Kappadokien

Kappadokien (turkiska: Kapadokya, grekiska: Καππαδοκία, Kappadokia, latin: Cappadocia, fornpersiska: Katpatuka) är ett landskap som ligger i centrala Turkiet, cirka 350 km sydost om Ankara. Kappadokien var en forntida region i centrala Mindre Asien, mellan Svartahavskusten i norr och Taurusbergen i söder samt floderna Halys i väster och Eufrat i öster. Kappadokien är sedan 1985 med på Unescos världsarvslista.

Geografi

Kappadokien upptas till stor del av berg, bland vilka Argaios (nu Erciyes dag) och Antitaurus är de högsta. Det gamla namnet Argaios har fått ge namn åt Mons Argaeus på månen.

Göreme nationalpark och tuffstensformationerna i Kappadokien är idag omtyckta utflyktsmål för turister.

Historia

Namnet Kappadokien kommer från fornpersiskan, och betyder ”landet med de vackra hästarna”. Den finns omnämnd första gången under 500-talet f.Kr. Tidigare var det ett hettitiskt rike runt staden Hattusa.

En del av Kappadokien tillhörde storlandskapet Karamanien. Under det persiska rikets dagar var detta vidsträckta område delat i två hövdingedömen (satrapier): Kappadokien vid Pontos samt det Inre eller Sydliga Kappadokien (även Stor-Kappadokien). Namnet inskränktes sedermera till den södra delen, och i denna omfattning kvarstod Kappadokien såväl i Alexanders och Seleucidernas rike som sedermera inom det romerska efter att under en mellantid ha utgjort ett eget rike under kungar.

De forntida invånarna kallades av Herodotos "vita syrier" (leukosyroi). Kappadokien tillhörde sedan Osmanska riket och bildade där vilajetet Sivas och Ankara.