Karl Gebhardt
Karl Gebhardt, född 23 november 1897 i Haag in Oberbayern, Bayern, död 2 juni 1948 i Landsberg am Lech, var en tysk SS-läkare; Heinrich Himmlers livläkare. 1935 blev han hedersmedlem i SS och steg slutgiltigt till ranken SS-Gruppenführer och General-leutnant i Waffen-SS (1943).
Gebhardt var ansvarig för vissa medicinska experiment på koncentrationslägerfångar i Ravensbrück och Auschwitz, assisterad av Fritz Fischer och Herta Oberheuser som jobbade som hans assistenter. De första experimenten Gebhardt fick order om att utföra kom på order av Himmler själv efter det att SS Obergruppenführer Reinhard Heydrich inte hade kunnat räddas efter ett attentat mot honom i Prag i maj 1942. Gebhardt hade kallats till Prag av Himmler för att försöka rädda Heydrichs liv. Han hade försökt behandla honom med sulfonamider och misslyckats. Den 20 Juli 1942 började Fischer, på order av Gebhardt, med sulfonamid-experiment på en grupp kvinnor i Ravensbrück.[1]
I slutet av andra världskriget, den 23 April 1945, blev han tillfällig operativ chef under Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha för Tyska Röda korset efter att hans företrädade Ernst-Robert Grawitz tagit sitt liv. Efter andra världskriget ställdes Gebhardt inför rätta vid läkarrättegången, där han dömdes till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han hängdes den 2 juni 1948.
[redigera] Referenser
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Karl Gebhardt.
Utdrag ur rättegångsprotollet från Läkarrättegången vid Nuremberg
