Karl Gustaf Westman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Knut Bernhard Westman.
Karl Gustaf Westman

Karl Gustaf Westman, född 18 augusti 1876 i Göteborg, död 24 januari 1944 i Stockholm, var professor i rättshistoria vid Uppsala universitet. Han var politiker i Bondeförbundet, ecklesiastikminister 1914-17, utrikesminister 1936, justitieminister 1936-30:e augusti 1943.

Innehåll

Uppväxt, studier, akademisk karriär [redigera]

Karl Gustaf Westman var son till postmästaren Karl Johan Westman och Tonny, född Andersson. Han var bror till diplomaten Karl Ivan Westman. Gift 1935 med Margit Printz. Barn: Ingun Margareta (född 1936), Sighild Margareta (född 1937) och Karl Joar (född 1939).[1] Westman gravsattes den 2 februari 1944[2]Gamla kyrkogården i Uppsala.

Efter mogenhetsexamen i Linköping 1894 skrevs Westman in vid Uppsala universitet, där han tog filosofie kandidat-examen 1897, blev filosofie licentiat 1904 och filosofie doktor 1905. Doktorsavhandlingen, Svenska rådets historia till år 1306, om svenska stormannaklassens uppkomst utgjorde länge ett standardverk. 1912 skrev han sitt huvudarbete, Den svenska nämnden. Dess uppkomst och utveckling som gav honom ett anseende som en av de främsta svenska historikerna i landet. Andra verk studerade rättshistoria och monarkins påverkan på juridiken och samhället. 1910-1941 var han professor i rättshistoria vid Uppsala universitet. Under studietiden var han medlem av Föreningen Heimdal.

Politisk karriär [redigera]

I såväl vetenskaplig som politisk bemärkelse var Westman påverkad av Harald Hjärne och dennes paroll "Försvar och reformer". Han reagerade kraftigt på försvarspolitiken i Karl Staafs regering. Efter borggårdskrisen blev han ecklesiastikminister under Hjalmar Hammarskjöld för nationella partiet. Vid första världskrigets slut gick han med i Bondeförbundet, och blev ledamot av första kammaren 1919-1943. Han blev en av förgrundsgestalterna för detta parti, och fick flera tunga poster.

Ur Karl Gustaf Westmans dagbok 25 juni 1941


Det är förvånande, att så många varit anhängare av teorin om det ideologiska självmordets förträfflighet. Det beror på ytlighet i den historiska uppfattningen. Ideologierna som politiska företeelser växla med de politiska intressemotsatserna och sammanhänga med dem. En idé blir först en makt om den förenas med ett intresse.

I samband med den djupa lågkonjunkturen i början av 1930-talet bidrog Karl Gustaf Westman till det samarbete mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna som satte punkt för 1920-talets politiska instabilitet. Regeringssamverkan mellan folkrörelsepartierna (”arbetare och bönder”) för en expansiv ekonomisk politik, ledde enligt sina tillskyndare till en lindring av den kraftiga arbetslösheten, både i städer och på landsbygden, och anses av dessa ha förhindrat att fascism, kommunism eller nazism fick fäste i landet.

Från 1936 och under andra världskriget var han statsråd i samlingsregeringen som justitieminister till augusti 1943, då han avgick på grund av sjukdom. Under denna period genomförde han 1938 års gruvlag, 1942 års rättegångsreform, och restriktioner av tryckfriheten.

Westman har av professorn i Lund, Sverker Oredsson karakteriserats som ett av "Sveriges skadligaste och farligaste statsråd. Synnerligen frikostigt slog han till mot tidningar, som vågade komma med kritik av Nazityskland".

Karl Gustaf Westman blev ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala 1909, av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1924, av Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1907, av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1925. Han blev kommendör av första klass av Nordstjärneorden 6 juni 1916 samt kommendör av första klass av Vasaorden 6 juni 1932,

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ Sveriges styresmän 1937, [: Konungens statsråd, riksdagsmän, landstingsmän, stadsfullmäktige, överståthållaren, landshövdingar och borgmästare : jämte historiker över regeringsmakten, Sveriges riksdag, landstings- och stadsfullmäktigeinstitutionerna], huvudred. Erik Winge, Vipe förlag, Stockholm 1938 s. 13
  2. ^ Svenska gravar: Westman, Karl Gustaf

Källor [redigera]

  • Swensson, Sven, artikel i Svenska Män och Kvinnor 8 (Sthlm 1955)
  • Wahlbäck, Krister, Regeringen och kriget. Ur statsrådens dagböcker 1939-41 (Sthlm 1972)
  • Sveriges statskalender för året 1935, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1945 ISSN 0347-7223, s. 651, 809, 827, 830, 81, 152

Externa länkar [redigera]


Företrädare:
Fridtjuv Berg
Sveriges ecklesiastikminister
1914–1917
Efterträdare:
Alexis Hammarström
Företrädare:
Rickard Sandler
Sveriges utrikesminister
1936
Efterträdare:
Rickard Sandler
Företrädare:
Thorwald Bergquist
Sveriges justitieminister
1936–1943
Efterträdare:
Thorwald Bergquist