Kannibalism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kannibalism innebär att människa eller djur äter en annan individ av samma art. När människor äter människokött kallas det antropofagi. Ordet kommer från "Karibien", då det talades om att människoätare fanns där.[1]

Kannibalism i djurvärlden[redigera | redigera wikitext]

Inom djurvärlden är kannibalism relativt sällsynt. Det finns en del djurarter som kan praktisera det under stress, men få utanför insektsvärlden och vissa fiskarter praktiserar det regelbundet. Inom djurnäringen finns många exempel på att instängda djur i en dålig miljö tillgriper kannibalism, till exempel bland grisar eller höns. Ofta är det då ungar som utsätts.

Inom flera spindelarter överlever honan äggläggningen och försvarar äggsäcken tills ungarna kläckts, bara för att senare dödas och ätas av de nyfödda spindlarna. Hos svarta änkan äter honan ibland upp hannen efter parning, därav namnet. Detta beteende har observerats hos ett stort antal spindelarter.

Bland en del flocklevande rovdjur, som till exempel lejon och vargar, händer det ofta att en ny hanne som tar sig in i flocken dödar de ungar som finns; detta är dock sällan kopplat till kannibalism. Hos björnar förekommer det att hannar för att få sig en hona har ihjäl hennes ungar, och då tar dem som föda. Detta för att få honan villig till parning.

Arter där kannibalism praktiseras[redigera | redigera wikitext]

Kannibalism bland människor (antropofagi)[redigera | redigera wikitext]

Kannibalism

Androfagi (grekiska ανδροφαγος, av ανήρ, genitiv ανδρος ’man’, ’människa’, och φαγείν ’äta’) betecknar människoätare.

Kannibalism i systematiskt form förekommer i modern tid endast i Afrika.[2] FN:s säkerhetsråd fördömde därför så sent som 2003 den afrikanska staten Kongo då det där enligt 350 ögonvittnen begåtts många övergrepp med inslag av kannibalism mot lokalbefolkningen. Två svenska FN-soldater blev enligt vittnesuppgifter uppätna i Kongo på 60-talet.[3][4] Kongos premiärminister Lumumba lär innan sin död på 60-talet i radio ha sagt "När det här är över ska vi återgå till det gamla och äta upp våra fiender!"[4] vilket låter antyda en lång tradition av kannibalism i regionen.

Det finns olika mer eller mindre väl underbyggda berättelser om kannibalism från alla världsdelar. Idag är det omstritt bland forskare om hur stor andel av dessa som har någon substans.[5] Det finns få belägg för att kannibalism någonsin varit särskilt utbrett. Berättelser om kannibalism är sällan ögonvittensskildringar och handlar ofta om folk på avlägsna platser. Ett viktigt undantag är dock Kina där kannibalism, framför allt "överlevnadskannibalism" (se nedan) men i tidig historieskrivning också kannibalism som rituell hämnd eller skändning, rapporterats om den egna folkgruppen under hundratals år. Det finns också arkeologiska belägg för kannibalism, bland både neandertalare[6] och nordamerikanska indianer, i det senare fallet i form av rester av människokött i mänsklig avföring.[7]

Bland människor är det idag sällsynt med kannibalism med näringsintag som syfte, istället talar man om rituell kannibalism, där valda kroppsdelar äts av rituella skäl. Det finns ett flertal belägg från stamstrider i Afrika där segraren äter förlorarens hjärta för att ta del av dennes styrka, senast i Kongo och Liberia. I modern tid finns belägg för att kannibalism förekommit och eventuellt fortfarande förekommer hos vissa stammar på Nya Guinea. Det förekommer också, om än sällan, att psykiskt störda individer hänger sig åt kannibalism. En del menar att den kristna nattvarden är en sorts rituell kannibalism, då oblaten och vinet symboliserar Jesu kött och blod.

I regel förknippas kannibalism med just föreställningar om att den som äter delar av en död fiendes eller väns kropp övertar en del av dennes styrka, mod eller andra goda egenskaper. I dessa fall kan kannibalism emellanåt också sammanknytas med att man tar delar av besegrade fienders kroppar som troféer, oftast huvud eller händer.

När man äter personer utanför den egna gruppen, kallas det exokannibalism. Motsatsen, när man äter kvarlevorna av en medlem av den egna gruppen, kallas endokannibalism. Det kan finnas kulturer där man praktiserat såväl exokannibalism som endokannibalism.

Under extrema omständigheter av isolering och svält finns det dokumenterade fall av att människor ätit av varandra för att överleva, vilket då kallas överlevnadskannibalism. Exempel på detta är Uruguayan Air Force Flight 571 som störtade i Anderna år 1972, där de överlevande delvis åt de omkomna för att överleva. Under andra världskriget tvingades även civilbefolkningen i Stalingrad och i det belägrade Leningrad till detta. Japanska soldater ägnade sig också åt kannibalism på krigsfångar.[8]

Forskare har funderat på om långvarig kannibalism skulle kunna leda till en sjukdom liknande galna kosjukan, vilket skulle kunna vara ursprunget till sjukdomen kuru. Det spekuleras om att det eventuellt också kunde vara en anledning till att neandertalarna försvann[9], men detta avfärdas av andra forskare.[10]

Huvudjakt[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huvudjakt

I en del regioner som till exempel Afrika, Sydamerika, Karibien och Stilla havs-området har huvudjakt existerat hand i hand med kannibalism. Dock har huvudjakt mer handlat om att ta troféer och levde därför kvar längre i vissa trakter än själva kannibalismen. Bruket är idag borta, även om det då och då rapporteras att olika stammar återupptagit seden för turismens skull.

Bl.a. skyterna drack vin ur bägare gjorda av fiendens kranium, och samurajerna tog ofta vara på fallna motståndares skallar, men där handlade det inte om någon reell jakt på huvuden, ej heller kannibalism.

Vampyrism[redigera | redigera wikitext]

Även om kannibalism oftast associeras med intagandet av mänskligt kött så är det även "vanligt" att gärningsmän dricker blod från sina offer, ibland i samband med sina bestialiska måltider, ibland för att de tror sig vara äkta vampyrer.

Juridik[redigera | redigera wikitext]

Kannibalism är i sig oftast inte olagligt, utan faller istället under mord, dråp, brott mot griftefriden, grov misshandel o.s.v. I Sverige dömdes den docent som skurit av och ätit sin frus läppar till fem års fängelse.[11]

Kannibalism i populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

  • Hannibal Lecter är i böckerna av Thomas Harris och filmatiseringarna av dessa en intelligent seriemördare som äter sina offer.
  • BAU-teamet i TV-serien Criminal Minds jagar ofta seriemördare, en del av dem kannibaler.
  • Kapten Jack Sparrow blir under en kort episod i Pirates of the Caribbean - Död mans kista hövding över en kannibalstam. Han lyckas dock fly innan de dödar honom.
  • I Kalle Anka händer det då och då att Kalle, knattarna och Joakim på sina äventyr (bl.a. under tidsresor till stenåldern) tas till fånga av huvudjägare eller andra vildar för att kokas levande i gryta över öppen eld.
  • I folksagan om Hans och Greta finns en häxa som äter barn.
  • I Fantomen 15/2006, "De vises sten: Del 2 - Tiggarnas konung", yttrar skurken Phoenix (baron de Phénix) orden "För 100 år sen var jag greve Gilles de Rais. Jag blev besatt av tanken på evigt liv... För att hejda åldrandet började jag dricka och även bada i färskt blod från små barn..." I tidiga Fantomen kallades bandarerna för pygmékannibaler.
  • I Kalle och chokladfabriken säger Willy Wonka: "Allt här går att äta - även jag. Men det vore kannibalism, och det är något som ses som tabu i de flesta kulturer."
  • Filip och Fredrik har ätit av varandra för att bryta det tabut och för att se hur långt man kan gå i TV.

...och i propagandan[redigera | redigera wikitext]

När fransmännen under första världskriget tog in svarta soldater från kolonierna menade tyskarna att man inte respekterade att det var ett krig för vita. I tysk propaganda framställdes de som korkade vildar och kannibaler.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAOB – Svenska Akademiens ordbok → Kannibal
  2. ^ http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/2661365.stm
  3. ^ http://www.expressen.se/1.144513
  4. ^ [a b] http://www.kongoveteranerna.se/storage/Kongoveteranerna.pdf
  5. ^ Lindenbaum, S (2004) Thinking about cannibalism. Annual Review of Anthropology 33:475-498
  6. ^ Culotta, E (1999) Neandertals were cannibals, bones show. Science 286:18-19
  7. ^ Marlar et al (2000) Biochemical evidence of cannibalism at a prehistoric Puebloan site in southwestern Colorado. Nature 407:74-78
  8. ^ Japanska krigsbrott - kannibalism på engelska Wikipedia
  9. ^ Underdown, Simon (2008) A potential role for transmissible spongiform encephalopathies in Neanderthal extinction, Medical Hypotheses 71:4-7
  10. ^ Riel-Salvatore, Julien (2008) Mad Neanderthal disease? Some comments on "A potential role for transmissible spongiform encephalopathies in Neanderthal extinction", Medical Hypotheses 70:473-474
  11. ^ http://www.dn.se/nyheter/sverige/fangelse-for-lapptuggande-lakare