Katalonien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Katalonien (Catalunya, Cataluña, Catalonha)
Autonom region
Flag of Catalonia.svg
Flagga
Coat of Arms of Catalonia.svg
Symbol
Land  Spanien
Gränsar till Valencia,
Aragonien,
Frankrike,
Andorra
Provinser Barcelona,
Girona,
Lleida,
Tarragona
Regionhuvudstad Barcelona
Area 32 114 km²
Folkmängd 7 565 603 (2012)
Befolkningstäthet 240 invånare/km²
Ledare Artur Mas (CiU)
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Officiella språk Katalanska, spanska och aranesiska[1]
Nationaldag 11 september
Localización de Cataluña.svg
Webbplats: Gencat.cat
(regionregeringen)

Katalonien (katalanska Catalunya; spanska: Cataluña; aranesiska: Catalonha) är en autonom region i nordöstra Spanien med 7,6 miljoner invånare (2012). Katalonien omfattar de fyra provinserna Lleida, Tarragona, Girona och Barcelona där även huvudstaden med samma namn ligger. Katalonien gränsar i väster till Aragonien och i söder till Valencia. I norr gränsar Katalonien till franska Katalonien (Roussillon) i Frankrike och Andorra.

Den autonoma regionen Katalonien domineras ekonomiskt av Barcelona, Spaniens näst största stad och mittpunkten i en starkt urbaniserad region. Området var ett av de första som industrialiserades i landet, och staden har därefter blivit både bas för Spaniens förlagsindustri och en växande turistnäring.

Katalonien är ett centrum för det katalanska språket, som under medeltiden dominerade inom större delen av kungariket Aragonien och numera är spritt inom de "katalanska länderna". Regionen har omväxlande haft självstyre alternativt upplevt nationalistisk självständighetskamp (ofta till följd av kulturell förföljelse). Sedan 1980-talet åtnjuter regionen ett brett självstyre – samtidigt med en uttalad nationalism – vilket lett till samarbetssvårigheter med andra regioner och den spanska staten. På senare år har en stark självständighetsrörelse vuxit fram.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Kataloniens historia

Den äldsta historien[redigera | redigera wikitext]

Den äldsta kända bosättningen i det som nu är Katalonien är daterad till början av mellanpaleolitikum.

I Banyoles i provinen Girona hittades 2012 den äldsta kända pilbågen i Europa, daterad till 5400–5200 f.Kr. Bågen är 108 centimeter lång och tillverkad av idegran.[2] Under bronsåldern kom indoeuropeerna till området genom den så kallade urnefältskulturen.[3]

500-talet f.Kr. anlades den grekiska kolonin Emporion vid nuvarande Spaniens östkust, utanför nuvarande Girona. Cirka 200 f.Kr. påbörjade romarna koloniseringen av Katalonien.[4] Den romerska kolonin Hispania Tarraconensis (dagens Tarragona) existerade fram till början av 400-talet när västgoternas intåg gjorde slut på den romerska kulturen.

Tidig medeltid (400- till 900-talet)[redigera | redigera wikitext]

År 475 e.Kr. införlivades Katalonien i kungariket Tolosa, nuvarande Toulouse. Det innebar att området nu styrdes av visigoterna, som nyligen gjort sig fria från romersk överhöghet.[5] Under den gotiske kungen Teudis (regent 531–548) blev Barcelona huvudstad i det nya riket Hispania. Redan under Athanagild (regent 551–567) flyttades huvudstaden dock till det mer centralt belägna Toletum (Toledo)[6]

718 e. Kr. erövrades Katalonien under den muslimska erövringskampanjen Al-Andalus. 801 intog dock Karl den store Barcelona och införlivade områdena på den södra sidan av Pyreneerna i Frankerriket – som en buffertzon mot morerna – under namnet Marca Hispanica.[7]

Marca Hispanica på 800-talet.

I detta "Spanska mark" bland fick snart grevskapet Barcelona ett dominerande inflytande. Namnet Catalaunia – sannolikt en förvrängning av "Gotholania" (Goternas land) – kom i bruk. Den sista greven att tillsättas av en frankisk kung blev den katalanske adelsmannen Wilfred den hårige, vilken blan annat tilldelades Barcelona. Wilfredo – Guifre el Pilós på katalanska – kom därigenom att grunda det framgångrika furstehuset Barcelona.[8] I slutet av 900-talet stod Katalonien definitivt utanför frankisk kontroll.

Senmedeltid – från grevskap till Aragonien[redigera | redigera wikitext]

Katalonien förblev därefter ett självständigt feodalsamhälle fram till 1137, då det genom giftermål förenades med Kungariket Aragonien.

I det nya kungariket Aragonien utvecklades Katalonien snabbt till en stark autonom stat med betydande handelsintressen i hela Medelhavsområdet. Expansionen för området pågick fram till mitten på 1400-talet. 1229 erövrade kung Jaume av Aragonien Mallorca, och 1238 erövrades Valencia.[9]

Karta över furstendömet Katalonien år 1608

1400- till 1600-talet[redigera | redigera wikitext]

Utslocknandet 1410 av huset Barcelona var början till regionens nedgång. 1469 etablerades en union mellan Kastilien och Aragonien, och efter giftermålet mellan Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien bildades Spanien. När erövringen av Amerika därefter tog sin början inleddes en katalansk befolkningsminskning och kulturell nedgång. Man behöll dock tills vidare sin egen författning och riksständer – Les Corts Catalanes.

Revolten börjar i maj 1640. Målningen "Corpus of Blood" av Antoni Estruch i Bros (1907).

Under det trettioåriga kriget utbröt krig mellan Spanien och Katalonien, när spanska trupper fanns stationerade i Katalonien under kriget mellan Spanien och Frankrike .[10] En katalansk republik utropades i Barcelona under beskydd av den franske kungen Ludvig XIII.[11] Efter fyra år av strider vann till slut de spanska styrkorna, men Katalonien (och Spanien) fick i den efterföljande freden avträda den nordligaste delen av Katalonien – idag Roussillon – till Frankrike.

1700- och 1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Den katalanska konstitutionen i 1702 års upplaga.

Nya strider mellan Spanien, Frankrike och Katalonien skedde i samband med spanska tronföljdskriget (1701-1714). Katalonien lierade sig med den Habsburgska, förlorande sidan, och Barcelona förstördes till stora delar efter en 13 månader lång och blodig belägring. Sista dagen som försvararna höll stånd – 11 september 1714 – har därefter lett till utropandet av 11 september som Kataloniens "nationaldag".[10] Efter belägringen av Barcelona upphävdes det katalanska självstyret, och regionen hamnade under spanskt direktstyre.[12][13]

Så småningom återhämtade sig den regionala ekonomin någorlunda, och Barcelona blev en av städerna som 1778 inledde handel med de amerikanska kolonierna.[14] Under Napoleontiden utbröt dock Spanska självständighetskriget, vilket ånyo förödde delar av Katalonien.[15]

Under 1800-talet var Katalonien part i tre nya tronföljdskrig, som fått namn efter den tilltänkte tronföljaren Don Carlos. Dennes anhängare kallades carlister. De tre spanska carlistkrigen – 1834–40, 1846–49 och 1872–76 - utkämpades till stora delar på katalansk mark, och i alla tre konflikterna förlorade den carlistiska sidan.[16][17]

Sent 1800-tal till sent 1900-tal[redigera | redigera wikitext]

Trots 1800-talets krig påbörjades samtidigt en ekonomisk tillväxt och industrialisering i Katalonien. I slutet av århundradet skedde en kulturell katalansk renässans, och runt det förra sekelskiftet grundades flera katalanska politiska partier.[18] På 1910- och 1930-talet utökades Kataloniens självstyre, men spanska inbördeskriget satte därefter stopp för den regionala autonomin. Under Francos fyra decennier vid makten undertrycktes katalansk kultur och språk, trots vissa lättnader under 1960-talet. Under efterkrigstiden kom återigen Barcelona att bli centrum i en stark tillväxtregion, med inflyttning från andra delar av Spanien och ökad turism.

Efter Franco[redigera | redigera wikitext]

Efter Francos död blev Spanien en federation med självstyrande regioner. Sedan 1980-talet har autonomin utökats parallellt med en stegrande katalansk nationalkänsla. Till skillnad mot i andra delar av Spanien har Katalonien under hela perioden styrts av (lokala katalanska) nationalistpartier, och det katalanska språket har blivit symbolen för Kataloniens skillnad mot Spanien. På senare års 11 september-firanden har man arrangerat stora självständighetsmanifestationer, och november 2014 äger en rådgivande folkomröstning om Kataloniens självständighet rum.[19]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Katalonien är också ett landskap med formen av en triangel, som med sin bas stöder sig på Pyrenéerna i norr, utmed gränsen mot Frankrike, och i söder sänker sig ned mellan Aragonien och Medelhavet, till dess spetsen berör Valencia och en ungefärlig yta av 32 000 km², vartill kommer en mindre enklav (14 km²) i franska departementet Pyrénées-Orientales.

Större delen av Katalonien upptas av terrasser, utgående såväl från Pyrenéerna som från de utmed kusten löpande Kataloniska bergen. Låglandet är inskränkt till några smärre kustpartier vid Figueres, Tarragona och Ebrodeltat samt Lleidaslätten i det inre. Vattendragen utgörs av Ebro, som på en kort sträcka genomflyter södra Katalonien, och dess biflod Segre med tillflöden som Noguera Ribagorçana, gränsflod mot Aragonien, och Noguera Pallaresa. Av kustfloderna Fluvià, Ter, Tordera och Llobregat är den sistnämnda störst; den lilla Sènia bildar gränsen i söder. Landets bergiga beskaffenhet gör, att klimatet är mindre varmt, än man av Kataloniens läge i jämnhöjd med mellersta Italien skulle vänta.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Demonstration för katalansk självständighet.

Katalonien har, som alla Spaniens regioner, en relativt långtgående autonomi. De katalanska kraven på självbestämmande är dock mer högljudda än på många andra håll och kan endast jämföras med de i Baskien. I båda regionerna har den regionala kulturen djupa rötter, och både baskiskan och katalanskan är del av regionernas respektive särart. Den katalanska regionregeringen – Generalitat de Catalunya – räknar sig som en efterföljare till hertigdömet Kataloniens styre, vilket avskaffades 1714. Regionregeringens ledare – ibland kallad Kataloniens president – heter sedan 2010 Artur Mas).[20] Artur Mas representerar partiet Convergència i Unió. Partiet har sedan bildandet 1978 varit en ledande politiskt kraft i Katalonien, först som en koalition mellan två separata partier (Convergència Democràtica de Catalunya och Unió Democràtica de Catalunya) och sedan 2001 som en fastare federation.[21]

11 september 2013 – på Kataloniens nationaldag – genomfördes en stor manifestation då en 48 mil lång mänsklig kedja, Via Catalana, bildades genom regionen i stöd för självständighet från Spanien. Kedjan av människor sträckte sig från Kataloniens södra gräns (till Valenciaregionen) till Kataloniens norra gräns (till franska Pyrénées-Orientales).[22] Tidiga rapporter angav antalet människor i kedjan till 1,6 miljoner, men en senare omräkning justerade summan till cirka 000 personer – varav ungefär 130 000 minderåriga (icke-röstberättigade).[23]

2014 deltog enligt uppgift 1,8 miljoner människor i nationaldagsfirandet i Barcelon. Cirka en halv miljon demonstranter för Kataloniens självständighet formerade vid 19-tiden – genom att fylla två korsande gator – ett sammanlagt 11 km långt röd-gul-randigt V (som i votar, 'rösta', eller victoria, 'seger').[24]

Kataloniens regionala regering, bestående av CiU och ERC och ledd av Artur Mas, har tillkännagett att en folkomröstning om regionens självständighet ska hållas 9 november 2014.[25] Centralregeringen i Madrid, bestående av PP och ledd av Mariano Rajoy, menar att omröstningen skulle strida mot Spaniens konstitution och att den därför inte kommer att (kunna) hållas.[26]

Författning och styre[redigera | redigera wikitext]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Provinser[redigera | redigera wikitext]

Katalonien är indelat i fyra provinser. Invånarantal är angivna för 1 januari 2013.[27]

Indelningen i provinser har sin bakgrund i den franska ockupationen under Napoleon-krigen i början av 1800-talet. Tidigare hade Katalonien varit indelad i vegueries ("veguerior"; singular: "vegueria"), närmast motsvarande härader eller grevskap. Vegueriorna fanns redan i det medeltida Katalonien och existerade fram tills att de 1716 ersattes av corregimientos,[28] en kastiliansk länsindelning som infördes i samband med att det katalanska självstyret avskaffades.

Det ånyo självstyrande Katalonien har sedan 2001 försökt ersätta indelningen i fyra provinser med en med sex[29] eller sju veguerior, senast 2010 med nämnandet av dem i den regionala lagstiftningen.[30][31] Ännu (2014) har systemet dock inte genomförts i praktiken, delvis på grund av att det spanska juridiska systemet förutsätter provinsindelning av de autonoma regionerna.

Områden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Comarca

Katalonien utgörs av 41 områden, så kallade comarcor, grevskap. Den nuvarande indelningen har sitt ursprung i ett dekret från 1936, ”Generalitat de Catalunya”, som emellertid avskaffades av general Franco 1939. Indelningen återupptogs 1987 och 1988 utökades antalet med tre ytterligare, Alta Ribagorça, Pla d'Urgell och Pla de l'Estany, till nuvarande 41.

Val d'Aran (Aran-dalen) har en särskild status. Dess autonoma styre kallas Conselh Generau d'Aran.[32]

Större orter[redigera | redigera wikitext]

År 2011 fanns det 947 orter i Katalonien.[33] Nedan listas de tio största orterna

Ranking Ort Comarca Invånare
1 Escut de Barcelona.svg Barcelona Barcelonès 1 621 537
2 Spain.Hospitalet.de.Llobregat.Escudo.svg L'Hospitalet de Llobregat Barcelonès 257 038
3 Escut de Badalona.svg Badalona Barcelonès 219 547
4 Escut de Terrassa.svg Terrassa Vallès Occidental 210 941
5 Escut de Sabadell.svg Sabadell Vallès Occidental 206 493
6 Escudo de Lérida.svg Lleida Segrià 139 809[34]
7 Escut de Tarragona.svg Tarragona Tarragonès 133 545[34]
8 Escut de Mataró.svg Mataró Maresme 124 099[34]
9 Escut de Santa Coloma de Gramenet.svg Santa Coloma de Gramenet Barcelonès 119 717
10 Escut heràldic de Reus.svg Reus Baix Camp 106 790[34]

Ekonomi och klimat[redigera | redigera wikitext]

Kustlinjen vid Tossa de Mar.

Endast kusten och de lägre dalarna bär i detta hänseende Medelhavsländernas allmänna prägel; man påträffar där både oliv- och apelsinträd, ris och dadelpalmer, de senare vilka dock aldrig hinner längre än till blomning. I det inre är floran mycket mera växlande, och där förekommer nästan alla det tempererade bältets träd och frukter. Korkeken växer mycket ymnigt. Jorden är i allmänhet bördig och omsorgsfullt odlad samt lämpar sig väl för alla de vanliga sädesslagen, ehuru dessas avkastning ej motsvarar behovet. Markens konstbevattning är driven till en hög grad av fullkomlighet. En kännbar olägenhet är bristen på skog, vilken framkallats av en fortsatt hänsynslös skövling och nu nödvändiggör en ansenlig införsel av virke. De mineraliska tillgångarna består i järn, koppar, bly, stenkol och bergsalt.

Industrin är livligare än i någon annan del av Spanien. Länge fanns endast i Katalonien verkligt moderna fabriksstäder och större industriella anläggningar. Dagens katalanska ekonomi har en väldigt viktig industriell basis vilken utgör 37 % av den arbetsföra befolkningen. Den baseras främst på tillverkningsindustri inom bland annat bilar, lastbilar, flygplansdelar, kemikalier, möbler, mat, elektronik numera främst datorkomponenter, varvsindustri och så vidare. Inför de olympiska sommarspelen 1992 inleddes en byggboom som ännu pågår, den drivs på numera av en ökande turism. En annan viktig sektor är förlagsindustrin med översättningar, bokutgivningar, grafisk illustration och så vidare.

Cirka 3 % av den arbetsföra befolkningen jobbar inom den primära sektorn med bland annat tillverkning av mousserande vin, matprodukter, grisuppfödning, fruktodlingar och så vidare. Ungefär 60 % av den arbetsföra befolkningen jobbar inom tjänstesektorn, särskilt stor är produktionen av tjänster inom turism, företag som jobbar med publicitet samt forskning. Katalonien är en av de fyra regionerna som ingår i samarbetet Europas fyra motorer tillsammans med Lombardiet, Baden-Württemberg och Rhône-Alpes.

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Katalanska

Katalonien har tre officiella språk: katalanska, spanska och aranesiska. Aranesiska talas i Arandalen som ligger i Pyrenéerna, i nordvästra Katalonien, gränsandes mot Aragonien och Frankrike. Katalanska har en speciell status sedan autonomiakten från 1979. Där anges det att katalanska är ursprungsbefolkningens språk. Katalanska är också officiellt språk i furstendömet Andorra.

Katalansk dagspress[redigera | redigera wikitext]

I Katalonien ges numera ut dagstidningar både på spanska och katalanska. De två största dagstidningarna med utgivning i regionen, La Vanguardia (grundad 1881) och El Periódico de Catalunya (grundad 1978), fanns länge enbart i spanskspråkiga utgåvor. Sedan 1997[35] har El Periódico även en edition på katalanska, något som 2011 togs efter av La Vanguardia[36] Tack vare sina två språkversioner har La Vanguardia sedan 2011 återtagit rollen som regionens största dagstidning (cirka 200 000 ex mot 130 000 ex – räknat i daglig försäljning).[37] Båda tidningarna säljer ungefär 50 procent av upplagan i vardera språk. Därutöver finns mindre, enspråkigt katalanska dagstidningar; den största av dessa är El Punt Avui (cirka 50 000 i upplaga).

Transporter[redigera | redigera wikitext]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Kataloniens symboler[redigera | redigera wikitext]

Helgdagar och högtider[redigera | redigera wikitext]

Katalonien har bevarat traditioner och högtider under lång tid, som är mycket populära än idag. Några är knutna enbart till Barcelona, medan andra gäller hela Katalonien eller hela Spanien.[38][39]

Affisch inför den katalanska nationaldagen.

En lista över viktiga helgdagar och högtider:[40]

  • 1 januari Nyårsdagen – Cap d'any
  • 6 januari Trettondedag jul – Epifania, kallas i Kataloniens också De tre kungarnas dag.
  • Påsken – Långfredagen och Annandag påsk
  • 23 april Sant Jordi-dagen, när Kataloniens beskyddare, Sant Jordi, firas.
  • 1 maj Arbetardagen – Dia Internacional dels Treballadors
  • Pingst
  • Sommarsolståndet – den kortaste natten på året firas under namnet Sant Jordi-natten.
  • 24 juni Den helige Johannes Döparens dag – Naixement de Joan Baptista, i Katalonien även kallad Sant Joan-dagen. I Spanien är det enbart Katalonien som högtidlighåller dagen.
  • 15 augusti Jungfru Marie himmelsfärd – Assumpció de Maria
  • 11 september Kataloniens nationaldag – Diada Nacional de Catalunya, en festhögtid då katalanerna även minns det svåra nederlaget vid Barcelona i det spanska tronföljdskriget
  • 24 september La Mercè – Barcelonas skyddshelgon La Mercè firas under en hel vecka.[38] Firandet är årligt sedan 1871.
  • 12 oktober Columbusdagen – Spaniens nationaldag, som instiftats till åminnelse av dagen när Christofer Columbus siktade den nya världen
  • Allhelgonadagen – Tots Sants
  • 6 december Konstitutionens dag – Constitució Espanyola, firar den nya grundlagen som infördes den 6 december 1978 efter många års diktatur
  • 8 december Den obefläckade avlelsen – Immaculada Concepció
  • 13 december Luciadagen – Santa Llùcias dag firas både kyrkligt och med julmarknader.
  • Julhelgen – Juldagen och Annandag jul är helgdagar i Katalonien – Navidad och Sant Esteve. Annandagen är i övriga Spanien ingen helgdag.

Sport[redigera | redigera wikitext]

FC Barcelonas hemmaarena Camp Nou är Europas största fotbollsarena, med plats för närmare 100 000 åskådare.

De stora sporterna i Katalonien är fotboll, basket, handboll, rullskridskohockey,[41] tennis och motorsport.

Fotbollsintresset är stort i Katalonien, inte minst kring FC Barcelona – ett av Spaniens två-tre främsta fotbollslag genom i princip hela 1900-talet. Dessutom finns lokalrivalen RCD Espanyol och mindre klubbar som Gimnàstic de Tarragona och Girona FC.

FC Barcelona är även verksam inom andra sporter, och man är en av Spaniens (och Europas) bästa klubbar inom både handboll och basket.

I Barcelona arrangeras årligen sedan 1953 den stora tennisturneringen (för herrar) Torneo Godó (även känd som Barcelona Open Banc Sabadell). Katalansk tennis är mest förknippad med grustennis och Roland Garros-vinnare som Sergi Bruguera, Arantxa Sánchez Vicario och Albert Costa.

Internationella tävlingar inom roadracing och Formel 1 hålls årligen på racerbanan Circuit de Catalunya, byggd 1991 cirka 20 km norr om Barcelona. Bland framgångsrika katalanska motorcykelåkare på bana kan nämnas Àlex Crivillé, Dani Pedrosa och Sete Gibernau. Inom åkning finns bland annat flerdubbla världsmästarna Adam Raga och Toni Bou.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Kataloniens har följande vänortsområden:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Statute of Autonomy of Catalonia (2006), Articles 6, 50 - BOPC 224” (på engelska). 19 juli 2006. http://www.parlament-cat.net/porteso/estatut/estatut_angles_100506.pdf. Läst 16 september 2014. 
  2. ^ La Draga Neolithic site in Banyoles yields the oldest Neolithic bow discovered in Europe” (på engelska). Heritage Daily. 3 juli 2012. http://www.heritagedaily.com/2012/07/la-draga-neolithic-site-in-banyoles-yields-the-oldest-neolithic-bow-discovered-in-europe/45785. Läst 18 september 2014. 
  3. ^ J. Maluquer de Motes (1971) (på engelska). Late Bronze and Early Iron in the valley of the Ebro – i boken “The Europea Community in Later Prehistory. Studies in honour of C. F. C. Hawkes. Routledge & Kegan. http://www.raco.cat/index.php/Pyrenae/article/viewFile/178964/242576. Läst 19 september 2014 
  4. ^ ”Katalonien - Historia”. http://www.ne.se/katalonien/historia. Läst 27 september 2014. 
  5. ^ Gustafsson 2009, s. 77
  6. ^ Gustafsson 2009, s. 78
  7. ^ Gustafsson 2009, s. 117
  8. ^ Gustafsson 2009, s. 118-120
  9. ^ Gustafsson 2009, s. 704
  10. ^ [a b] ”Historia om Barcelona” (på engelska). http://www.barcelona-guide.se/historia_barcelona.php. Läst 20 september 2014. 
  11. ^ Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung. Världshistoria / Nya tiden 1500-1650. http://runeberg.org/vrldhist/4/0663.html. Läst 20 september 2014 
  12. ^ Steve Lando (2010). Europas tungomål del 2. ISBN 978-9-17-465076-1. http://books.google.se/books?id=B5vtkUI7t1MC&pg=PA805&lpg=PA805&dq=1640+KatalONIEN&source=bl&ots=RDiP2kkmyB&sig=flUZaw5kZ3zH1wgqkljS6BX0oq8&hl=sv&sa=X&ei=vVkdVLOxAsK_ygO9tIKQDw&ved=0CFMQ6AEwCQ#v=onepage&q=1640%20KatalONIEN&f=false. Läst 20 september 2014 
  13. ^ "Katalonien". NE.se. Läst 29 april 2013.
  14. ^ Gustafsson 2009, s. 706
  15. ^ Longford 2012, s. 228
  16. ^ Gustafsson 2009, s. 343
  17. ^ Gustafsson 2009, s. 344
  18. ^ "Spain: Opposition movements, 1898–1923". Britannica.com. Läst 13 oktober 2014. (engelska)
  19. ^ ”Nothing to lose but their chains”. The Economist. 2013-09-14. http://www.economist.com/news/europe/21586323-pressure-referendum-keeps-growing-nothing-lose-their-chains. Läst 12 October 2013. 
  20. ^ "Biografia". President.cat. Läst 19 september 2014. (katalanska)
  21. ^ "Convergència i Unió". Historiaelectoral.com. Läst 19 september 2014. (spanska)
  22. ^ Viusà, Joana (2013-09-12): "Catalogne : l'indépendance à portée de mains (VIDEO)". Lindependant.fr. Läst 18 september 2014. (franska)
  23. ^ Ferrer, Bernat (2014-07-24): "El recompte unionista xifra en 800.000 els participants a la Via Catalana". Naciodigital.cat. Läst 18 september 2014. (katalanska)
  24. ^ "Miles de catalanes forman la 'V' de la Diada para pedir la consulta". 20minutos.es. Läst 18 september 2014. (engelska)
  25. ^ Jakob Lewander (11 september 2014). ”Katalonien vill sluta betala för Spanien”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/understrecket/katalonien-vill-sluta-betala-for-spanien_3903408.svd. Läst 16 september 2014. 
  26. ^ SIX/Affärsvärlden (2014-07-31): " Katalonien går vidare med planer på folkomröstning". Affarsvarlden.se. Läst 18 september 2014.
  27. ^ ”Population Figures referring to Municipal Register 1 January 2013 – Summary by provinces” (på katalanska). Instituto Nacional de Estadística. http://www.ine.es/jaxi/tabla.do?path=/t20/e260/a2013/l1/&file=pro001.px&type=pcaxis&L=1. Läst 29 september 2014. 
  28. ^ "La divisió en prefectures de 1.810". Vegueries.com. Läst 27 oktober 2014. (katalanska)
  29. ^ "6 noves comarques per una Catalunya dividida en 6 vegueries". Laxarxa.com. Läst 27 oktober 2014. (katalanska)
  30. ^ "Se impide crear veguerías alterando los límites provinciales". Elmundo.es, 2010-07-09. Läst 27 oktober 2014. (spanska)
  31. ^ "Les vegueries farien desaparèixer els consells comarcals en el nou model territorial d'una Catalunya independent?". Elclauer.cat. Läst 27 oktober 2014. (katalanska)
  32. ^ ”Ley 16/1990, de 13 de julio, sobre el régimen especial del Valle de Arán.” (på katalanska). Noticias Jurídicas. http://noticias.juridicas.com/base_datos/CCAA/ca-l16-1990.html#. Läst 29 september 2014. 
  33. ^ ”Actualització INE 2009” (på spanska). Ine.es. 28 maj 2010. http://www.ine.es/jaxi/menu.do?type=pcaxis&path=%2Ft20%2Fe260%2Fa2009%2F&file=pcaxis&N=&L=0. Läst 16 september 2014. 
  34. ^ [a b c d] ”Territori > El municipi en xifres > Tarragonès” (på katalanska). Idescat. http://www.idescat.cat/emex/?id=36#h7ffff. Läst 19 september 2014. 
  35. ^ Montoliu, César: "Informe sobre el sistema de traducción automática del Periódico de Catalunya". Europa.eu. Läst 10 juni 2013. (spanska)
  36. ^ La Vanguardia en català (2012-05-04): "'La Vanguardia' celebra a Mataró un any d'edició en català". Lavanguardia.com. Läst 10 juni 2013. (katalanska)
  37. ^ Godó, Javier. ”'La Vanguardia', una mirada al mundo en dos lenguas” (på spanska). lavanguardia.com. La Vanguardia. http://www.lavanguardia.com/opinion/20110227/54120180174/la-vanguardia-una-mirada-al-mundo-en-dos-lenguas.html. Läst 16 september 2014. 
  38. ^ [a b] ”Högtider och traditioner”. Barcelona 4seasons. http://sv.barcelona4seasons.com/info/hogtider-och-traditioner_n_1015.aspx. Läst 28 september 2014. 
  39. ^ ”Spanish Holidays”. spainexpat.com. http://www.spainexpat.com/spain/information/holidays_in_spain/. Läst 28 september 2014. 
  40. ^ ”Helgdagar Barcelona - komplett lista med Barcelonas helgdagar”. Barcelona Turistguide. http://www.barcelona-turist-guide.se/default48.asp?view=barcelona/fakta-om-barcelona/helgdagar. Läst 28 september 2014. 
  41. ^ "El Club d'Hoquei Mataró presenta el XXIé trofeu Ciutat de Mataró". Esportcatala.cat, 2013-09-10. Läst 19 september 2014. (katalanska)

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]