Karl Edvard Stuart

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Charles E. Stuart.
Karl Edvard Stuart
Bonnie Prince Charlie.
Karl Edvard Stuart 1775

Karl Edvard Stuart; på engelska Charles Edward Stuart, fullständigt namn Charles Edward Louis John Casimir Sylvester Severino Maria Stuart, även kallad the Young Pretender ("den unge pretendenten") men mest känd som Bonnie Prince Charlie, född 31 december 1720Palazzo Muti i Rom, död 31 januari 1788 på Palazzo Muti i Rom, var en skotsk tronpretendent. Han var son till Jakob Edvard Stuart och sonson till Jakob II av England och VII av Skottland samt sondotterson till Polens siste krigarkung Jan III Sobieski.

Hans anspråk på den skotska tronen understöddes av de så kallade jakobiterna.

Uppfostrad i Rom, sändes Karl Edvard 1744 till Paris för att med fransk hjälp söka återta sina fäders tron. Då en engelsk flotta ankom i kanalen, gav fransmännen upp företaget. 1745 begav sig Karl Edvard dock ensam över till Skottland, trots att hans anhängare ansåg företaget utsiktslöst. En del av högländerna ställde sig på hans sida, och 18 september kunde han i Edinburgh proklamera sin far som kung.[1]

Han fick nu löfte om fransk hjälp och marscherade med omkring 5.000 man in i England men måste snart återvända norrut. 16 april 1746 led Karl Edvard det avgörande nederlaget i slaget vid Culloden och irrade därefter under fem månader omkring i Skottland som en flykting, på vars huvud satts ett pris av 30.000 pund sterling, men lyckades slutligen undkomma till Frankrike. I freden i Aachen förband sig detta land att utvisa honom.

Karl Edvard försvann flera år, men uppehöll sig 1750 och troligen 1754 i London, sysselsatt med kupplaner. Senare förföll han till dryckenskap och utsvävningar. Hans 1772 ingångna äktenskap med Lovisa av Stolberg-Geldern blev olyckligt och barnlöst och upplöstes 1784. Sina sista år tillbringade Karl Edvard sjuk och åldrad i Rom .[1]

Barn (med Clementina Walkinshaw) :


Föregångare:
Jakob III och VIII
Jakobitisk tronpretendent
17661788
Efterträdare:
Henrik IX och I

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1249