Karl XII (dikt)
Kung Carl den unga hjelte,
han stod i rök och dam.
Han drog sitt svärd från bälte
och bröt i striden fram.
"Hur Svenska stålet biter
kom låt oss pröfva på.
Ur vägen, Moscoviter!
Friskt mod, I gossar blå!"
Karl XII är en dikt av Esaias Tegnér skriven 1818.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Den 30 november 1818 inföll hundraårsdagen av Karl XII:s död. Av hänsyn till de då frambringade goda diplomatiska relationerna till Ryssland avstod dock den dåvarande svenska regeringen från att fira detta som en nationell högtidsdag. Svenska Akademien uppmärksammade inte heller dagen på något särskilt sätt. Karl XII:s minne firades ändå på flera sätt: I Uppsala firade studenterna minnet med en fest i domkyrkan där de sjöng Geijers Viken, tidens flyktiga minnen, i Stockholm firades dagen i Riddarholmskyrkan där Johan Dillner, ledamot i Götiska förbundet, höll tal.[1]
I Lund firades minnet den 12 december av de så kallade "härbärgisterna". Dåvarande adjunkten Christopher Isac Heurlin och docenten Bengt Magnus Bolméer hade sin bostad i en tidigare gästgivargård vid Lilla torg i Lund, "Härbärget", och där brukade yngre lärare och studenter vid universitetet samlas för att bland annat diskutera aktuell politik och litteratur. Bland dessa "härbärgister" kan förutom Tegnér även nämnas professor Jonas Albin Engeström och professor Carl Adolph Agardh.[2] Firandet ägde rum i Karl XII-huset på Stora Södergatan och där medverkade förutom de vanliga härbärgisterna även universitetets prokansler och rektor samt inbjudna kvinnor.[1]
Konstistorienotarien Jacob Johannes Palm höll tal och sedan sjöngs Tegnérs dikt, förmodligen av Palms hustru Euphrosyne Palm.
[redigera] Reception
Litteraturhistorikern Fredrik Böök menar att "Tegnér har aldrig överträffat den i lätthet, säkerhet och kraft, i artistisk fulländning; den är mer än ett mästerverk, den är ett underverk.".[3] Schück (1929) menar att Tegnérs beundran för Karl XII har samma grund som hans välkända beundran för Napoleon I och att för Tegnér symboliserade båda hans hjälteideal.[4] Euphrosyne hade i Poetisk kalender för år 1818 hittat den franska romansen Partant pour la Syrie översatt av Atterbom och Böök tror att Tegnér därifrån fick inspiration till att använda samma enkla versmått, samma jamber.[3]
Dikten tonsattes år 1818 av dåvarande uppsalastudenten Otto Edvard Westermark (1797-1849), och arrangerades för manskör av Eric Jacob Arrhén von Kapfelmann.
[redigera] Externa länkar
- Karl XII på Wikisource
- Karl XII Dikten framförd av manskör
[redigera] Källor
[redigera] Tryckta källor
- Fredrik Böök (1946). Esaias Tegnér. En levnadsteckning utarbetad på uppdrag av Svenska akademien. Stockholm: Bonniers. ISBN 9903748485
[redigera] Noter
- ^ [a b] Böök (1946), s. 273
- ^ Böök (1946), 202-204
- ^ [a b] Böök (1946), s. 274
- ^ Henrik Schück (1929). Illustrerad svensk litteraturhistoria. Femte delen. Romantiken (utgåva Tredje fullständigt omarbetade upplagan). Stockholm: Gebers. sid. 537. ISBN 9900501799
