Kalmar regemente (gamla)

Från Wikipedia

Kalmar regemente
(Fo 48)
Vapen för Kalmar regemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnKalmar regemente
Datum1626–1709,
1709–1927,
1994–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollFörsvarsområdesregemente
Del av2. militärdistriktet (1833–1893)
2. arméfördelningen (1893–1901)
II. arméfördelningen (1902–1927)
Södra militärområdet (1990–1997)
StorlekRegemente
HögkvarterKalmar garnison
FörläggningsortKalmar
FärgerRött och gult          
Marsch"Kalmarbrigaden" (Badman)[1]
DekorationerKalmregMSM (1997)
SegernamnVarberg (1565)
Narva (1581)
Warszawa (1656)
Tåget över Bält (1658)
Kliszów (1702)
Helsingborg (1710)
Svensksund (1790)
Befälhavare
BefälhavareGustaf Adolf von Siegroth
Rutger Macklean
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Tilläggstecken

Kalmar regemente (Fo 18), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1623–1927 och återigen 1994–1997. Förbandet var förlagt till Kalmar garnison i Kalmar.[2][3][4][5]

Historia

Regementet har sitt ursprung i de fänikor som sattes upp i Kalmar län på 1500-talet. År 1616 organiserades dessa enheter tillsammans med andra från närliggande Kronobergs län av Gustav II Adolf och bildade Smålands storregemente där tolv av totalt 24 kompanier rekryterades i Kalmar län. Smålands storregemente bestod av tre fältregementen, där Kalmar regemente var ett. Någon gång runt 1623 splittrades storregementet permanent och bildade tre mindre regementen där Kalmar regemente var ett.[2]

Kalmar regemente var ett av de ursprungliga 20 svenska infanteriregementen som nämns i 1634 års regeringsform. Regementets första befälhavare var Patrick Ruthven.

Regementet har deltagit i flera krig och slag. Under början av 1700-talet följde regementet Karl XII på alla hans marscher åren 1707, 1708 och 1709. I slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet formerat på en bataljon och hörde under första striden till den andra kolonnen från höger av de fyra, i vilken fotfolket var indelt. Regementet kom genom reduttlinjen men med betydliga förluster. I den andra och avgörande striden utgjorde regementet den femte bataljonen från höger av de tolv, som återstod av infanteriet. Det stred med utmärkt tapperhet, men förlorade hälften av manskapet och många officerare, däribland både överste Ranck och överstelöjtnant Silfversparre som stupade. De överlevande delarna av regementet gick i krigsfångenskap den 1 juli 1709 vid kapitulationen vid Perevolotjna. Majoren Lejonhjelm fick i slaget vänstra benet avskjutet av en kanonkula, men lyckades dock komma med Konungen till Turkiet. Vid arméns allmänna rekrytering hösten 1709 återuppsattes regementet samt erhöll till chef Carl Björnberg. Redan året därpå deltog regementet i Magnus Stenbocks korta vinterfälttåg 1710 i Skåne och deltog den 28 februari i slaget vid Helsingborg.[6]

År 1816 fick samtliga regementen ett ordningsnummer där Kalmar regemente tilldelades Nr 20. År 1892 ändrades numret till I 21, då den numreringen blivit ledig från Närkes regemente. Från 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Kalmar regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 21. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente där huvudregementet till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111.

Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades det att reducera den svenska armén från 6 till 4 arméfördelningar. Detta medförde att 17 av arméns truppförband skulle avvecklas. Av dessa 17 truppförband var det 7 infanteriregementen som skulle avvecklas där Kalmar regemente var ett av dessa.[7] Avvecklingsbeslutet medförde att regementet skulle avvecklas omedelbart efter repetitionsövningarna 1927.[8]

Den 1 oktober 1927 höll regementet en ceremoni över kommande avveckling. Vid sidan om avvecklingen, avvecklades även Jönköpings regemente (I 12) inom Jönköpings garnison. Dessa två regementen kom den 1 januari 1928 att bilda ett nytt regemente, Jönköpings-Kalmar regemente (I 12). I Jönköping blev en avvecklingsorganisation kvar och verkade fram till 31 mars 1928,[9] medan verksamheten i Eksjö övergick direkt i den nya organisationen.[4]

Genom försvarsutredning 1988 beslutades det om en reducering av antalet brigadproducerande regementen, bland annat beslutades om att grundutbildningen av värnpliktiga skulle upphöra vid Kronobergs regemente (I 11). Kronobergs regemente var även ett försvarsområdesregemente, där man sedan den 1 juli 1974 hade det territoriella ansvaret för både Kronobergs försvarsområde (Fo 16) och Kalmar försvarsområde (Fo 18), med gemensam stab vid Kronobergs regemente i Växjö.[5] Genom beslut om att grundutbildningen skulle upphöra, beslutades samtidigt att försvarsområdesstaben för Kalmar försvarsområde skulle avskiljas från Kronobergs regemente och bilda en egen stab i Kalmar från den 1 juli 1990.[5]

Fram till den 1 juli 1974 hade Kalmar försvarsområde letts från en självständig stab grupperad vid Norra vägen 49 i Kalmar. I samband med att staben uppgick i Kronobergs regemente i Växjö, kvarstod en försvarsområdesgrupp baserad från den 1 juli 1974 i Robotkasernen inom flottiljområdet tillhörande Kalmar flygflottilj (F 12).

När staben åter blev självständig den 1 juli 1990, grupperades den i Kalmar.[10][5] Åren 1990–1994 benämndes försvarsområdet som Kalmar försvarsområde (Fo 18).[11] Genom försvarsbeslutet 1992 antog samtliga försvarsområdesregementen inom armén samma organisation som den i Kalmar. Detta genom att brigaderna avskildes och bildade egna självständiga staber. Med den omorganisationen antog Kalmar försvarsområde den 1 juli 1994 namnet Kalmar regemente med beteckningen Fo 18. Regementets tidigare beteckning I 21, var sedan 1928 upptagen av Västernorrlands regemente.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Södra militärområdet (Milo S) skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalmar, Växjö och Ystad. Gällande staberna i Växjö och Kalmar föreslogs de tillsammans med staben i Eksjö att bilda ett gemensamt försvarsområde.[12]

Regementet höll sin avvecklingsceremoni den 15 december 1997,[2] och avvecklades officiellt den 31 december 1997. Från den 1 januari 1998 kom Kalmar försvarsområde (Fo 18) att integreras i Jönköpings försvarsområde (Fo 17), som antog namnet Smålands försvarsområde (Fo 17). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Kalmar försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Kalmargruppen.[13]

Verksamhet

Försvarsområdet organiserade följande försvarsområdesgrupper; Fogrp Kalmar (typ B), fogrp Öland (typ A), fogrp Emådalen (typ B) och fogrp Vimmerby (typ B). År 1986 överfördes fogrupp Västervik (typ A) från Östergötlands försvarsområde (Fo 41). Fo-grupperna innehöll ett varierande antal värnkompanier och cykelskyttebataljoner, som mest organiserades åtta cykelskyttebataljoner.

Genom försvarsbeslutet 1996 kom Försvarsområde integreras som Kalmargruppen i Jönköpings försvarsområde (Fo 17), som i sin tur namnändrades till Smålands försvarsområde (Fo 17).[5]

Ingående enheter

Organisation 1686–1901

Kalmar regemente indelades år 1686 liksom Jönköpings regemente och Kronobergs regemente med vardera 1100 nummer i stället för det vanliga 1200 nummer. Detta reducerade antal soldater fördelades på åtta kompanier om vardera 137 eller 138 nummer. Av regementets 1100 rotar låg 347 i Kalmar län (H), 401 i Jönköpings län (F) och 352 i Kronobergs län (G). Under de drygt tvåhundra år som det ständiga knektehållet kom att bestå var indelningen för Kalmar regemente i stora drag intakt även om byte av stamrotar förekommer under denna långa period.

1. kompaniet
2. kompaniet
  • Roteringsområde: Östra(F) och Södra Vedbo(F) härader 138 rotar.
  • Kompaninamn: Majorens eller Herr Majorens kompani till 1836,Vedbo härads kompani från 1836
3. kompaniet
  • Roteringsområde: Aspeland(H), Sevede(H), Östra(F) och Södra Vedbo(F) härader 137 rotar.
  • Kompaninamn: Aspeland härads kompani till 1815, Tredje Majorens kompani från 1815 till 1836, Aspeland härads kompani från 1836
Andre Majorens kompanis gåva av en klocka till Älghults kyrka
4. kompaniet
  • Roteringsområde: Uppvidinge(G) och Östra(F) härader 137 rotar.
  • Kompaninamn: Östra härads kompani till 1775, Secund Majorens kompani från 1775 till 1789, Östra härads kompani från 1789.
5. kompaniet
  • Roteringsområde: Norra och Södra Tjust(H), Sevede(H) och Tunaläns(H) härader 138 rotar.
  • Kompaninamn: Överstelöjtnantens kompani till 1836, Sevede härads kompani från 1836
6. kompaniet
  • Roteringsområde: Uppvidinge(G) härad 138 rotar.
  • Kompaninamn: Uppvidinge härads kompani till 1789, Andre Majorens eller Second Majorens kompani från 1789 till 1836, Uppvidinge härads kompani från 1836.
7. kompaniet
  • Roteringsområde: Västra och Östra(F) härader 137 rotar.
  • Kompaninamn: Västra härads kompani under hela perioden
8. kompaniet
  • Roteringsområde: Konga(G) härad 137 rotar.
  • Kompaninamn: Konga härads kompani under hela perioden.

Tidslinje

1686(?)
  1. Livkompaniet
  2. Överstelöjtnantens kompani
  3. Majorens kompani
  4. Östra Härads kompani
  5. Uppvidinge kompani
  6. Västra Härads kompani
  7. Aspelands härads kompani
  8. Konga härads kompani
18??
  1. Livkompaniet
  2. Vedbo kompani
  3. Aspelands kompani
  4. Östra Härads kompani
  5. Seveds kompani
  6. Uppvidinge kompani
  7. Västra Härads kompani
  8. Konga kompani
1997
  1. Mörebygdens hemvärnsbataljon
  2. Ölands hemvärnsbataljon
  3. Emådalens hemvärnsbataljon
  4. Vimmerby-Tjusts hemvärnsbataljon

Förläggningar och övningsplatser

Förläggning

Genom försvarsreformen 1901 beslutades det att samtliga regementet skulle förläggas till kasernetablissemang. Inför att ett kasernetablissemanget skulle uppföras till Kalmar regemente, ansökte Kalmar om att få regementet till sig. Man förberedde staden bland annat med ett stort antal hyreshus med representativa officersvåningar vid Bremerlyckan och Framsta. Dock förordade kasernbyggnadskommissionen Eksjö som garnisonsort, dit man även beslöt 1907 om att förlägga regementet.[14]

Från 1 november 1906 förlades regementet sina stamskolor till Smålands husarregemente i Eksjö. År 1914 förlades regementet till Ränneslätt i väntan på att kasernetablissemanget på Regementsgatan i Eksjö skulle färdigställas. Kasernerna stod färdiga under andra halvan av 1919. Etablissemanget uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissemang. Ursprungligen uppfördes 40 byggnader, genom regementets utveckling kom antalet byggnader till sist bli ett 100-tal.[15] Den 1 oktober 1919 började regementet flytta in i de nya kasernerna, men var inte färdiga med inflyttningen förrän under 1920.[4] När Kalmar regemente avvecklades den 31 december 1927, kom dess kasernetablissemang övertas av det nya regementet Jönköpings-Kalmar regemente (I 12), vilket verkade där fram till 1992, då det omlokaliserades till Stockholmsvägen och samlokaliserades med Göta ingenjörkår. Efter att försvaret lämnade Regementsgatan, kom bland annat Högskolecenter i Eksjö (numer under namnet Campus i12) flytta in 1999. Även Eksjö bowlinghall finns inom området.

När det nya Kalmar regemente bildades, förlades det till det före detta flottiljområdet i Kalmar, till den så kallade Robotkasernen vid Hangarvägen 21. Där verkade regementet och senare Kalmargruppen fram till 2005. Namnet Robotkasernen är ett arv från den luftvärnsrobotdivision som fanns åren 1965–1974 vid flygflottiljen.

Övningsplatser

År 1685 vapenövades regementet vid Staby ängar. År 1783 flyttades mötesplatsen till Mariannelund. Den 14 mars 1796 förlades regementets mötesplats till Hultsfreds slätt, där det vapenövades fram till 1918. Regementet hade även en mötesplats vid Kulltorp vid Arby åren 1844–1884.[4]

Från 1797 vapenövades Kalmar regemente vid Hultsfreds slätt 1796-03-14

Heraldik och traditioner

Regementet har burit ett antal fanor genom åren. Den 24 juni 1866 överlämnade generalmajor P E Lovén en ny fana till regementets två bataljoner, vilka då ersatte tidigare fanor. Fanorna fördes fram till regementets avveckling, och kom att föras av Jönköpings-Kalmar regemente (I 12) åren 1928–1954. I samband med att Kalmar regemente återuppsattes i form av en försvarsområdesstab, tilldelades regementet en ny fana. Det nya Kalmar regemente antog samma fana som det Kalmar regemente som avvecklades 1927 lämnade. Dock så ärvde man inte 1866 års fana, utan fick en ny fana, modell/1994, överlämnad den 10 oktober 1992 av generallöjtnant Åke Sagrén. I samband med att Kalmar regemente avvecklades genom försvarsbeslutet 1996, kom dess traditioner från den 1 december 1998 föras vidare av Kalmargruppen.[2] Från den 1 juli 2013 är Kalmarbataljonen, inom Kalmar- och Kronobergsgruppen, traditionsbärare för Kalmar regemente.[16]

Det ursprungliga regementet hade haft marscherna "Kalmar regementets marsch" (Meissner) och "Kaiser Friedrich-Marsch (Friedemann) som sina marscher. Det nya Kalmar regemente antog marschen "Kalmarbrigaden" (Badman), vilken ursprungligen tilldelades Kalmarbrigaden (IB 42).[2]

Rasken, Gustav Rask, i Vilhelm Mobergs roman Raskens, var torparsoldat i regementen. Han tillhörde "Konga" kompani och hade nummer 132.

År 1953 gav Folke Rudelius ut regementets historia i form av Biografiska notiser om officerare och likställda i två delar: Officerare 1623-1799 och exspektanter 1723-1753 och Officerare 1800-1927. Reservofficerare och officerare i reserven 1892-1927.

År 1997 instiftades Kalmar regementes minnesmedalj i silver (KalmregMSM). Bandet är kluvet i rött, gult, rött, gult och rött.[17]

Fälttåg

Förbandschefer

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1623–1927 och 1994–1997.[3]

  • 1623–16??: Patrick Ruthven
  • 1630–1639: David Drummund
  • 1639–1645: Thure Bremer
  • 1645–1656: Alexander Irving
  • 1656–1662: Gustaf Kruse
  • 1662–1674: Barthold
  • 1674–1677: Henrik Wulfvenkhu
  • 1677–1686: Erik Soop
  • 1686–1698: Hans v. Dellinghausen
  • 1698–1699: Magnus Stenbock
  • 1699–1700: Nils Djurklou
  • 1700–1701: N Djurklow
  • 1701–1709: G Ranck   †
  • 1709–1716: C Björnberg
  • 1716–1730: S Sture  (tillfångatagen),   †
  • 1730–1733: G Zülich
  • 1733–1734: F C Marschalk
  • 1734–1736: L von Muners
  • 1736–1739: C de Frumerie
  • 1739–1740: A J Giertta
  • 1740–1747: L Fahlström
  • 1747–1757: C G von Roxendorff
  • 1757–1757: N Djurlkou
  • 1757–1770: E G Lillienberg
  • 1770–1772: E Armfelt (tillträdde ej)
  • 1772–1778: A W von Baltzar
  • 1778–1779: F Posse
  • 1779–1795: A D Schönström
  • 1795–1802: C Mörner
  • 1802–1804: A L von Frisendorff
  • 1804–1816: Johan Henrik Tawast
  • 1812–1813: Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjerna (Tf.)
  • 1813–1814: C M Klingström (Tf.)
  • 1816–1826: E G Ulfsparre
  • 1826–1832: C M Klingström
  • 1832–1847: C J Hederstierna
  • 1847–1853: G E A Taube
  • 1853–1859: G G H Stierngranat
  • 1859–1865: F M L Dandenell
  • 1865–1877: E O Weidenhielm
  • 1871–1877: P S W Björkman (Tf.)
  • 1877–1888: P S W Björkman
  • 1888–1894: O G Nordenskjöld
  • 1894–1895: H F Gyllenram
  • 1895–1902: Fredrik Kugelberg
  • 1902–1910: Carl Gustaf Knut Eklundh
  • 1910–1914: Carl Adam Constans Stålhammar
  • 1914–1926: Sam Gustaf Laurentius Myhrman
  • 1926–1927: Natanael Wikander
  • 1990–1994: Birger Jägtoft
  • 1994–1995: Birger Jägtoft
  • 1995–1997: Dan Albin Snell

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Kalmar regemente 1623 – 1709-07-01
Kalmar regemente 1709 – 1927-10-01
Avvecklingsorganisation 1927-10-02 – 1927-12-31
Kalmar försvarsområde 1990-07-01 – 1994-06-30
Kalmar regemente 1994-07-01 – 1997-12-15
Beteckningar
I 20 1816-10-01 – 1892-12-31
I 21 1893-01-01 – 1914-09-30
I 21 1914-10-01 – 1927-12-31
Fo 18 1990-07-01 – 1997-12-15
Förläggningsorter
Staby ängar (F) 1685 – 1783
Mariannelund (F) 1783 – 1796-03-14
Hultsfred (F) 1796-03-14 – 1906-11-01
Kulltorp (F) 1844-06-03 – 1884-01-26
Eksjö garnison (F) 1919-10-01 – 1927-12-31
Kalmar flygplats (F) 1990-07-01 – 1997-12-15

Galleri

  • Fana m/1766
    Fana m/1766
  • Bataljonsfana m/1849, för regementes 1:a bataljon.
    Bataljonsfana m/1849, för regementes 1:a bataljon.
  • Bataljonsfana m/1849, för regementes 2:a bataljon.
    Bataljonsfana m/1849, för regementes 2:a bataljon.
  • Minnesmedalj i silver m/1997 för Kalmar regemente
    Minnesmedalj i silver m/1997 för Kalmar regemente

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 203
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2005), s. 93-95
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 273-274
  4. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 14-15
  5. ^ [a b c d e] Holmberg (1993), s. 70
  6. ^ Kongl. Calmare regemente i Projekt Runeberg
  7. ^ Försvarsbeslutet 1925 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1925 (1926)
  8. ^ Försvarsbeslutet 1925 i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  9. ^ Holmberg (1993), s. 11
  10. ^ betänkande. 1974:FöU34
  11. ^ prop. 1989/90:9
  12. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 9 januari 2017. 
  13. ^ ”Norra Smålands regemente”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 21 januari 1998. https://web.archive.org/web/19980121073442/http://www.mil.se/FM/arme/i12/i12.htm. Läst 9 januari 2017. 
  14. ^ ”Kalmar regemente”. kalmarlexikon.se. http://kalmarlexikon.se/k/847-kalmar-regemente. Läst 22 januari 2017. 
  15. ^ Berg (2004), s. 226
  16. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 14 januari 2017. 
  17. ^ ”KalmregMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={F02A2277-C7BA-4E02-8CDF-4747DFF05D53}&listmode=0&medal={59BD9BB3-4A50-4945-A02F-018A2BEDC177}. Läst 22 januari 2017. 
  18. ^ [a b] Deltog som de olika fänikor som senare bildade regementet.

Tryckta källor

Webbkällor

Vidare läsning

Externa länkar

v • r
Svenska infanteriregementen (från 1816 till nutid)
Nuvarande
Tidigare

Svea livgarde (I 1) · Göta livgarde (I 2) · Värmlands regemente (I 2) · Livregementets grenadjärer (I 3) · Första livgrenadjärregementet (I 4) · Livgrenadjärregementet (I 4) · Andra livgrenadjärregementet (I 5) · Jämtlands fältjägarregemente (I 5) · Västgöta regemente (I 6) · Norra skånska infanteriregementet (I 6) · Smålands grenadjärkår (I 7) · Karlskrona grenadjärregemente (I 7) · Södra skånska infanteriregementet (I 7) · Upplands regemente (I 8) · Skaraborgs regemente (I 9) · Södermanlands regemente (I 10) · Kronobergs regemente (I 11) · Jönköpings regemente (I 12) · Norra Smålands regemente (I 12) · Hälsinge regemente (I 14) · Älvsborgs regemente (I 15) · Västgöta-Dals regemente (I 16) · Hallands regemente (I 16) · Bohusläns regemente (I 17) · Västmanlands regemente (I 18) · Gotlands infanteriregemente (I 18) · Norrbottens regemente (I 19) · Kalmar regemente (I 20) · Västerbottens regemente (I 20) · Kalmar regemente (I 21) · Närkes regemente (I 21) · Värmlands regemente (I 22) · Lapplands jägarregemente (I 22) · Jämtlands fältjägarregemente (I 23) · Norra skånska infanteriregementet (I 24) · Södra skånska infanteriregementet (I 25) · Värmlands fältjägarkår (I 26) · Vaxholms grenadjärregemente (I 26) · Gotlands infanteriregemente (I 27) · Hallands bataljon (I 28) · Västernorrlands regemente (I 28) · Västernorrlands regemente (I 29) · Blekinge bataljon (I 30) ·

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kalmar_regemente_(gamla)&oldid=42353081”