Karl VII (tysk-romersk kejsare)
| Karl VII | |
 | |
| Född | 6 augusti 1697[1][2][3] Bryssel, Belgien |
|---|---|
| Död | 20 januari 1745[1][2][4] (47 år) München |
| Begravd | Theatinerkirche |
| Medborgare i | Tysk-romerska riket |
| Sysselsättning | Regent |
| Befattning | |
| Romersk kung Kurfurste Tysk-romersk kejsare (1742–1745) | |
| Maka | Maria Amalia av Österrike (g. 1722–)[5] |
| Partner | Maria Anna Josepha, Gräfin Fugger zu Kirchberg |
| Barn | Franz Ludwig von Holnstein (f. 1723) Maria Antonia av Bayern (f. 1724) Theresa Benedicta av Bayern (f. 1725) Maximilian III Joseph av Bayern (f. 1727) Maria Anna Josepha av Bayern (f. 1734) Maria Josepha av Bayern (f. 1739 och 1739) |
| Föräldrar | Maximilian II Emanuel Theresa Kunigunda Sobieska |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Gyllene skinnets orden | |
| Namnteckning | |
 | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Karl VII, född 6 augusti 1697 i Bryssel som Karl Albert av Bayern, död 20 januari 1745 i München, var kurfurste av Bayern 1726–1745 samt tysk-romersk kejsare 24 januari 1742–1745.[6][7]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Karl var son till kurfursten Maximilian II Emanuel och Teresia Kunigunda, dotter till Johan III Sobieski.
Under spanska tronföljdskriget hamnade Karl i österrikisk fångenskap och uppfostrades i Österrike. 1717 deltog han i det österrikiska kriget mot Turkiet. 1726 efterträdde han sin far som kurfurste.
Efter att han 1731 uttalat sin protest mot kejsar Karl VI:s "pragmatiska sanktion", gjorde han vid dennes död 1740 anspråk på det österrikiska arvet som ättling av kejsar Ferdinand I:s dotter Anna av Österrike.[6]
1741 slöt han förbund med Frankrike, Spanien, Preussen och Sachsen mot den av Karl VI utsedda efterträderskan, Maria Teresia av Österrike. Med en bayersk-fransk armé ryckte han samma år in i de österrikiska arvländerna och hotade Wien, men vände sig i stället mot Böhmen, där han intog Prag 25 november 1741 och hyllades som konung. 24 januari 1742 valdes han till kejsare och kröntes i Frankfurt 12 februari.
Men då inträdde en förändring i krigslyckan. Med ungrarnas hjälp drev Maria Teresia Karls trupper ur Österrike och erövrade inom kort hela Bayern. Först sedan Fredrik II av Preussen förnyat kriget mot Österrike, enligt ett förbundsfördrag i Frankfurt 22 maj 1744, kunde Karl VII återvända till sin huvudstad, München.[6]
Familj[redigera | redigera wikitext]
Karl gifte sig 1722 med Maria Amalia av Österrike, kejsare Josef I:s yngsta dotter. De fick sju barn:
- Maximiliane, född och död 1723.
- Maria Antonia Walpurga av Bayern, 1724–1780, gift med Fredrik Kristian av Sachsen
- Therese Benedikta, 1725–1734
- Maximilian III Joseph av Bayern, kurfurste av Bayern
- Joseph Ludvig Leo, 1728–1733
- Maria Anna Josepha av Bayern, 1734–1776
- Maria Josepha av Bayern, 1739–1776, gift med Josef II
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Find a Grave, Charles Vii Albert, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Karl Vii Albrecht von Bayern, Holy Roman Emperor, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Proleksis enciklopedija, Karlo Vii. Albert (Karlo Bavarski).[källa från Wikidata]
- ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Carles Vii.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Karl, romerska kejsare, 7. K. VII Albert i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
- ^ Fichtner, Paula Sutter. Historical dictionary of Austria (Scarecrow Press, 2009)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Karl VII.
| Företrädare: Karl VI |
Tysk-romersk kejsare 1742–1745 |
Efterträdare: Frans I |
| Företrädare: Maximilian II Emanuel |
Bayerns regent 1726–1745 |
Efterträdare: Maximilian III Joseph |