Kapplöpningen om Afrika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kolonier i Afrika (1914)

Kapplöpningen om Afrika eller Afrikas delning[1] kallas de koloniseringar och territoriekonflikter i Afrika som utspelades mellan imperialistiska europeiska länder från början av 1880-talet till första världskrigets utbrott 1914.

Under den senare hälften av 1800-talet förändrades imperialismens karaktär från ett "informellt" kontrollsystem genom militärt inflytande och ekonomisk dominans till formellt direktstyre. De konkurrerande länderna Storbritannien, Frankrike, och kejsardömet Tyskland tvistade om territorialanspråken, och var flera gånger nära ett krigsutbrott. Försök att medla kolonialanspråken misslyckades, och dispyter över Afrika var en av faktorerna som ledde till första världskrigets utbrott.

Öppnandet av kontinenten[redigera | redigera wikitext]

Öppnandet av Afrika för västerländsk utforskning och exploatering hade börjat i slutet på 1700-talet. 1835 hade européer kartlagt den största delen av nordvästra Afrika. Bland de mest kända europeiska upptäcktsresande var David Livingstone, som kartlade det väldiga inre delarna av Afrika och Serpa Pinto, som korsade både södra och centrala Afrika. Expeditioner på 1850- och 1860-talen av Richard Burton, John Speke och James Grant lokaliserade de stora centrala sjöarna och Nilens källa. Vid slutet av århundradet hade européer kartlagt Nilen från dess källa; loppet hos Niger-, Kongo- och Zambezifloden hade också kartlagts och världen insåg nu vilka resurser som Afrika kunde erbjuda. Men vid 1875 var de enda större kolonierna det franska Algeriet, vars erövring hade börjat på 1830-talet trots Abd al-Qadirs starka motstånd och Kabylernas uppror på 1870-talet; den brittiska Kapkolonin och Angola som hölls av portugiserna.

Teknologiska framsteg underlättade koloniseringen. Industrialiseringen gav snabb utveckling inom transport och kommunikation, speciellt i form av ångfartyg, järnvägar och telegrafer. Medicinska framsteg var också viktiga, särskilt medicin mot tropiska sjukdomar. Framtagandet av kinin, ett effektivt läkemedel mot malaria, möjliggjorde stora erövringar i tropikerna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ McKay, John P.; Hill, Bennett D.; Buckler, John; Ebrey, Patricia Buckley; Beck, Roger B.; Crowston, Clare Haru; Wiesner-Hanks, Merry E. A History of World Societies: From 1775 to Present . Eighth edition. Volume C – From 1775 to the Present. (2009). Bedford/St. Martin's: Boston/New York. ISBN 978-0-312-68298-9. ISBN 0-312-68298-0. "By 1883 Europe had caught 'African fever,' and the race for territory was on." (McKay 738).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]