Kansas (musikgrupp)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kansas
Kansas 2008.jpg
Bakgrund USA Topeka, Kansas, USA
Genre(r) Progressiv rock, hårdrock
År som aktiva 1973 - 1984, 1985 - nutid
Skivbolag Inside Out Music
Artistsamarbeten Proto-Kaw, Streets, Native Window, Seventh Key
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Phil Ehart
Billy Greer
Rich Williams
Ronnie Platt
David Ragsdale
Tidigare medlemmar
Steve Walsh
Robby Steinhardt
Dave Hope
Kerry Livgren
John Elefante
Steve Morse

Kansas är ett amerikanskt progressivt rockband bildat i Topeka, Kansas 1970. Deras mest kända låtar är "Carry on Wayward Son" (1976), "Dust in the wind" (1977), "Point of know return" (1977), "Play the game tonight" (1982) och "All I wanted" (1986).

Historia[redigera | redigera wikitext]

1970-1973[redigera | redigera wikitext]

Dave Hope (bas), Phil Ehart (trummor, percussion) och Kerry Livgren (gitarr, keyboard, synthesizers) bildade en progressiv rockgrupp 1970 i sin hemstad Topeka, Kansas (Steve Walsh är från St . Joseph, Missouri), tillsammans med sångarna Lynn Meredith och Joel Warne, keyboardisterna Don Montre och Dan Wright och saxofonisten Larry Baker.

Ett år tidigare spelade Meredith, Montre, Wright och Livgren i ett band som kallades The Reasons Why. Efter att ha ändrat bandets namn till Saratoga, började de spela Livgrens egna material med Scott Kessler på bas och Zeke Lowe på trummor. År 1970 ändrade de bandets namn igen till Kansas och slog sig samman med medlemmar från rivaliserande White Clover. Denna tidiga Kansas-grupp, som varade till 1971 då Ehart och Hope och några av de andra hoppade av för att reformera White Clover, kallas även Kansas I.

Ehart ersattes av Zeke Lowe och senare Brad Schulz, Hope ersattes av Rod Mikinski på bas och Baker ersattes av John Bolton på saxofon och flöjt. (Denna line-up är även kallad Kansas II, och 30 år senare skulle återförenas under namnet Proto-Kaw.) År 1972, efter att Ehart återvänt från England (dit han hade åkt för att leta efter andra musiker), återförenade han och Hope återigen White Clover med Robby Steinhardt (sång, fiol, viola, cello), Steve Walsh (sång, keyboards, syntar, perkussion) och Rich Williams (gitarr). 1973 rekryterade de Livgren från den andra Kansas-gruppen, som sedan upplöstes. Så småningom fick de ett skivkontrakt med Don Kirshners självbetitlade märke och beslöt att anta namnet Kansas.

1974-1979[redigera | redigera wikitext]

Debutalbumet, Kansas, släpptes i mars 1974, nästan ett år efter den spelades in i New York. Albumet definierar bandets sound, en blandning av amerikansk boogierock och komplexa, symfoniska arrangemang med förändrade taktarter. Steinhardts fiol var en särskiljande del av gruppens sound och skiljer dem från andra progressiva rockgrupper av eran. Bandet utvecklades långsamt en kultstatus, på grund av marknadsföring av Kirshner och omfattande turnerande för debutalbumet och dess två uppföljare, Song for America och Masque.

Kansas släppte sitt fjärde album, Leftoverture, i november 1976, som producerade en hitsingel, "Carry On Wayward Son", 1977. Uppföljaren, Point of Know Return, släpptes i oktober 1977. Från albumet blev både titelspåret och "Dust in the Wind" hitsinglar.

Leftoverture och Point of Know Return sålde över fyra miljoner exemplar i USA. Både "Carry On Wayward Son" och "Dust in the Wind" certifierades som guldsinglar och sålde över en miljon exemplar vardera. "Dust in the Wind" certifierades guld som digital nedladdning av RIAA 2005, nästan 30 år efter att ha sålt en miljon exemplar som en singel. Leftoverture certifierades fem gånger platina av RIAA 2001.

Nästa studioalbum av gruppen var Monolith (1979), som var egenproducerat. Albumet innehöll en topp 40-singel i "People of the South Wind". Dock misslyckades singel med att nå den omsättning och radio pjäs (en låt på radio) av dess två föregångare (Dust In The Wind och Carry On Wayward Son. Ändå fick albumet platina. Platinan för albumet är utställd på Kansas Historiska Museum.

1980-1984[redigera | redigera wikitext]

Kansas bandmedlemmar började glida isär i början av 1980-talet. Livgren blev en pånyttfödd kristen, och detta återspeglades i hans texter på de nästa tre albumen, som börjar med Audio-Visions. "Hold On", en topp 40-singel från albumet, visade på hans nyfunna tro. Walsh lämnade i oktober 1981 för att bilda ett nytt band, Streets. I början av 1982 hade Walsh ersatts av sångaren och keyboardisten John Elefante, en pånyttfödd kristen som valdes framför andra sökande som Sammy Hagar och Doug Pinnick. John Elefante och hans bror Dino Elefante blev senare framgångsrika producenter för samtida kristna artister, bland annat Sweet Comfort Band, Petra, Brud, Rick Cua, och Guardian.

Kansas första album med Elefante, Vinyl Confessions, släpptes i juni 1982 och var deras mest framgångsrika studionsläpp sedan Point of Know Return. Skivan förnyade intresset för gruppen och genererade bandets första topp 20-hit på flera år, "Play the game tonight". Albumet har kristna texter som lockade en helt ny publik. Ändå minskade försäljningen av albumet, det var nära att bli certifierad guld.

Drastic Measures följde 1983. Eftersom Livgren höll tillbaka låtmaterial för ett annat soloalbum, bidrog han bara med tre låtar till albumet, däribland den självironiska "Mainstream" som kritiserade kommersialismen inom rockmusiken. Resten av skivans material skrevs av John och Dino Elefante. Utan fiol av Steinhardt, som lämnat gruppen, var resultatet ett mer mainstream poprock-album. Singeln "Fight Fire with Fire" nådde inte topp 40 på Billboard Hot 100 men nådde # 3 på Billboard Mainstream Rock. "Fight Fire With Fire" spelas än idag på bandets konserter.

Efter en spelning den 31 december 1983, spelade de in ytterligare en låt, "Perfect Lover", som fanns med på The Best of Kansas (1984). Det var den sista inspelningen av Kansas med Elefante, och gruppen upplöstes efter dess release. Elefante övergick därefter till en mycket framgångsrik karriär som producent, bl.a. för kristna bandet Petra.

1985 - nutid[redigera | redigera wikitext]

David Ragsdale och Billy Greer

År 1985 återskapades bandet med Walsh, men utan Livgren, Hope eller Steinhardt. Nya bandmedlemmar var basisten Billy Greer (tidigare i Streets) och gitarristen Steve Morse (tidigare i Dixie Dregs). Den förnyade line-upen släppte sedan Power i november 1986. Den första singeln, "All I Wanted", blev den sista Kansas-låten att nå topp 40 på Billboardlistan, med en topp på # 19. Ytterligare två singlar, titelspåret och "Can't Cry Anymore", var mindre lyckade.

1988 släppte samma lineup albumet In the Spirit of Things. Skivan innehöll flertalet gästmusiker och låtskrivare och producerades av välkände producenten Bob Ezrin. Skivan består av progressive rock blandat med AOR. Balladen "Stand beside me" blev en mindre hit men albumet möttes med svag försäljning till följd av dålig promotion av dåvarande skivbolaget MCA. Trots floppen håller sångaren Steve Walsh In the spirit of things som sitt favoritalbum under sin tid i bandet. Steve Morse lämnade bandet i slutet av turnén 1989.

År 1990 arrangerade en tysk promotor en återförening av alla de ursprungliga medlemmarna i Kansas (förutom Steinhardt) för en europeisk turné. Greer förenade sig med dem, tillsammans med keyboardisten Greg Robert, som först hade varit med Kansas på turné 1986. I slutet av turnén hoppade Hope av igen, men Livgren var kvar till 1991. I början av 1997 lämnade Robert och Ragsdale bandet och Steinhardt återvände som violinist. De släppte livealbumet Always Never the Same följande år. År 2000 släppte de sitt sista studioalbum Somewhere to Elsewhere med material skrivet av Livgren.

30 juni 2014 meddelade Kansas via sin facebook-sida att sångaren och keyboardisten Steve Walsh lämnar bandet den 16 augusti 2014. 15 juli meddelade bandet via facebook att Walsh's ersättare blir Ronnie Platt.

Influenser[redigera | redigera wikitext]

Kansas två mest populära låtar, "Carry On Wayward Son" och" Dust in the Wind "har spelats av andra artister och används som ljudspår på film och TV.

"Carry On Wayward Son" har spelats av Critical Mass, Dream Theater, Yngwie Malmsteen, The Oak Ridge Boys, Rachel Rachel, The Showdown, Stryper, Golden Resurrection, en off-the-cuff version av Foo Fighters. Låten har dykt upp på ljudspår för följande filmer: Anchorman: The Legend of Ron Burgundy, Gentlemen Broncos, Happy Gilmore och Heroes (1977). På tv har det varit med i Scrubs, South Park, Strangers With Candy, Supernatural (under introt för varje säsongsfinal) och Supernatural: The Anime (slutet av varje avsnitt). Den var också med i Guitar Hero II, Guitar Hero Smash Hits, Rock Band 2 och Rock Band Unplugged.

"Dust in the Wind" har spelats av Sarah Brightman, Scorpions (Acoustica), de kristna artisterna Acappella och Billy Smiley, jazzgitarristen Bernie Williams (The Journey), och ex-Kansas-sångaren John Elefante. Den sjöngs av Will Ferrell under filmen Old School.

Gruppens medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Tidigare medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]