tegel. De fyra sidotornens lanterniner är byggda av trä. [6] I det sydvästra sidotornet som fungerar som klockvåning hänger de tre kyrkklockorna gjutna i början av 1600-talet och överförda från den gamla kyrkan. Taket är beklätt med kopparplåt liksom lanterninernas karnissvägda huvar som kröns av eldurnor. Ingångar är belägna i norr ,söder och väster med portaler i olika utformningar. Södra och västra portalerna tillhör kyrkans byggnadstid. Den norra härrör från 1834.[6] Yttermurarna har kalk och spritputsade fasadpartier i gult. Omfattningarna kring öppningarna en ljusgrå färgton medan pilastrar och listverk är oputsade. [4]

Restaureringar[redigera | redigera wikitext]

Under århundradena som gått har kyrkan varit föremål för åtskilliga restaureringar. Bland de större kan nämnas följande:

  • 1783 inleds en omfattande yttre och inre restaurering . Kyrkans murverk repareras. Exteriören erhåller en ljusgul färg . Pilastrar och huggstensdetaljer bestryks med ljusgrå oljefärg . Dekorationerna på gavlar och torn i form av eldurnor och kandelabrar förgylls. Byggnadens sockel rödmålas. Interiört blir kortrappan föremål för omläggning liksom korgolvet. Dessutom förbättras putsen i koret. [7]
  • 1790 aktualiseras behovet av fler sittplatser i kyrkan. Nya läktare uppförs i norra och södra korsarmarna. [7]
  • 1800 drabbas staden av en omfattande brand. Taket på kyrkans tornabsid antänds. Genom insatser av ett flertal människor kan kyrkan räddas. Det dröjer dock till 1802 innan skadorna reparerats. [8]
  • 1831-1834 genomförs en yttre och inre restaurering efter ett förslag av arkitekt J W Gerss. Den yttre restaureringen omfattar såväl kyrkans yttermurar samt taket. Taket får plåtbeklädnad. Murverket målas som tidigare i gult och ljusgrått. Ny portal i norr. I kyrkorummet tillkommer en ny bänkinredning. [8]
  • 1882-1883 utförs en ombyggnad av läktarinredningen efter ritningsförslag av arkitekt Helgo Zetterwall . I samband med detta har Zetterwall även utarbetat ett förslag till uppförande av en stor kupolbyggnad över långhusets mitt som dock aldrig kommer till stånd. [8]
  • 1910-1914 års restaurering sker efter ritningar och arbetsbeskrivningar av stadsarkitekt J Fred Olson. Kyrkans yttertak beläggs med kopparplåt. Fasaden restaureras och spritputsas. Norra och södra korsarmarnas flankfönster igensätts. Interiört putsas väggar och valv samt kalkstrykes. Golvet läggs om. Gravhällar flyttas och ett stort antal av dessa placeras i koret. [9]
  • 1928-1932 års restaurering är även denna byggd på J Fred Olsons förslag till åtgärder. De fyra tornen behöver översyn. Takstolar byts ut. Yttertaket repareras. Utbyte av dekorationer i forma av kandelabrar och urnor i sandsten. Interiört innebär restaureringen en ny sluten bänkinredning. [9]
  • 1981-1982. Omfattande restaurering av kyrkans exteriör. Renovering av stenarbeten. Omfärgning av fasaden.[9]
  • 2005–2011. Restaureringen av exteriören äger rum 2005-2006 och omfattar omläggning av kyrkans tak, stenrestaurering ,fasadfärgning, restaurering och förgyllning av eldsurnor och kandelabrar, öppning av tidigare igensatta flankfönster i norr och söder samt korfönstren. Den inre restaureringen 2006-2011 innebär bland annat förhöjning och utvidgning av koret samt nytt korgolv. Vidare sker omflyttning av gravhällarna, ommålning av kyrkorummet, konservering av inventarier och borttagning av fyra bänkrader i öster och fyra i väster. [4]

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Altaruppställningens krön.

Kyrkorummet med sina vida, vita valv och sidoläktare, en praktfullt altaruppställning, rikt skulpterad predikstol, gravhällar och epitafier, återspeglar den svenska stormaktstidens gudstjänstrum. Trots ett flertal restaureringar under tidernas lopp har kyrkan i stort sett behållit sin ursprungliga prägel. Den senaste inre restaureringen med temat: " Kalmar domkyrka i nytt ljus", har haft intentionen att göra kyrkorummet funktionellt utan att ta bort dess ursprungliga prägeln.

  • Altaruppställningen är utförd av 1712 av Kaspar Schröder efter en ritning av Nicodemus Tessin d.y., 1704. Den består förutom av sarkofagaltaret av tre delar symboliserande Guds treenighet. Uppsättningen som vilar på två kraftiga kolonner pryds av ett gyllene bildfält som skildrar," Guds som skapare". Överdelen är krönt av en strålsol med ”Helige Ande” i mitten i form av en duva omkransad av änglar .Den stora altartavlan som är infogad i uppställningen har med stor sannolikhet målats av David von Krafft och är en spegelvänd kopia av Charles Le Bruns stora målning " Descente de croix ", eller "Nedtagandet från korset" som återfinns på Musée des beaux-arts i Rennes. Altaruppställningen flankeras av två allegoriska kvinnogestalter varav den ena med framsträckt kalk representerar " Tron" och den andra med ett ymnighetshorn " Nåden". [10]
  • Predikstolen i barock med baldakin överförd från den tidigare kyrkan, är troligen ett krigsbyte, som antas vara skulpterad i mitten av 1600-talet. Korgens fem bildfält skildrar från vänster: 1. Jesus fängslas. 2. Jesus inför Pilatus. 3. Jesus gisslas. 4. Jesu korfästelse. 5. Nedertagandet från korset. Bildfälten flankeras av apostlagestalter. Den rikligt dekorerade baldakinen är indelad i tre avsatser. Överst står den uppståndne Kristus med segerfanan. I mittersta avsatsen putti med pinoredskap och kvinnor med oljekrukor. Den nedersta avsatsen pryds av allegoriska kvinnogestalter och dubbelsköldar med bomärken för bemärkta borgare. [10] Predikstolen bärs upp av en snidad bild av Kalmars skyddshelgon den helige Kristoffer.
  • Dopfunten från 1963 av grå öländska sandsten har formen av ett skepp. Den är ett verk av skulptören Erik Sand. Locket i mässing med tre segel är utfört av ädelsmeden Kurt Landgren. [10] Dopfunten hade tidigare sin plats i koret men är numera flyttad till sydvästra delen av kyrkorummet där kyrktorget är beläget.
  • Huvuddelen av den sluten bänkinredning i mittskeppet och korsarmarna under sidoläktarna tillkom vid restaureringen 1928-1932 efter ritningar av stadsarkitekt J Fredrik Olson. Bänkskärmar och bänkdörrar är dekorerade efter motiv från 1600-talet. Orgelläktaren och sidoläktarna utformades 1883 efter ritningar av H.Zettervall. [10]
  • I kyrkan finns inte mindre än ett åttiotal gravhällar från 1600- och 1700-talet. [10]
  • Kyrkorummet pryds av en stor mängd Epitafier och Begravningsvapen från 1600 och 1700-talet. [10]
  • Vid senaste restaureringen tillkom ett fristående centralaltare i bladguld och med en skiva av röd Ölandssten. Dessutom tillkom även en flyttbar dopfunt av metall, laserskuren i ett mönster som är en abstraktion av vatten, lackerad i blå nyanser samt en ambo i grafitmålad laserskuren plåt. [4]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Exteriör[redigera | redigera wikitext]

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Orglar[redigera | redigera wikitext]

Läktarorgeln[redigera | redigera wikitext]

Orgeln med Carl Möllers fasad

Disposition:

Huvudverk II Ryggpositiv I Öververk III Svällverk IV Pedalverk
Principal 16' Gedackt 8' Principal 8' Gedackt 16' Principal 16'
Principal 8' Kvintadena 8' Rörflöjt 8' Hornprincipal 8' Subbas 16'
Dubbelflöjt 8' Principal 4' Fugara 8' Salicional 8' Gedackt 16'
Viola da gamba 8' Koppelflöjt 4' Oktava 4' Tectus (Ged) 8' Kvinta 10 2/3'
Oktava 4' Svegel 2' Hålflöjt 4' Céleste 8' Oktava 8'
Rörflöjt 4' Kvinta 1 1/3' Gedacktpommer 4' Fugara 4' Borduna 8'
Gemshorn 4' Sifflöjt 1' Nasard 2 2/3' Nachthorn 4' Oktava 4'
Kvinta 2 2/3' Scharfcymbel IV chor Oktava 2' Blockflöjt 2' Flöjt 4'
Oktava 2' Rankett 16' Waldflöjt 2' Ters 1 3/5' Nachthorn 2'
Täckflöjt 2' (4'?) Krumhorn 8' Tertian II chor, 1 3/5' + 1 1/3' Larigot 1 1/3' Pedalmixtur IV chor
Sesquialtera II chor, 2 2/3' + 1 3/5' Tremulant Scharf III chor Oktava 1' Kontrabasun 32'
Mixtur VI-VIII chor Cor anglais 16' Mixtur IV chor Basun 16'
Trumpet 8' Corno 8' Dulcian 16' Trumpet 8'
Trumpet 4' Trumpet 8' Trumpet 4'
Oboe 8' Skalmeja 4'
Tremulant
Crescendosvällare Registersvällare

Kororgeln[redigera | redigera wikitext]

Kororgeln

Disposition:

Huvudverk Bröstverk Pedalverk Koppel
*Principal 8' (fasad) Gedackt 8' Subbas 16' Bröstverk/huvudverk
Viola da gamba 8' Principal 4' *Principal 8' Huvudverk/pedalverk
Spetsflöjt 8' Rörflöjt 4' *Trumpet 8' Bröstverk/pedalverk
Octava 4' Kortflöjt 2'
Traversflöjt 4' Scharf II chor
Quinta 3' (eg. 2 2/3') Vox virginea 8', D Cymbelstjärna
Superoctava 2' Tremulant (fyra klockor)
Mixtur IV chor
*Trumpet 8'

Altarorgeln[redigera | redigera wikitext]

Disposition:

Huvudverk
Principal 8'
Octava 4'
Octava 2'
Mixtur II chor
Trumpet 8'
Subbas 16'

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Kalmar domkyrka. Byggnadshistoria , Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 38-143. Sveriges kyrkor band 209 , Stockholm 1989
  2. ^ Högtidstal av prosten Pehr Edwall vid Kalmar Domkyrkas 300-årsjubileum 26 september 1982 hämtat ur Växjö stifts Hembygdskalender 1983.
  3. ^ Min Hembygds kyrka av prosten Pehr Edwall och konstnären Erik Bojs. Barometerns Civiltryckeri, Kalmar 1978.
  4. ^ [a b c d] Kalmar domkyrka i nytt ljus.Restaureringen 2005-20011. Kerstin Barup och Mats Edström. Arkitekturförlag AB.ISBN 978-91-86050-79-5
  5. ^ Nationalencyklopedin. 1993. Band 10, sid. 363
  6. ^ [a b] Kalmar domkyrka. Byggnadsbeskrivning , Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 19-37. Sveriges kyrkor band 209 , Stockholm 1989
  7. ^ [a b] Kalmar domkyrka. Restaureringar 1700-talet, Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 102-107. Sveriges kyrkor band 209 , Stockholm 1989
  8. ^ [a b c] Kalmar domkyrka. Restaureringar 1800-talet, Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 108-130. Sveriges kyrkor band 209 , Stockholm 1989
  9. ^ [a b c] Kalmar domkyrka. Restaureringar 1900-talet, Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 131-143. Sveriges kyrkor band 209 , Stockholm 1989
  10. ^ [a b c d e f] Kalmar domkyrka .Inredning och inventarier , Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 166-247. Sveriges kyrkor band 209 , Stockholm 1989

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fabian Baehrendtz, "Anteckningar om Kalmar domkyrka". Årsboken Kalmar län 1912-14
  • Oloph Bexell, "Har Kalmar en 'riktig' domkyrka?" Årsboken Kalmar län 1985
  • Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
  • Ulf Haegermark, "Vem är mästaren till predikstolen i Kalmar domkyrka?", Årsboken Kalmar län 1973.
  • Manne Hofrén, Kalmar domkyrka. Historik och vägledning 1981
  • Sten Karling Kalmar domkyrka och Nikodemus Tessin d. ä., 1984
  • Ingrid Rosell och Robert Bennett, Kalmar domkyrka, Sveriges kyrkor ,Småland. Band 209, Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1989, ISBN 91-7192-771-9
  • Tidskriften Orgelforum 2001, nr 3, Svenska orgelsällskapet, ISSN 0280-0047
  • Folder från domkyrkoförsamlingen
  • Hilding Wibling, Epitafier och vapensköldar i Kalmar domkyrka, 1979
  • Nationalencyklopedin. 1993. Band 10 ,sid.363. ISBN 91-7024-620-3
  • Kerstin Barup och Mats Edström. Kalmar domkyrka i nytt ljus.Restaureringen 2005-20011. Arkitekturförlag AB.ISBN 978-91-86050-79-5

Externa länkar och källor[redigera | redigera wikitext]