Kapuciner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den katolska klosterorden, se Kapucinorden
Kapuciner
Kapucinapor (Cebus capucinus)
Kapucinapor (Cebus capucinus)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorhini
Infraordning Brednäsor
Platyrrhini
Familj Cebusliknande brednäsor
Cebidae
Släkte Kapuciner
Cebus
Vetenskapligt namn
§ Cebus
Auktor Erxleben, 1777
Synonymer
  • Rullapor föråldrat
Hitta fler artiklar om djur med

Kapuciner (Cebus) är ett släkte i familjen cebusliknande brednäsor som tillhör ordningen primater.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kapucinernas gripsvans är fullständigt hårbeklädd på spetsen, så att den visserligen kan tjäna till att haka sig fast med vid trädgrenarna, men inte tjänstgöra som känselredskap eller att ta föda med. Detta släkte skiljer sig från andra primater i Nya världen genom rundat huvud och kortare ansikte samt smärtare kroppsform. Ansiktet är naket och ofta rynkigt, vilket ger dem ett bekymrat, åldrigt utseende.

Kapuciner når en kroppslängd mellan 31 och 56 centimeter och därtill kommer en ungefär lika lång svans. Med en vikt mellan 2 och 3 kilogram är honor betydligt lättare än hannar som når 3 till 4 kilogram. Främre och bakre extremiteterna är ungefär lika långa. Vid händerna finns en motsättlig tumme.

Pälsens färg varierar mellan olika nyanser av svart och brunt. Oftast är extremiteterna mörkare eller helt svarta. Hos vissa arter har regionen kring skuldrorna och brösten en annan färg. Några kapuciner har en tofs på huvudet.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Det skiljs mellan åtta arter som förekommer från Honduras till nordligaste Argentina.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet utgörs av olika sorters skogar. De förekommer bland annat i regnskogar, mangroveskogar och tempererade skogar i bergstrakter

Liksom flera andra primater från Nya världen är kapuciner aktiv på dagen och vistas främst i träd. De går till exempel på fyra fötter över grenar och kommer ibland ner till marken.

Individerna bildar grupper med 8 till 30 medlemmar. Flocken består av flera hannar och honor samt deras ungar. Hos båda kön etableras en hierarki som bestämmer över tillgång till föda och rätten att para sig. Gruppen anförs av en alfahanne som tillsammans med sin alfahona är högst i hierarkin. Viktig för individernas sociala beteende är ömsesidig pälsvård. Varje grupp har ett revir och territoriets centrum markeras med urin samt försvaras mot andra grupper. I utkanten överlappar reviren varandra.

Ibland använder de olika verktyg, till exempel stenar för att gräva ur rötter eller för att bryta nötskal.[1]

Rösten känns som klagande och nästan skrikande. Kapuciner äger ett helt register för olika stämningar. Deras föda består av växtämnen, insekter och små fåglar eller små däggdjur.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Honor kan para sig vartannat år och föder efter 150 till 180 dagars dräktighet vanligen ett enda ungdjur. Ungdjuret klamrar sig i början fast vid moderns buk och senare även på ryggen. Hannar är sällan delaktiga i ungarnas uppfostring men ibland andra honor av flocken. Ungarna dias flera månader till ett år och efter fyra till fem år är de könsmogna. Livslängden i naturen uppskattas med 15 till 25 år, några individer i fångenskap blev 50 år gamla.

Kapuciner och människan[redigera | redigera wikitext]

Kaupcinerapor var klassisk rekvisita för possitivhalare.

Dessa primater förekommer som sällskapsdjur, försöksdjur och är populaära på cirkusas och i djurparker. I USA pågår dessutom projekt som utbildar kapuciner för att hjälpa funktionshindrade personer[2]. Traditionellt brukade positivhalare ha en kapuciner och arten är i dylika sammanhang porträtterad i både bildkonst, film och litteratur. Crystal the Monkey är en samtida känd kapucinerapa som varit med i ett antal film och TV-produktioner.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

De jagas ibland för pälsens och köttets skull. Allmänt har de bra förmåga att anpassa sig till människan. I vissa fall betraktas de till och med som skadedjur för jordbruket. I en del regioner hotas de av skogsavverkning, till exempel i östra och nordöstra Brasilien.

IUCN listar C. kaapori och C. xanthosternos som akut hotade (critically endangered) samt C. nigritus som nära hotad (near threatened). Alla andra arter betraktas som livskraftiga (least concern) men vissa underarter listas av IUCN som självständiga arter.[3]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Den systematiska positionen av släktet är omstridd. Ibland placeras de tillsammans med dödskalleaporna i familjen cebusliknande brednäsor.[4] Andra auktoriteter placerar även kloapor inom familjen.[5]

Åtta arter är beskrivna. Med hjälp av tofsen på huvudet skiljs mellan två artgrupper:[6]

capucinus-gruppen (utan tofs)
  • kapucinapa (Cebus capucinus, egentlig kapucin, vithalsad kapucin), den bäst kända arten. Förekommer från Centralamerika (Honduras) till Colombia.
  • vitpannad kapucin (C. albifrons) liknar den förstnämnda arten men är mindre och smalare. Utbredningsområdet ligger i nordvästra Sydamerika.
  • gråtande kapucin (C. olivaceus, tidigare även C. nigrivittatus) har brunaktig päls på kroppen och extremiteterna. Även denna art lever i nordvästra Sydamerika.
  • Cebus kaapori finns bara i de brasilianska delstaterna Pará och Maranhão. Liknar den förutnämnda arten.
apella-gruppen (med tofs)
  • mösskapucin (C. apella) har ett slags huva av svarta hår på huvudet. Utbredningsområdet sträcker sig från Colombia till mellersta Sydamerika.
  • Cebus nigritus, vilken tidigare räknades som underart till den förutnämnda arten. Lever i centrala Sydamerika.
  • gulbröstad kapucin (C. xanthosternos) skiljer sig från alla andra kapucinapor genom ett tydligt mönster av gul päls på buken och skuldrorna. Arten finns i regnskogen där Brasilien gränser till Atlanten.
  • Cebus libidinosus lever i centrala Sydamerika och har ljusa strimmor på ryggen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 8 augusti 2010. med följande källor:

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ A. C. de A. Moura,P. C. Lee: Capuchin Stone Tool Use in Caatinga Dry Forest. In: Science, band 306, nr. 5703 (2004), 10 dezember 2004, sid. 1909, doi:10.1126/science.1102558
  2. ^ Monkeyhelpers webbplats
  3. ^ Cebus på IUCN:s rödlista, besökt 11 december 2010.
  4. ^ till exempel Geissmann (2003)
  5. ^ bland annat Wilson & Reeder (2005), Cebidae, besökt 11 december 2010.
  6. ^ Wilson & Reeder (2005), Cebus, besökt 11 december 2010.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]