Kartesch

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En brittisk 76,2 mm kartesch från 1914.

Kartescher används inom artilleriet och är plåtbehållare fyllda med små blykulor (skrot). Vid avfyrandet går behållaren sönder och innehållet skjuts ut i en svärm likt ett hagelgevär.

Under namn av skrå- eller hagelskott användes karteschen redan på 1500-talet i fästningskriget samt från och med 1600-talet även i fältkriget. I början lades skroten lösa i artilleripjäsen och slungades ut vid skottlossningen av en bakom lagd drivskiva (spegel) av trä eller järn (klusterskott). Sedermera inneslöts de i en dosa av trä (skråkappa) eller järnbleck, och mellanrummen mellan skroten fylldes med sågspån. Senare gjordes dosan vanligen av zinkbleck, skroten av järn eller hårdbly och mellanrummen fylldes med harts.

Druvhagel gjordes genom att en påse fylldes med kulor som fästes vid en drivspegel i trä, vilken sedan lindades med segelgarn och doppades i beck.

Karteschen används endast mot fientligt infanteri på korta avstånd. Eftersom blykulorna tappar fart ganska fort är räckvidden begränsad till några hundratal meter. Vid längre avstånd används i stället granatkarteschen vilken inte brister vid skottlossningen, utan håller ihop kulorna tills den genom tändröret sprängs på ett visst avstånd från pjäsen, och vars laddning är lättare än den hos karteschen. Henry Shrapnel utvecklade granatkarteschen vid tiden för Napoleonkrigen.

Hos 8 cm. fältkanon m/1881 vägde karteschskroten 24 gram medan granatkarteschskroten vägde 12,7 gram.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 89 

Källor[redigera | redigera wikitext]