Karl Gebhardt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karl Gebhardt
Karl Gebhardt år 1935.
Född Karl Franz Gebhardt
23 november 1897
Haag in Oberbayern, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland
Död 2 juni 1948 (50 år)
Landsberg am Lech, Bayern, Tyskland
Begravningsplats Ostfriedhof, München
Nationalitet Tysk
Alma mater Münchens universitet
Yrke/uppdrag Läkare
År som aktiv 1922–1945
Känd för Utvecklade idrottsmedicinen, Heinrich Himmlers livläkare, krigsförbrytare
Åtal Krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, medlemskap i en kriminell organisation
Straff Dödsstraff
Maka Marianne Hess (född 1911; giftermål 1933)
Barn Jürgen (född 1934), Peter (född 1937)
Utmärkelser DEU KVK Ritter swords BAR.svg Krigsförtjänstkorsets riddarkors med svärd (1944)
Ribbon of German Cross in Silver.png Tyska korset i silver (1944)

Karl Gebhardt, född den 23 november 1897 i Haag in Oberbayern, död den 2 juni 1948 i Landsberg am Lech, var en tysk SS-läkare och Heinrich Himmlers livläkare. Han var chefsläkare vid Hohenlychens sanatorium och som kirurg knuten till Waffen-SS.

Gebhardt samordnade kirurgiska experiment på interner i koncentrationslägren Ravensbrück och Auschwitz. Med dessa experiment sökte han bland annat påvisa att antibiotika var verkningslöst vid behandling av gasbrand. Gebhardt försökte även transplantera ben och armar från lägerfångar till tyska soldater som skadats på östfronten.

Efter andra världskriget ställdes Gebhardt inför rätta vid den så kallade Läkarrättegången och dömdes till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Karl Gebhardt var son till läkaren och sedermera departementsrådet Franz Gebhardt. Han gick i grundskolan i Haag, München samt Landshut, där han lärde känna Heinrich Himmler.

Läkare i Tredje riket[redigera | redigera wikitext]

Gebhardt var 1935–1938 chef för Hohenlychens sanatorium, som från början var avsett för tuberkulospatienter, men under Gebhardts ledning omvandlades till ortopedklinik.

Gebhardt samordnade och ledde medicinska experiment på koncentrationslägerfångar i Ravensbrück och Auschwitz, tillsammans med Fritz Fischer och Herta Oberheuser som tjänstgjorde som hans assistenter. De första experimenten Gebhardt fick order om att utföra kom på order av Himmler själv efter det att Obergruppenführer Reinhard Heydrich avled i sviterna av ett attentat, förövat i Prag i slutet av maj 1942. Gebhardt hade kallats till Prag av Himmler för att försöka rädda Heydrichs liv. Theodor Morell rådde Gebhardt att behandla Heydrich med sulfonamid, men Gebhardt ansåg att Heydrich skulle återhämta sig utan antibiotikabehandling.[1] Heydrich avled av sepsis åtta dagar efter attentatet och Himmler beskyllde Gebhardt för försumlighet. Den 20 juli 1942 inledde Fischer, på order från Gebhardt, sulfonamid-experiment på en grupp kvinnor i Ravensbrück.[2] Gebhardt avsåg, att exculpera sig från ansvaret för Heydrichs död.

Tyska Röda korset[redigera | redigera wikitext]

I slutet av andra världskriget, den 23 april 1945, blev Gebhardt tillfällig operativ chef under Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha för Tyska Röda korset efter att hans företrädare Ernst-Robert Grawitz begått självmord. Den 9 maj förlängde Tysklands nye rikskansler och rikspresident, Karl Dönitz, Gebhardts förordnande, som dock endast varade till den 20 maj.[3]

Karl Gebhardt i amerikansk fångenskap.

Läkarrättegången[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget ställdes Gebhardt tillsammans med 22 andra läkare och ämbetsmän, däribland Karl Brandt, Viktor Brack, Fritz Fischer och Herta Oberheuser, inför rätta vid den så kallade Läkarrättegången, som avhölls mellan december 1946 och augusti 1947. Gebhardt åtalades för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten samt medlemskap i en kriminell organisation (SS). Tyngdpunkten i åtalet mot Gebhardt låg på hans sulfonamid-experiment på kvinnliga fångar i Ravensbrück. Gebhardt erkände att experimenten hade ägt rum och tog ansvar för sina båda assistenters, Fischer och Oberheuser, handlingar. Gebhardt ådagalagde dock ingen ånger och förklarade att experimenten hade företagits på polska motståndskämpar som dömts till döden och att den tyska staten därmed hade rätt att företa dessa experiment mot fångarnas vilja.[4][5]

Det framkom vid rättegången att Gebhardt även företagit experiment med ben-, muskel- och nervregeneration samt bentransplantation. Han hade därtill övervakat omfattande steriliseringsexperiment.[4] Gebhardt hävdade inför rätten att han med sin forskning och sina experiment hade haft intentionen att gagna mänskligheten.[6]

I augusti 1947 dömdes Gebhardt och sex medåtalade till döden.[7] Deras nådesansökningar avslogs och de avrättades genom hängning den 2 juni 1948.[8][9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Heberer & Matthäus 2008, s. 134
  2. ^ ”Experiments by SS-Brigadefuehrer Gebhardt on the Combatting of Gas-Gangrene” (på engelska). Nuremberg Trials Project. Harvard Law School Library. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2012. http://www.webcitation.org/69p3kxAMY. Läst 10 augusti 2012. 
  3. ^ Miller 2008
  4. ^ [a b] Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, II, 1949–1953, s. 223–228 
  5. ^ Dörner 2001, s. 55
  6. ^ Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, II, 1949–1953, s. 144–147 
  7. ^ Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, II, 1949–1953, s. 298–299 
  8. ^ Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, II, 1949–1953, s. 301, 330 
  9. ^ Klee 2007, s. 176

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Dörner, Klaus (2001) (på engelska). The Nuremberg Medical Trial 1946/47: Guide to the Microfiche Edition. München: K.G. Saur. ISBN 3-598-32154-6 
  • Heberer, Patricia; Matthäus, Jürgen (2008) (på engelska). Atrocities on Trial: Historical Perspectives on the Politics of Prosecuting War Crimes. Lincoln, Nebraska: University of Nebraska Press. Libris 11729438. ISBN 978-0-8032-1084-4 
  • Hilberg, Raul (1985) (på engelska). The Destruction of the European Jews. New York: Holmes & Meier. ISBN 0-8419-0832-X 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Miller, Michael D. (2008) (på engelska). Leaders of the SS and German Police, Vol. 1. San Jose, California: R. James Bender Publishing. ISBN 1-932970-03-7 
  • Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, I & II, 1949–1953 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]