Kapuggla

Kapuggla Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Ugglor Strigiformes
Familj	Äkta ugglor Strigidae
Släkte	Asio
Art	Kapuggla A. capensis
Vetenskapligt namn
§ Asio capensis
Auktor	Andrew Smith, 1834
Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Kapuggla (Asio capensis) är en uggla som förekommer lokalt i våtmarksområden i Afrika och på Madagaskar.

Utseende och läte

Den mäter 30,5-37 cm, har ett vingspann på 80-95 cm och påminner om en liten jorduggla. Den har gula ögon med svart iris, och korta tofsar på huvudet, som dock oftast inte syns. Den skiljer sig ifrån sina släktingar på sin mörkare fjäderdräkt, vilket får det gräddvita ansiktet att kontrastera tydligt, och den har i det närmaste ostreckade ovansida. Dess långa vingar är kortare och bredare än jordugglans och vingspetsarna trubbigare. Den glidflyger med stela, lätt kupade vingar när den jagar. Den vilar ofta direkt på marken eller lågt ner. Dess läte är ett grodlikande kaar eller en raspig vissling "shrss"

Utbredning och taxonomi

Kapugglan delas upp i tre underarter:

• Asio capensis tingitanus - förekommer i nordvästra Marocko
• Asio capensis capensis - förekommer lokalt från Senegal och Gambia till Etiopien och Sydafrika
• Asio capensis hova - Förekommer i områden med gräs- och våtmark på Madagaskar

Den är till största delen en stannfågel.

Ekologi

Kapugglan häckar i områden med kärr och på blöta ängar med högt gräs. Boet placeras på marken och består av en grop i en grästuva. Den lägger i genomsnitt 2-3 ägg som honan ruvar i cirka fyra veckor. Den lägger endast en kull per häckningssässong och båda föräldrarna tar hand om ungarna. Den jagar delvis dagtid och dess föda består främst av insekter, men den tar även mindre däggdjur som gnagare, och även fåglar.

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
• Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (utgåva andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 228-229. ISBN 978-91-7424-039-9