Kaluza–Klein-teorin
Kaluza–Klein-teorier är en klass av teorier som innefattar extra hoprullade rumsdimensioner i ett kvantmekaniskt sammanhang. De har namn från Theodor Kaluza och Oskar Klein[1]. Populärt kan metoden jämföras med att tillgripa den klassiske fältherrens knep att ta sig upp på en höjd för att få grepp om det platta slagfältets möjligheter.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Den ursprungliga Kaluza-Klein-teorin var ett tidigt försök (1920-tal) att förena allmän relativitetsteori och elektromagnetism genom att arbeta i en rumtid med fem dimensioner, i vilken den allmänna relativitetsteorin med en femdimensionell metrisk tensor gäller.[2] Det elektromagnetiska fältet uppträder i vår fyrdimensionella rumtid genom att den extra fjärde rumsdimensionen kompaktifieras (rullas ihop), varvid den femdimensionella metriska tensorn delas upp i en fyrdimensionell metrisk tensor och ett skalärfält. Dessa beskriver tillsammans en utökning av den allmänna relativitetsteorin, en så kallad Brans-Dicketeori, samt en fyrdimensionell vektorpotential, som uppfyller Maxwells ekvationer och därmed beskriver elektromagnetism.
Nämnas bör att den finske fysikern Gunnar Nordström redan 1914 i samband med sin egen gravitationsteori laborerat med femdimensionell rumtid i Maxwells ekvationer, vilket kunde ge Nordströms gravitationsteori och Maxwells ekvationer i fyra. Nordström var därmed den förste att inse finessen med extra dimensioner.[3] Hans upptäckt föll dock i glömska, delvis på grund av att hans gravitationsteori året därefter (1915) ersattes av Einsteins allmänna relativitetsteori.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Klein, Oskar (3 april 1926). ”Quantentheorie und fünfdimensionale Relativitätstheorie”. Zeitschrift für Physik "37" (12): ss. 895–906. doi:.
- ^ Kaluza, Theodor (3 april 1921). ”Zum Unitätsproblem in der Physik”. Sitzungsber. Preuss. Akad. Wiss. Berlin. (Math. Phys.) "1921": ss. 966–972.
- ^ Nordström, Gunnar (3 april 1914). ”Über die Möglichkeit, das elektromagnetische Feld und das Gravitationsfeld zu vereinigen”. Physikalische Zeitschrift "15": ss. 504–506. OCLC 1762351.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Witten, Edward (3 april 1981). ”Search for a realistic Kaluza-Klein theory”. Nuclear Physics B "186" (3): ss. 412–428. doi:.
- Appelquist, Thomas; Chodos, Alan; Freund, Peter G. O. (1987). Modern Kaluza-Klein Theories. Menlo Park, Cal.: Addison-Wesley. ISBN 0201098296 (Har nytryck av flera av de ovanstående artiklarna med flera andra relevanta.)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- The CDF Collaboration, Search for Extra Dimensions using Missing Energy at CDF, (2004) (En förenklad presentation av sökandet efter extra dimensioner vid Fermilabs Collider Detector (CDF).)