Karl Hedberg

Från Wikipedia
Karl Hedberg
Karl Hedberg
Karl Hedberg
FöddKarl Birger Hedberg
3 maj 1866
Jakob och Johannes församling, Stockholm
Död19 april 1946 (79 år)
Oscars församling, Stockholm
SläktingarFrans Hedberg (far)
Amanda Broman (mor)
Walborg Hedberg (syster)
Tor Hedberg (bror)
Bengt Hedberg (bror)
Nils Hedberg (bror)
Elin Hedberg (syster)

Karl Birger Hedberg, född 3 maj 1866 i Jakob och Johannes församling i Stockholm, död 19 april 1946 i Oscars församling i Stockholm[1], var en svensk regissör och författare. Han var son till Frans Hedberg och hans hustru Amanda (född Broman), samt bror till Walborg, Tor, Bengt, Nils och Elin Hedberg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hedberg blev student 1884, debuterade som skådespelare 1886 och var 1900-1911 regissör vid Svenska teatern samt från 1911 vid Dramatiska teatern. Hedbergs iscensättningar utmärktes av klarhet, kultur och verklighetssinne. Han utgav även noveller som Livets salt (1901) och skrev några lustspel, bland annat det på sin tid populära Hjärtats begär (1900). Han var också verksam som översättare, dels av pjäser, dels av Kipling och Balzac.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Hjärtats begär: lustspel i tre akter (Beijer, 1900)
  • Livets salt: berättelser (Bonnier, 1901)
  • En äkta man: lustspel i en akt (Bonnier, 1933)
Översättningar (urval)

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1886 Valentin Faust
Johann Wolfgang von Goethe
Engelbrechtska sällskapet[2]

Regi (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1905 Livets dal
Das Tal des Lebens
Max Dreyer Svenska teatern, Stockholm[3]
1906 Gillets hemlighet
August Strindberg Svenska teatern, Stockholm[4]
1909 Mrs Dot
W. Somerset Maugham Svenska teatern, Stockholm[5]
Djävulens lärjunge
The Devil's Disciple
George Bernard Shaw Svenska teatern, Stockholm[6]
1910 Örnarna
Ernst Didring Svenska teatern, Stockholm[7][8]
Högre politik
Richard Skowronnek Svenska teatern, Stockholm
Den heliga lunden
Le bois sacre
Robert de Flers och Gaston Arman de Caillavet Svenska teatern, Stockholm
1911 Smith
W. Somerset Maugham Svenska teatern, Stockholm
Blott en dröm
Lothar Schmidt Svenska teatern, Stockholm
1919 Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers Dramaten
Den gröna fracken
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers Dramaten
En idealisk äkta man
Oscar Wilde Dramaten
1920 Madame Sans-Gêne
Victorien Sardou Dramaten
Paradsängen
Gunnar Heiberg Dramaten
Det röda bandet
Carl Mathern och Toni Impekoven Dramaten
Markis von Keith
Frank Wedekind Dramaten
Låt oss skiljas
Victorien Sardou och Émile de Najac Dramaten
1921 Hemkomsten
Robert de Flers och Francis de Croisset Dramaten
Villa Hjärtedöd
George Bernard Shaw Dramaten
Porträttet
Am Teetisch
Karl Sloboda Dramaten
1922 Valet
Alfred Sutro Dramaten
Gurli
Henrik Christiernsson Dramaten
Sällskap där man har tråkigt
Édouard Pailleron Dramaten
Peter Peter
Ingeborg
Curt Goetz Dramaten
Älskog
Liebelei
Arthur Schnitzler Dramaten
1923 Nationalmonumentet
Tor Hedberg Dramaten
Vägen till Dover
The Dover Road
A. A. Milne Dramaten
Sköldpaddskammen
Richard Kessler Dramaten
Den beundrandsvärde Crichton
J. M. Barrie Dramaten
1924 Äventyrens värld
Christian Günther Dramaten
Knock
Jules Romains Dramaten
Advokaten
Eugène Brieux Dramaten
1926 Värdshusvärdinnan
Carlo Goldoni Dramaten
1927 Doktor Mirakel
Robert de Flers och Franois de Croisset Dramaten
Markisinnan
Noel Coward Dramaten
1928 Försvarsadvokaten
Ferenc Molnar Dramaten

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dödsnotis i Vem är det 1957
  2. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 3 december 1886. https://tidningar.kb.se/8224221/1886-12-03/edition/0/part/1/page/2.jpg. Läst 25 mars 2018. 
  3. ^ Ernst Högman (1905). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 18 (43): sid. 547. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1905/pdf/1905_43.pdf. Läst 18 november 2015. 
  4. ^ Johan Nordling (1906). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 19 (19): sid. 234. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1906/pdf/1906_19.pdf. Läst 20 november 2015. 
  5. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 februari 1909. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1909-02-08/13929A/3. Läst 6 augusti 1909. 
  6. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 25 november 1909. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1909-11-25/14213/6. Läst 7 augusti 2015. 
  7. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 27 februari 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-02-27/14303/8. Läst 8 augusti 2015. 
  8. ^ Bo Bergman (17 april 1910). ”Premiären på Didrings 'Örnarna' en betydande succès”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-04-17/14349/1. Läst 7 augusti 2015. 

Källor[redigera | redigera wikitext]