Kardinalitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kardinalitet är ett mått på storleken av en mängd M och betcknas ofta | M | eller  #M . Både ändliga och oändliga mängder har kardinaliteter. Om M är ändlig är kardinaliteten av M samma sak som antalet element i mängden. Till varje kardinalitet hör ett kardinaltal.

Två mängder har samma kardinalitet om det finns minst en bijektion mellan dem. Detta innebär alltså att ändliga mängder som har samma antal element har samma kardinalitet, vilket kan tyckas självklart, men vitsen med att definiera denna relation på detta sätt är att även oändliga mängder kan jämföras.

Den minsta kardinaliteten (kardinaltalet) är 0. Den tomma mängden har denna kardinalitet. Nästa större kardinalitet är 1 som är kardinaliteten för varje mängd med exakt ett element, och nästa kardinalitet är 2 som är kardinaliteten för varje mängd med exakt två element och så vidare. {X, Y, Z, W} har kardinaltalet 4. Varje naturligt tal n är alltså ett kardinaltal för alla mängder med n stycken element.

För oändliga mängder räcker inte de naturliga talen till som kardinaltal. N (mängden av de naturliga talen) har kardinaltalet Alef-0, eller ℵ0. Alef-0 är det minsta oändliga kardinaltalet och betecknar en uppräknelig oändlighet. Z (mängden av heltalen) och Q (mängden av de rationella talen) har också kardinalitet Alef-0, vilket kan visas genom att hitta ett sätt att räkna upp dem (d.v.s. ordna ett naturligt tal till varje element i respektive mängd). Nästa större kardinalitet är ℵ1, sedan kommer ℵ2, ℵ3 osv. Mängder av dessa kardinaliteter är överuppräkneliga. Kardinaliteten av R (de reella talen), som kallas Kontinuum och betecknas med lilla c tillhör dessa. Enligt den oavgörbara Kontinuumhypotesen finns dessutom inga kardinaltal mellan Kontinuum och Alef-0, d.v.s. c är lika med ℵ1.

Det finns ingen övre gräns på hur stora kardinaltal vi kan bilda, se Cantors sats.

Se även[redigera | redigera wikitext]