Carl Leonhard Reinhold
| Carl Leonhard Reinhold | |
 | |
| Född | 26 oktober 1757 Wien[1] |
|---|---|
| Död | 10 april 1823[2][1] (65 år) Kiel[3] |
| Begravd | Parkfriedhof Eichhof |
| Andra namn | Br. Decius[4] |
| Medborgare i | Kejsardömet Österrike[5] |
| Utbildad vid | Jenas universitet[6]  |
| Sysselsättning | Filosof, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Kiels universitet Jenas universitet |
| Barn | Ernst Christian Gottlieb Reinhold (f. 1793) |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor vid Jenas universitet Dannebrogorden | |
| Redigera Wikidata | |
Carl Leonhard Reinhold, född 26 oktober 1758 i Wien, död 10 april 1823 i Kiel, var en österrikisk filosof, professor vid universiteten i Jena och Kiel, som verkade i övergången mellan upplysningen och den tyska idealismen. Reinhold bidrog betydligt till att introducera kantianismen i den tyskspråkiga världen.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Reinhold blev i mycket unga år novis i jesuitorden, och då denna förbjöds i Österrike, ingick han i ett barnabitkollegium i Wien, där han blev lärare i filosofi. Snart förde honom dock hans filosofiska studier så långt bort från kyrkoläran att han vid 25 års ålder flydde ur klostret. Han blev då medarbetare i Christoph Martin Wielands tidskrift Der Teutsche Merkur, där han bland annat skrev Briefe über die Kantische Philosophie (1786-87), som i hög grad bidrog att göra Immanuel Kants lära bekant i vidare kretsar.
Då han 1787 blivit professor i filosofi vid universitetet i Jena, slöt han sig till en början nära till den kantska filosofin. Men redan i sitt arbete Versuch einer neuen Theorie des menschlichen Vorstellungsvermögens (1789) gick han på vissa punkter utöver Kant. Särskilt sökte han övervinna den kantska motsättningen å ena sidan mellan sinnlighet och förstånd och å den andra mellan teoretiskt och praktiskt förnuft. Han saknar hos Kant en högsta grundsats som allt kan härledas ur, och tror sig ha funnit en sådan i "Satz des Bewusstseins" (satsen om medvetandet) som han formulerar i följande princip: "Föreställningen särskiljes i medvetandet från det föreställda och från den föreställda samt refereras på båda". Härur söker Reinhold härleda såväl teorin om det genom föremålen givna innehållet i medvetandet, som läran om de av subjektet spontant frambringade kunskapsformer som till enhet sammansluter den givna mångfalden.
År 1793 flyttade han till Kiels universitet, där han verkade som professor till sin död. Då han hos Fichte fann sitt enhetssträvande ännu bättre tillgodosett än i sin egen föregående filosofi, anslöt han sig i Auswahl vermischter Schriften (1796) till dennes riktning, liksom han några år därefter påverkades av Christoph Gottfried Bardili och längre fram av Friedrich Heinrich Jacobi. Hans slutliga ståndpunkt utvecklas i Die alle Frage: was ist Wahrheit? (1820).
Han var i egenskap av professor lärare åt bland andra Novalis, Franz Paul von Herbert, Johann Benjamin Erhard, Friedrich Karl Forberg och Friedrich Immanuel Niethammer.
Standardbiografin över Reinhold har skrivits (1825) av hans son Ernst Christian Gottlieb Reinhold.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Reinhold, Karl Leonhard i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Reinhold, Karl Leonhard, vol. 25, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 222.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
|