Karma-Kagyü

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Thekchok Dorje, den fjortonden Karmapan med den karakteristika svarta kronan.

Karma-Kagyü (Tibetanska: ཀརྨ་བཀའ་བརྒྱུད; Wylie: karma bka'-brgyud) eller Kamtsang är riktning inom Kagyü-skolan, en av de fyra stora skolorna inom den tibetanska buddhismen och har fått en viss spridning i västvärlden.

Linjens andliga överhuvud bär titeln Gyalwa Karmapa. Karma-Kagyü kallas ibland för den "svarta hatt-sekten", vilket är en anspelning på den svarta kronan som bärs av Karmapa.

Karma-Kagyü tillhör Vajrayana-grenen av Mahayana-buddhismen. Det är en "Triyana-skola", d.v.s. munkar och nunnor skall hålla sig till sina Vinaya-löften, medan lekmän upprätthåller Upasaka-löftena. Sekten betonar inte celibatet lika hårt som andra riktningar inom den tibetanska buddhismen, utan värdesätter istället olika mystiska bruk.[1] Många lamor inom Karma-Kagyü är gifta.

Karma-Kagyü-skolan grundades av den förste Karmapa, Düsum Khyenpa (1110-1193), som vid sin död förklarade att han skulle reinkarneras som sin egen efterträdare. Detta anses ha lagt grunden för traditionen med reinkarnerade lamor i den tibetanska buddhismen och Karma-kagyü-linjen av reinkarnerade lamor har fortsatt in i våra dagar.[2]

Under Mingdynastin åtnjöt Karma-Kagyü officiellt stöd från kejsarhovet och 1406 utsåg Yongle-kejsaren den femte Karmapa till "kejserlig lärare" (guoshi 國師). Detta stöd upphörde dock under Jiajing-kejsarens regering.[3]

Sedan den 16 karmapa avled 1981 har två rivaliserande inkarnationer av karmapa identifierats, vilket lett till en djup schism inom Karma-Kagyü.

En person som gjort Karma-Kagyü känd i västvärlden är den danske laman Ole Nydahl.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Robert Barnett, Lhasa: Streets with Memories (New York, 2006), s. 187.
  2. ^ Buckley, s. 50.
  3. ^ Evelyn Sakakida Rawski, The Last Emperors: A Social History of Qing Imperial Institutions (Berkeley, CA: University of California Press, 1998), s. 245. Libris 5007833
  • Buckley, Michael; Strauss Robert, Taylor Chris (1995) (på eng). Tibet: travel survival kit. Lonely Planet. Libris 6166443. ISBN 0-86442-289-X (pbk) 
  • Waddell, L. Austine (1972) (på eng). Tibetan Buddhism: with its mystic cults, symbolism and mythology and in its relation to Indian Buddhsim. New York: Dover. Libris 4990128. ISBN 0-486-20130-9