Karatjajsjön

Satellitbild/karta över kärnanläggningen Majak med Karatjajsjön i dess SÖ hörn.

Karatjajsjön (ryska: Карача́й) var en gång en liten sumpig insjö vid södra Uralbergen. På grund av dumpning av kärnavfall som började 1946 och föregick under flera decennier så är sjön en av världens mest radioaktivt mest förorenade platser.

Upparbetningsanläggningen Majak har sedan 1946 producerat plutonium för kärnvapen vid det så kallade Tjeljabinsk-40-komplexet, som täcker en yta på cirka 90 km² öster om Uralbergen 55º44′ N 60º54′ Ö.[1]

Totalt anses Majak ha läckt ut fem gånger så mycket radioaktivt material som Tjernobylolyckan, Sellafield och all världens atmosfäriska kärnvapenprov hittills släppt ut tillsammans.[2]

Från 1949 till 1951 dumpades medel- och lågaktivt avfall från komplexet i Tetjaflodens flöden som sedan via floden Ob hamnade i Karahavet. När detta upphörde år 1951 dumpades istället medel- och högaktivt avfall i den sumpiga Karatjajsjön som täcker en yta på cirka 0,5 kvadratkilometer. Dumpningen av högaktivt avfall upphörde år 1953, men under tre decennier föregick dumpning av medel- och lågaktivt avfall.[3] Sjön ackumulerade cirka 4,4[4] EBq radioaktivitet och är därför antagligen jordens idag värst förorenade plats. Vid en torka år 19671970 spreds stora mängder radioaktivt material via vindar från de uttorkade sjöbankarna över en yta på omkring 1 800 kvadratkilometer.

I ett försök att hindra ytterligare läckage fylldes sjön mellan 1978 och 1986 med nästan 10 000 ihåliga betongblock.

Strålnivån vid den del av sjön som tar emot utsläppen uppmättes 1990 till 600 röntgen per timme (cirka 6 Sv/h) enligt det Washington, D.C.-baserade NRDC (Natural Resources Defense Council),[5][6] tillräckligt för att ge en dödlig dos till en människa inom någon eller några timmar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mayak Health Report Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Statens Strålevern (2008).
  2. ^ ”Russia / Contamination / Lake Karachay”. Sandia National Lab. 2005. Arkiverad från originalet den 8 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080108094607/http://www.sandia.gov/ASC/russia/contamination.html. Läst 8 mars 2023. 
  3. ^ ”Ural Mountains Nuclear Waste”. Arkiverad från originalet den 12 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150512092547/https://www.american.edu/ted/ural.htm. Läst 8 mars 2023. 
  4. ^ Chelyabinsk-65, Global Security.
  5. ^ ”Radioactive Contamination at Chelyabinsk-65, Russia”. Radioactive Contamination at Chelyabinsk-65, Russia. Natural Resources Defense Council. Arkiverad från originalet den December 9, 2008. https://web.archive.org/web/20081209055500/http://docs.nrdc.org/nuclear/files/nuc_01009302a_112b.pdf. Läst 23 augusti 2015.  Arkiverad 9 december 2008 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 december 2008. https://web.archive.org/web/20081209055500/http://docs.nrdc.org/nuclear/files/nuc_01009302a_112b.pdf. Läst 20 juli 2018. 
  6. ^ ”Soviet weapons plant pollution”. Soviet weapons plant pollution. WISE International. 2 November 1990. https://wiseinternational.org/nuclear-monitor/341/soviet-weapons-plant-pollution. Läst 18 augusti 2017.