Karin Juel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karin Juel
Karin Juel.jpg
Karin Juel omkring 1940
Födelsenamn Karin Sofia Karlsson
Född 26 maj 1900
Stockholm,  Sverige
Död 2 maj 1976 (75 år)
Dödsort Stockholm,  Sverige
Roll Sångare, textförfattare

Karin Sofia Järrel, känd under tidigare namnet Karin Juel, ogift Engdahl, född 26 maj 1900Kungsholmen, Stockholm[1], död 2 maj 1976 i Stockholm[2] (gravsatt i Berg, Jämtland), var en svensk sångerska, sångtextförfattarinna, skådespelerska och författarinna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karin Juel kom mycket tidigt till Jönköping där hon växte upp hos grosshandlare Bror Engdahl och hans hustru Edla Petersson (som var moster till Martin Koch). Hon debuterade som vissångare i radio i början av 1930-talet och fick sitt genombrott med kusinen Martin Kochs visor, exempelvis Lyckan och Blomman. Hon turnerade över hela Skandinavien och medverkade i olika radioinspelningar, oftast till Sune Waldimirs orkester. Hon medverkade också i revyer, bland annat hos Karl Gerhard och sjöng in ett stort antal visor och schlager på skiva under sin karriär.

Hon skrev även romaner, först under pseudonymen Katherind van Goeben, men senare under eget namn: "... underhållningsromaner, som gärna förenade sociala motiv med romantiserande drag." (Nationalencyklopedin, band 10 (1993), s. 234). De översättningar hon gjorde under 1960- och 1970-talet var också underhållningsböcker av enklare slag.

Under många år hade Karin Juel en frågespalt för rådgivning kring personliga problem i veckotidningen Allers. Hon var tidigt en förkämpe för homosexuella, och detta i en tid då ämnet annars var starkt tabubelagt.

Karin Juels grav vid Bergs kyrka, Jämtland.

Under 1950-talet gav radion henne allt större uppgifter, till exempel serien Karin spelar för husmödrarna – ett mycket populärt program, med en för tiden, ovanligt öppen och personlig ton. Fjorton gånger var hon också programledare för Det ska vi fira.[3]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Karin Juel var gift tre gånger. Första äktenskapet varade 1920–1925 med Holger Dahlman (1894–1959)[a], och paret fick en son – regissören Bengt Järrel (1922–2001). Andra gången var hon gift 1925–1934 med översten och sångaren Niels Juel (1896–1995) och fick en dotter, skådespelerskan Inger Juel (1926–1979). Tredje gången var hon gift 1937–1948 med skådespelaren Stig Järrel (1910–1998). I och med tredje vigseln blev Karin Juel hennes artistnamn.

Hon ligger begraven på kyrkogården vid Bergs kyrka, Jämtland och hade ett fritidshus vid foten av det närliggande Hoverberget.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

  • Prostens dotter (Lindblad, 1933)
    • Dansk översättning: Provstens Datter (1935)
    • Nederländsk översättning: De dochter van den proost (1943)
  • Jordens famn: roman (Bonnier, 1934)
    • Dansk översättning: Jordens Favn (1936)
  • Stammen och grenarna: en familjehistoria (Bonnier, 1940)
    • Dansk översättning: Stammen og Grenene (1943)
  • Tre fäder: roman (Bonnier, 1942)
  • Ekot av ett skott (Norstedt, 1945) (under pseud. Kathrine van Goeben)
  • I anden fattig (Norstedt, 1948)
    • Norsk översättning: Fattig i ånden (1949)
    • Dansk översättning: Pigen med det glade Hjerte (1949)
  • Att söka lyckan (Wahlström & Widstrand, 1958)
  • Tillbaka till livet (B. Wahlström, 1965)
  • Vem är det jag älskar? (Kometförlaget, 1967)
  • Så har ödet bestämt (Kometförlaget, 1967)
    • Norsk översättning: Det har skjebnen bestemt (1977)
  • Den stora kärleken (Kometförlaget, 1967)
  • På dunkla vägar (Kometförlaget, 1967)
  • Känn att du lever (Kometförlaget, 1967)
  • Irina (Kometförlaget, 1967)
  • Flickan från fjärran (Kometförlaget, 1967)
    • Norsk översättning: Hun ga ham livet (1979)
  • Att en gång älska (Kometförlaget, 1967)
  • Mitt möte med det övernaturliga (1972)
  • Löftet (Askild & Kärnekull, 1973)
    • Norsk översättning: Løftet (1974)
  • Tillbaka till livet (B. Wahlström, 1975)
    • Dansk översättning: Tilbage til livet (1975)

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): Flickan i spegeln (Den hvide brud) (B. Wahlström, 1964)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): Jonna (Jonna) (B. Wahlström, 1964)
  • Erling Poulsen: Den lilla flyktingen (Den lille flygtning) (B. Wahlström, 1964?)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): Regnbågen (Regnbuen) (B. Wahlström, 1964?)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): Stackars Susanne (Synd for Susanne) (B. Wahlström, 1964?)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): Himlastegen (Giv mig stjernerne) (B. Wahlström, 1967?)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): I främmande hus (Sygeplejersken) (B. Wahlström, 1968)
  • Karl Zumbro: Hennes hemlighet (B. Wahlström, 1968)
  • Karl Zumbro: Gör henne lycklig (Das Ende vor Augen) (B. Wahlström, 1968?)
  • Netta Muskett: Skuggan från det förflutna (Misadventure) (Kometförlaget, 1969)
  • Netta Muskett: På flykt från kärleken (Love in amber) (Kometförlaget, 1969)
  • Dorothy Quentin: Det svåra beslutet (The little hospital) (Kometförlaget, 1970)
  • Margurite Lees: Ett fall för doktor Harrow (Nursing auxiliary) (Kometförlaget, 1970)
  • Dorothy Eden: I väntan på Willa (Waiting for Willa) (B. Wahlström, 1977)
  • Netta Muskett: I Afrikas hetta (Flame of the forest) (B. Wahlström, 1960-tal?)

Musikinspelningar - LP och CD[redigera | redigera wikitext]

  • Att älska i vårens tid. LP. Cupol. 1972.
  • Lyckan : 22 originalinspelningar 1934-1946. CD. Ancha. 2001
  • Svenska sångfavoriter. [Inspelad 1933-1945]. CD. Odeon. 2005.
  • Visans gyllene tid, utgiven av Samfundet för visforskning. Sundbyberg. Four Leaf Clover, 2005. (en bland många medverkande)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • Liliedahl, Karleric, Karin Juel : en diskografi. Trelleborg: förf., 1972.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Han tillhörde Forstenasläkten vilken på 1990-talet återinfördes i adelskalendern.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Uno "Myggan" Ericson: Myggans nöjeslexikon, band 9 (1991), s. 131

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]