Karamelodiktstipendiet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karamelodiktstipendiet
Beskrivning Till en förnyare av det svenska språket eller för framstående gärningar inom musik
Utdelare Mikael och Lotta Ramel (2007–)
Povel Ramel (1983–2006)
Pris Penningpris och 2 kilogram karameller
Plats Vasateatern (2008)
Hagaparken(1983–2007)
Period 1983–
Återkommande Årligen
Tillkännagivande utdelningstillfället
Tidpunkt 1 juni (2008–)
En måndagsmorgon runt månadsskiftet maj/juni (1983–2007)
2010 års stipendiat … under polkagrisskynket.
… förs fram av Lotta Ramel.
… avtäcks.
… Maria Lundqvist.
… roar publiken med att envist prata i mikrofonen då den ramlar ner.
… får applåder.

Karamelodiktstipendiet är ett stipendium som årligen utdelas till en förnyare av det svenska språket eller för framstående gärningar inom musik.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Priset instiftades av Povel Ramel år 1982 i samband med att han fyllde 60 år. Stipendiaten utses av en jury[1]. Fonden förvaltas av Kungliga Musikaliska Akademien.[2]

Varje år får en, eller flera, svenska kulturprofiler stipendiet bestående av en penningsumma (åren 1983–2006: 20 000 kronor, 2007: 25 000 kronor och 2008: 30 000 kronor[1]) och en stor strut karameller. Enligt Povel blir man ekonomiskt oberoende resten av dagen. Priset delades under åren 1983–2007 ut en måndagsmorgon runt månadsskiftet maj/juni (i anslutning till Ramels födelsedag den 1 juni) i Hagaparken då pristagaren doldes under ett polkagrisrandigt skynke som sedan avtäcktes. Det serverades alltid stekt duva, något som en stor del av gästerna tackade nej till.

Efter Povel Ramels död 2007 (dagen efter att priset delats ut) bestämde Lotta och Mikael Ramel att formen för utdelandet skulle ändras. 2008 delades priset ut på Povels födelsedag i samband med en hyllningskonsert på Vasateatern.

Stipendiater[redigera | redigera wikitext]

Stipendiet har genom åren tilldelats:

År Stipendiat Motivering[3]
2014 Kristina Lugn "För att hon med sitt egenartade sinne för skönheten i det obegripliga - humoristiskt och drastiskt - berör till eftertanke och engagemang. Med poetens känsla och till vår fröjd och berusning, lyckas hon få oss att bättre förstå det svenska språket."
2013 Carl-Einar Häckner För att han på ett unikt sätt och med varmt hjärta besjälar en kombination av varieté, vaudeville, cirkus och revy. Med sin trollkonst, sin musik, dikter och galenskap har han format en tradition och satt den i spinn.[4]
2012 Eva Rydberg För att hon etablerat en makalös spännvidd som dansare, clown, komedienne, skådespelerska, imitatör och sångerska inom såväl lustspel, bondkomik, teater och cirkus.
2011 Johan Glans För att han med egensinnig förmåga, friskt och fräckt, bidragit till stå-upp-komedins spännvidd med absolut intelligent komik. Johan Glans är dessutom en av samtidens mest omedelbara parlamentariker. Och en av få svenskar som kan skratta på franska. Det är sådant folk vi behöver![5]
2010 Maria Lundqvist med sin alldeles egen komiska ådra bidragit till att lyfta själva knäppheten mot nya höjder - bland annat genom sin förmåga att skickligt spela på ”tajmad otajming”. I sitt vida spektrum av rolltolkningar har hon gestaltat mänsklighet, värme och ett behövligt fång av galenskap. Man tackar och ger sin ”Sally-ut”!
2009 Johan Ulveson För att han under flera decennier visat sig vara en varmhjärtad företrädare för precis komik.
2008 Babben Larsson För att hon med humor och värme så giftigt och precist kan leverera - inte bara poänger och ”one-liners” – utan även ädel sång och text med träffsäker tajming.

Från ”småtting i julottan” via ”3:a med pentry” och dessutom kvarnhjulsguide – har hon blivit en karismatisk ”stå-upp, relax, koppla-av-drottning i världsklass”.

2007 Henrik Dorsin För att han med kvicka slevslängar och andra yttringar av synnerligen godkänd kvalitetsunderhållning, så tydligt visar att en ny kreativ humorgeneration är på ”upp-sprattling”.
2006 Kalle Moraeus För ymnig musikalisk mångsidighet, total strängkontroll och imponerande stråk kunskaper men även för hans showmanskap, där han med karismatisk frodighet sätter kick i kadenserna och, inte minst, för hans riksomfattande spridning av en nära nog pandemisk musikantglädje.
2005 Sissela Kyle För hennes suveräna uppvisning i precis komik där träffsäkerheten är total och där satirkulor fyras av i exakt rätt nanosekund från en ramp kamouflerad till sanslös grannflicka. Här är en artist som överrumplar, som är roligt oroande och som kommer från många håll.
2004 Lena Philipsson För ett välutvecklat artisteri och ett skräddarsytt musiksinne – för en sprakande scennärvaro med hemliga underströmmar i sångleveransen – och för hennes förmåga att ge enkla texter karaktären av privilegierade privatbudskap.
2003 Peter Carlsson För ett unikt artisteri av hög värmegrad som i många skepnader, tillsynes förstrött, släntrar sig igenom en oemotståndlig blandning av filosofisk bondkomik, suggestiv blues, skrattskapande språkvolter, finstämda visor och ett enastående rytmiskt hålligång med diverse köksattiraljer – men också för att han lyckats upprätthålla något så ovanligt som en diskret pyramidal succé år efter år i alldeles egen Scala.
2002 The Real Group ”…för ett virtuost grupparbete där stämmor med raffinerad precision omfamnar och adlar kräset utvalda melodier och spännande nyskapelser med kick i texten.
2001 Fredrik Lindström …som med imponerande färdighet i komisk brisering och språkdissekering lämnat värdefulla stämplar i svensk underhållningsmylla – allt från den vassa Hassans kvicka stickspår till lackskoschlagerfjät av Harry Viktor.
2000 Robyn För att hon genom sitt skapande och framförande av närmast elektriskt laddade låtar, i förening med klokskap och tuff karisma, har satt spännande spår i musikmyllan – ”En den unga popens fixstjärna; rytmiskt svävande över mörka vatten”.
1999 Viba Femba För dessa kvintettingars suveränt sångliga stigfinneri med en förförisk blandning av precision i musik, kvickt provocemang i text och glad ödmjukhet vid leverans.
1998 Hannes Holm
Måns Herngren
För deras framgångsrika vandring från fräcka förspel till huvudfilmer fyllda av skön komik och varm skarpsyn.
1997 Wille Crafoord För lekfull ordbehandling – oftast mitt i prick och för musik med ny typ av annorlunda kick.
1996 Louise Hoffsten En sjungande munspelande musikant som banat sin personliga väg genom pop-djungeln och landat i en explosion av het blond puls, tuffa tonslingor och ordkynniga texter – hela tiden med jazzen i ryggmärgen och med en östgöta-trygg distans till sig själv.
1995 Peter Dalle Dråplige Dalle är väl värd att prisa –

ständigt han kunnat talangen bevisa.
Juryn har skrattat och tänkt på't och minns det;
Många många meriter finns det

1994 Killinggänget För att dom, genom dessa ”Killings kätterier”, lyckats förläna ironin kultstatus, lossa den bisarra humorns skruvar bortom förväntan och suveränt utnyttja ”Theentertaining art of killing your neighbours babies”.
1993 Marie Bergman För hennes förmåga att under en lång karriär, fylld av framgångsrika skinnömsningar i populärmusikens labyrinter, förena djupt engagemang med hög kvalitet.
1992 Tomas von Brömssen För en utsökt framställningskonst där det absurda och det rörande förenas i tyngdlöst clowneri med trygg västkustförankring, födande såväl hejdlösa skratt som varma eftertankar.
1991 Magnus Uggla För ett spännande artisteri som väljer oväntade vägar, för slagkraftiga och fröjdefullt fräcka texter och för en musik som inte lämnar melodin i sticket.
1990 Ulla Skoog För att hon, djärvt och personligt, på ett enastående sätt och trotsande alla tillgängliga tabun, demonstrerar att humorn och allvaret har sinne för varandra.
1989 Robert Broberg För att han i decennier lyckats bana en ensamväg genom underhållningsdjungeln vid sidan av gängse röjare, ofta ett par takter före – och för att han, styrd av skärpt iakttagelseförmåga, lyhörd musikalitet och burlesk humor, framgångsrikt designat och solobefolkat sin alldeles personliga manege.
1988 Ainbusk Singers För att gruppen i sina musikal-presentationer framgångsrikt förenar komisk fränhet med allvar i folkton; aktuellt engagemang med tidlös enebuskis – alltsammans resultatet av en fräsch, gotländsk talangexplosion, lika uppskattad där i När som här i fjärran.
1987 Claes Eriksson En begåvad, kvick galenskapare av verbala och musikaliska krumsprång. Därmed en glimrande representant för den länge åstundande nya svenska humorböljan – vilket meddelas som en i högsta grad positiv efterrakning.
1986 Mikael Ramel För personligt artisteri, musikaliskt stigfinneri och klurigt textsnickeri.
1985 Anne-Lie Rydé För att hon med säker känsla, fin röstbehandling och tongivande fantasi låter sång och musik genomsyras av en spännande neosensualism med inbyggda klacksparkar.
1984 Björn Skifs För artistisk mångsidighet styrd av värme, humor och dille.
1983 Totte Wallin För originellt och spännande visskapande i oförutsägbar riktning.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Enormt tomrum efter Povel Ramel, artikel i SVD.se
  2. ^ http://povel.webb.se/
  3. ^ Karamelodiktstipendiater
  4. ^ ”Carl-Einar Häckner fick Karamelodiktstipendium”. GöteborgsPosten. http://www.gp.se/kulturnoje/1.1746950-carl-einar-hackner-arets-karamelodiktstipendiat. Läst 16 juni 2013. 
  5. ^ http://www.dn.se/kultur-noje/scen/karamelodiktpriset-till-johan-glans

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]