Karl Dönitz

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karl Dönitz

Storamiral Karl Dönitz i april 1943.

Ämbetsperiod
30 april 1945–23 maj 1945
Kansler Joseph Goebbels
Lutz Schwerin von Krosigk
Företrädare Adolf Hitler
Führer und Reichskanzler
Efterträdare Allierade ockupationen 1945-1949
Theodor Heuss (Västtyskland)
Wilhelm Pieck (Östtyskland)

Född 16 september 1891
Grünau, Berlin, Brandenburg, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 24 december 1980 (89 år)
Aumühle, Schleswig-Holstein, Västtyskland
Gravplats Waldfriedhof, Aumühle
Politiskt parti Inget[1]
Maka Ingeborg Weber (1893–1962; giftermål 1916)
Barn Ursula (född 1917), Klaus (1920–1944), Peter (1922–1943)
Militärtjänst
I tjänst för Kejsardömet Tyskland (till 1918)
Weimarrepubliken (till 1933)
Tredje riket
Försvarsgren Kaiserliche Marine
Reichsmarine
Kriegsmarine
Tjänstetid 1910–1945
Grad Deutsche Marine epaulette Grossadmiral.svg Storamiral
Befäl UC-25 (februari-september 1918)
UB-68 (september-oktober 1918)
Torpedbåtar (1920-talet)
Emden (1934-1935)
1. Unterseebootsflottille (1935-1936)
FdU (1936-1939)
BdU (1939-1943)
OBdM (1943-1945)
ÖB för Wehrmacht (april-maj 1945)
Slag/Krig Andra världskriget

Andra världskriget
Slaget om Atlanten

Utmärkelser Ubåtskrigsmärket (första världskriget, andra världskriget)
Ribbon of Knight's Cross of the Iron Cross With Oak Leaves.svg Riddarkorset av Järnkorset med eklöv
De anklagades bänk under Nürnbergprocessen. Dönitz längst upp till vänster.

Karl Dönitz, född 16 september 1891 i Grünau utanför Berlin, död 24 december 1980 i Aumühle nära Hamburg, var en tysk sjömilitär. Han var chef för tyska ubåtsvapnet 1935–1943 och blev storamiral den 30 januari 1943, då han efterträdde Erich Raeder som befälhavare för den tyska flottan. Han var Nazitysklands rikspresident från den 30 april till den 23 maj 1945 och därmed Tredje rikets sista statsöverhuvud. Han erhöll Riddarkorset av Järnkorset med eklöv 1943. Han blev som tysk marinkapten Riddare av Kungl. Svenska Svärdsorden, 1:a klass 1930.

Efter andra världskriget ställdes Dönitz inför rätta inför den Internationella militärtribunalen i Nürnberg och dömdes till 10 års fängelse.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Dönitz tog värvning som matros i den tyska kejserliga flottan 1910. Under första världskriget tjänstgjorde han vid marinflyget och senare vid ubåtsflottan. Dönitz togs till fånga av britterna, när hans ubåt sänktes utanför Malta i oktober 1918. Han släpptes dock tämligen omgående och sändes hem till Tyskland. 1920 fick han titeln torpedbåtsinspektör.[2]

När Dönitz för första gången kom i kontakt med Adolf Hitler blev han genast begeistrad av denne och godtog den nazistiska politiken.[3] Dönitz inträdde dock aldrig i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet. 1936 fick Dönitz ansvaret för det nya ubåtsvapnet. Han steg snabbt i graderna: konteramiral 1 oktober 1939, viceamiral 1 september 1940, amiral 14 mars 1942 och slutligen storamiral 30 januari 1943 (han hoppade över graden generalamiral).

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget ägnade sig Dönitz uteslutande åt den tyska flottan. Han lade upp strategin för ubåtskriget, och ju längre kriget led, desto mer intensifierades kriget under vattenytan, vilket till slut ledde till en totalt oinskränkt ubåtskrigföring. Dönitz utfärdade en order om att alla neutrala fartyg som vistades inom vissa av Nazitysklands operationszoner skulle sänkas utan förvarning.

I slutet av januari 1943 efterträdde Dönitz storamiral Erich Raeder som överbefälhavare för de tyska marina stridskrafterna. Adolf Hitler hade under 1942 förhållit sig kritisk till flera av Raeders strategiska sjöoperationer på Nordsjön och Barents hav. Dönitz hade varit tämligen okänd i politiska kretsar under andra världskriget. Trots detta utnämnde Hitler i sitt politiska testamente Dönitz till sin efterträdare som Tysklands statsöverhuvud, formellt till rikspresident och överbefälhavare för Wehrmacht.[4]

Regeringen Dönitz[redigera | redigera wikitext]

Tredje rikets sista regering med Dönitz som rikspresident inbegrep även bland andra rustningsministern Albert Speer och generalstabschefen Alfred Jodl. Den 3 maj uppmanade Dönitz, som inrättat sitt högkvarter i Flensburg, till fortsatt motstånd mot de allierade. Fyra dagar senare, den 7 maj, tvingades han dock att tillkännage Tysklands villkorslösa kapitulation. Den 23 maj avsattes och arresterades regeringen Dönitz av brittiska trupper.[5]

Nürnbergprocessen[redigera | redigera wikitext]

Den 20 november 1945 inleddes Nürnbergprocessen mot Nazitysklands högsta överlevande politiska och militära ledare. Dönitz var en av de anklagade och åtalades för planerande av anfallskrig, brott mot freden och krigsförbrytelser. Tyngdpunkten i åklagarsidans bevisföring låg på att Dönitz skulle ha brutit mot sjökrigets allmänna lagar och bruk. Den 17 september 1942 hade Dönitz undertecknat den så kallade Laconia-ordern, som var uppkallad efter det brittiska passagerarfartyget RMS Laconia. I september 1942 förde fartyget bland annat 1800 italienska krigsfångar och 80 civilpersoner, när det utanför Afrikas kust torpederades av den tyska ubåten U-156. Ubåtskaptenen insåg sitt misstag och påbörjade en räddningsaktion med hjälp av andra tyska ubåtar samt fartyg tillhörande den tyskvänliga franska regeringen i Vichy. Räddningsaktionen attackerades av amerikanskt bombflyg dels på grund av en oerfaren flygbesättning samt ofullständig information från det allierade kommandot. Denna reaktion från de allierade föranledde Dönitz att utfärda Laconiaordern.[6][7]

  1. Inga som helst försök får göras att rädda personer ombord på sänkta fartyg, och detta innefattar även upplockandet av personer i vattnet, att placera dem i livbåtar, att räta upp kapsejsade livbåtar samt att överlämna mat och vatten. Räddning går tvärtemot krigföringens mest elementära krav på tillintetgörande av fientliga fartyg och besättningar.
  2. Ordern att ta hand om alla kaptener och maskinchefer från fientliga fartyg är fortfarande i kraft.
  3. Skeppsbrutna människor skall räddas endast om deras upplysningar är betydelsefulla för ubåten.
  4. Var hårda. Kom ihåg att fienden inte tar hänsyn till kvinnor och barn när han bombar tyska städer.

Åklagarsidan gjorde gällande att denna order i princip var en uppmaning till mord. Dönitz försvarsadvokat, Otto Kranzbühler, menade att denna anklagelse var oriktig och sökte argumentera för att hans klient inte överskridit gränserna för krigets lagar, bland annat genom att påvisa att de allierade hade använt sig av samma typ av krigföring.

Dönitz dömdes till 10 års fängelse, bland annat för att ha beordrat och organiserat ett oinskränkt ubåtskrig. Efter att ha frigivits från Spandaufängelset i Berlin den 1 oktober 1956 utgav han 1958 sina memoarer Mein wechselvolles Leben samt Zehn Jahre und Zwanzig Tage (engelsk titel Ten Years and Twenty Days, det vill säga tio år som ubåtskommendör och tjugo dagar som Tysklands statsöverhuvud). Memoarerna är delvis en apologetisk tillbakablick på den tyska nazitiden.

Karl Dönitz drabbades av en hjärtinfarkt den 24 december 1980 och dog omedelbart, 89 år gammal.

Befordringshistorik[redigera | redigera wikitext]

Karl Dönitzs befordringar[8]
Datum Tjänstegrad
15 april 1911 Fänrik
27 september 1913 Löjtnant
22 mars 1916 Överlöjtnant
1 januari 1921 Kaptenlöjtnant
1 november 1928 Korvettkapten
1 oktober 1933 Fregattkapten
1 oktober 1935 Kapten
28 januari 1939 Kommendör
1 oktober 1939 Konteramiral
1 september 1940 Viceamiral
14 mars 1942 Amiral
30 januari 1943 Storamiral

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "On 30 January 1944 I received from the Fuehrer, as a decoration, the Golden Party Badge; and I assume that I thereby became an honorary member of the Party." The Avalon Project at Yale Law School
  2. ^ Davidson 1997, s. 393
  3. ^ Wistrich 2002, s. 45
  4. ^ Klee 2007, s. 114 "Am 1.5.1945 durch Hitlers Testament als Nachfolger in der Funktion des Reichspräsidenten und Oberbefehlshabers der Wehrmacht bestimmt."
  5. ^ Davidson 1997, s. 422
  6. ^ Tamelander & Hård af Segerstad 2005, s. 249
  7. ^ Davidson 1997, s. 406
  8. ^ Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”Großadmiral Karl Dönitz” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 18 januari 2012. http://www.webcitation.org/64mkEzrM8. Läst 18 januari 2012. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Översättning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Adolf Hitler
Tysklands statsöverhuvud
1945
Efterträdare:
Tyskland upphörde som stat