Projekt 57 Gnevnyj

	Projekt 57 Gnevnyj
	Jagaren Gremjastsjij efter ombyggnaden
Allmänt
Typ	Jagare
Före	Projekt 56 Spokojnyj
Efter	Projekt 61 Komsomolets Ukrainy
Fartyg tillhörande klassen	Gremjastsjij, Zjgutjij, Zorkij, Derzkij, Gnevnyj, Upornyj, Bojkij, Gordyj och Chrabryj (ej färdigbyggd)
Tekniska data
Deplacement	4192 ton (Projekt 57-bis); 4500 ton (Projekt 57A)
Längd	138,9 meter (Projekt 57-bis); 140,6 meter (Projekt 57A)
Bredd	14,84 meter
Djupgående	4,47 meter (Projekt 57-bis); 4,65 meter (Projekt 57A)
Framdrift
Framdrift	Ånga
Kraftkälla	4 × ångpannor
Huvudmaskin	2 × ångturbiner
Maskinstyrka	85 000 hk
Prestanda
Maxfart	38,5 knop (Projekt 57-bis); 32,0 knop (Projekt 57A)
Marschfart	18 knop
Räckvidd	3000 NM vid 18 knop
Lastförmåga
Besättning	290 (Projekt 57-bis); 297 (Projekt 57A)
Beväpning
Luftvärnsartilleri	4×4 57 mm ZIF-75 (Projekt 57-bis); 2×4 57 mm ZIF-75 (Projekt 57A); 4×2 30 mm AK-230 (Projekt 57A)
Torpeder	6 × 533 mm torpedtuber (Projekt 57-bis); 10 × 533 mm torpedtuber (Projekt 57A)
Ubåtsjaktvapen	2 × RBU-2500 (Projekt 57-bis); 3 × RBU-6000 (Projekt 57A)
Robotar	2 × SM-59 med 12 P-1 Strela (Projekt 57-bis); 1×2 M-1 Volna med 32 robotar (Projekt 57A)
Helikoptrar	1 × Ka-15 (Projekt 57-bis); 1 × Ka-25 (Projekt 57A)
Flygdäck	Helikopterplatta
Sensorer	Radar:; Rif-1 spaningsradar; MR-310 Angara-M eldledningsradar; Sonar: Pegas-2

Projekt 57 var en jagarklass framtagen för sovjetiska flottan under 1950-talet. De var de första fartyg som från grunden var konstruerade med sjömålsrobotar som huvudbeväpning. De var också de första sovjetiska örlogsfartygen med helikopter baserad ombord.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

26 juli 1955 beställde chefen för marinen, amiral Nikolaj Kuznetsov, ritningar på en jagare som skulle ha sjömålsroboten P-1 Strela som huvudbeväpning. Det var dagen efter att de slutliga ritningarna på den modifierade Projekt 56M hade fastställts. De mindre jagarna av typ Projekt 56M hade dock bara plats för en SM-59 avfyringsramp och åtta robotar. Den nya Projekt 57 skulle få plats för två SM-59, en förut och en akterut, och totalt sexton robotar.

23 januari 1956 var de första ritningarna klara, men det stod snart klart att konstruktionen var topptung, främst för att överbyggnaden var tillverkad i stål och inte av lättmetall som på Projekt 56M. Det krävdes 250 ton barlast för att få fullgod stabilitet, vilket sänkte maxfarten under specifikationen. Därför blev man tvungen att göra en ny konstruktion med ett större skrov (13 meter längre och 2,5 meter bredare) och med nästan 600 ton större deplacement. Den nya konstruktionen fick beteckningen Projekt 57-B eller Projekt 57-bis (NATO: Krupny-klass).

Modernisering[redigera | redigera wikitext]

Sjömålsroboten P-1 Strela blev snabbt omodern och för att förlänga fartygens livslängd beslutades att de skulle byggas om för mer defensiva uppgifter. Sjömålsrobotarna byttes ut mot luftvärnsrobotsystemet M-1 Volna, bättre närluftvärn och modernare ubåtsjaktsvapen. Helikoptern byttes också ut mot den modernare och större Kamov Ka-25 som var specialiserad på ubåtsjakt. Dessa fartyg fick beteckningen Projekt 57A (NATO: Kanin-klass)

Samtliga fartyg genomgick moderniseringen utom det nionde fartyget Chrabryj (ryska: Храбрый, ”modig”) som ännu inte var färdigbyggd 1963. Byggandet återupptogs några år senare och 25 januari 1969 sjösattes hon som elkraftfartyget ENS-73.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Projekt 57 – Ursprunglig konstruktion. 126 meter lång, 12,7 meter bred, deplacement 3500 ton.
Projekt 57-bis – Reviderad konstruktion. 139 meter lång, 15 meter bred, deplacement 4200 ton. Beväpnad med sjömålsroboten P-1 Strela.
Projekt 57A – Modifierade för ubåtsjakt. Beväpnade med luftvärnsrobotsystemet M-1 Volna

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Эскадренные миноносцы проекта 57-бис, tidigare version.