Karl August Nicander

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Nicander” leder hit. För andra betydelser, se Nicander (olika betydelser).
Karl August Nicander.
Teckning av Maria Röhl.

Karl August Nicander, född 20 mars 1799 i Strängnäs, död 7 februari 1839 i Stockholm, var en svensk författare och lyriker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karl August Nicander var son till konrektorn vid Strängnäs trivialskola John Nicander, en bror till Henrik Nicander, och dennes hustru Ulrika Sellström (och var inte släkt med Anders Nicander). Farfadern Per Persson var skattebonde i Färneby, Vrena socken. Karl August Nicander inskrevs 1817 vid Uppsala universitet och blev efter några års studier filosofie kandidat, samt disputerade pro gradu 1824 med en uppsats om estetik vilken han försvarade i närvaro av Götiska förbundet, som han skulle komma att tillhöra. Han arbetade sedan som kopist och kanslist i krigsexpeditionen.

Han debuterade 1819 tillsammans med sin studiekamrat Erik Sjöberg i Kalender för damer och utgav året därpå tragedin Runesvärdet, vilket som det första svenska försöket till ett romantiskt drama väckte uppmärksamhet och uppskattning från själve Esaias Tegnér. Nicander utgav därefter flera diktsamlingar och bidrog i Götiska förbundets tidskrift Iduna med diktcykeln Runor (1824), bland vilka dikterna Kungshatt och Erik Vasas runa blev de mest kända. Han översatte även 1827 Othello till svenska för Kungliga teaterns räkning. Nicander blev mycket uppskattad i den romantiska kretsen i Uppsala, med diktare som Per Daniel Amadeus Atterbom och Adolph Törneros med flera och erhöll 1826 Svenska Akademins stora pris för hans dikt Tassos död, publicerad i diktsamlingen Nya dikter (1827), tillsammans med den även mycket uppskattade romanscykeln Konung Enzio.[1]

1827 reste han med understöd av kronprins Oscar och Svenska Akademin till Italien, där han vistades i två år. Nicander kom att beskriva det som sin lyckligaste tid. Sina romantiska intryck från Italien samlade han i Minnen från Södern (2 band, 1830-39, andra bandet utgivet postumt) och i dikt- och novellsamlingen Hesperider (1835). På senare år minskades hans popularitet och det sämre för Nicander, som försöjde sig som litteratör under det han kämpade med sjukdom och bohemiska böljelser.[1]

Nicander blev begravd i samma grav som den idag betydligt mer kända poeten Erik Johan Stagnelius.

En gata på Tågaborg i Helsingborg är uppkallad efter honom. Även en gata i Strängnäs och en på Kungsholmen i Stockholm

Nicanders och Stagnelius gravsten på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm

Bibliografi - urval[redigera | redigera wikitext]

  • Runeswärdet och den förste riddaren. Sorgspel af Karl August Nicander. Upsala, 1820. Palmblad och c.. Upsala. 1820. Libris 2389469 
  • Minnen från Södern: efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien. Örebro. 1831-1839. Libris 2141808 
  • Hesperider. Örebro. 1835. Libris 2758320 

Samlade verk[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1077 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]