Karelska ASSR

Karelska autonoma socialistiska sovjetrepubliken
Карельская Автономная Советская Социалистическая Республика (Ryska) Karjalan autonominen sosialistinen neuvostotasavalta (Finska)
1923/1956–1940/1991 →
Flagga	Vapen
Huvudstad	Petrozavodsk
Bildades	1923/1956
Upphörde	1940/1991

Karelska autonoma socialistiska sovjetrepubliken även känt som Karelska ASSR var en autonom republik i Sovjetunionen åren 1923-1940 och 1956-1991.

Historia

Efter ryska Februarirevolutionen 1917 uppstod en ny rörelse med syftemål att frigöra Östkarelen från Ryssland. På ett representantmöte i Uhtua 12–14 juli 1917 godkändes ett förslag till egen autonomi, men på ett nytt möte 27 jan. 1918 i Uhtua och senare på andra orter beslöt karelerna i Viena för sin del anslutning till Finland. Under våren och sommaren 1918 gjorde sig samma rörelse gällande i de flesta socknar i Aunus. Till följd av begäran om hjälp avsändes redan under frihetskriget hjälptrupper från Finland till Karelen för att förjaga ryssarna från landet. Emellertid blev dessa trupper i oktober 1918 tvungna att retirera till Finland, och Östkarelen besattes av brittiska trupper.

För att understödja ett uppror i Karelen överskred på begäran frivilliga finländska skaror 21 april 1919 gränsen och lyckades inom kort uppnå Svir. En del av dessa trupper kom även till närheten av Petrozavodsk. En temporär regering övertog högsta makten i Aunus, och 5–7 juni beslöt representanter för Aunus' kommuner skilsmässa från Ryssland och förening med Finland. På grund av bristande understöd från Finland samt dålig beväpning måste trupperna småningom ge vika för de överlägsna ryska styrkorna, och efter ett större nederlag i juni vidtog reträtten till Finland, dit även flera tusen flyktingar räddade sig undan den ryska sovjetregeringens repressalier. Samma sommar gjorde sig 9 kommuner i Viena oberoende av Ryssland, men våren 1920 efter nordryska regeringens fall m. m. kom sovjetmyndigheterna utan nämnvärd kamp till makten, sedan hjälp från Finland nästan helt och hållet uteblivit. Endast Repola och Porajärvi kommuner, vilka tidigare proklamerat sin anslutning till Finland, blev, sedan finländska regeringen tagit dem under sitt beskydd, besatta av finländska regeringstrupper. Även dessa kommuner utrymdes emellertid 1920 efter freden i Dorpat.

Genom dekret av 7 juni 1920 upprättade allryska exekutivkommittén den s. k. Karelska arbetskommunen (ry. Karelskaja trudovaja kommuna). Vid fredsslutet i Dorpat 14 oktober 1920 mellan Finland och Ryssland utlovade sovjetregeringen åt Östkarelens karelska befolkning, som skulle åtnjuta nationell självbestämningsrätt, en rätt vidsträckt autonomi. I november 1921 uppstod en ny resning i Östkarelen. Frivilliga trupper från Finland skyndade åter till hjälp, men våren 1922 blev dessa jämte karelernas egna trupper tvungna att vika för övermakten och bege sig till Finland, dit dessutom omkring 10 000 nya karelska flyktingar anlände.

Redan 1921 vände sig Finlands regering till Nationernas förbund för att utverka dess bistånd till förverkligandet av de åt Östkarelen i Dorpat erkända rättigheterna. För förverkligandet af dessa rättigheter och särskilt av självbestämningsrätten arbetar framför allt den i Finland befintliga landsflyktiga östkarelska regeringen, representerad av Karelska utlandsdelegationen.

Den karelska arbetskommunen genom dekret av 25 juli 1923 ombildades till en autonom karelsk socialistisk sovjetrepublik, hörande till den ryska sovjetrepubliken.

Se även

• Vienaexpeditionen
• Aunus-expeditionen

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Karelen, 1904–1926.