Katalonien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Katalonien
Kataloniens flagga
Kataloniens vapensköld
Localización de Cataluña.svg
Huvudstad Barcelona
Provinser Barcelona, Girona, Lleida och Tarragona
Officiella språk katalanska, spanska och aranesiska[1]
President Artur Mas (CiU)
Yta 32,114km2
Invånarantal (2012) 7 565 603
Befolkningstäthet 240/km2
Nationaldag 11 september

Katalonien (katalanska Catalunya; spanska: Cataluña; aranesiska: Catalonha) är en autonom region i nordöstra Spanien med 7,6 miljoner invånare (2012). Katalonien omfattar de fyra provinserna Lleida, Tarragona, Girona och Barcelona där även huvudstaden med samma namn ligger. Katalonien gränsar i väster till Aragonien och i söder till Valencia. I norr gränsar Katalonien till franska Katalonien (Roussillon) i Frankrike och Andorra.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den äldsta kända bosättningen i det som nu är Katalonien är daterad till början av mellanpaleolitikum. Det äldsta människofyndet i området är en människokäke som hittats i Banyoles i provinens Girona. Enligt vissa källor är fyndet 200000 år gammal, enligt andra ”bara” drygt 60000 år.[2]

I Banyoles hittades också 2012 den äldsta kända pilbågen i Europa, daterad till 5400 – 5200 f. Kr. Båge är 108 centimeter lång och tillverkad av idegran.[3]

500-talet f.Kr. anlades den grekiska kolonin Emporion vid nuvarande Spaniens östkust, utanför nuvarande Girona. Detta gjordes troligtvis av handelsresande från den grekiska staden Massalia, dvs den nuvarande franska Medelhavshamnstaden Marseille. Cirka 200 f.Kr. påbörjade romarna koloniseringen av Katalonien. Den romerska kolonin Hispania Tarraconensis fanns fram till början av 400-talet när västgoternas intåg gjorde slut på den romerska kulturen. År 475 e.Kr. införlivades Katalonien i kungariket Tolosa, nuvarande Toulouse, av den västgotiske kungen Eurik. År 718 når den muslimska erövringskampanjen Al-Andalus Katalonien, som annekteras fram till dess att Karl den store år 801 förenade landet med sitt rike, under namnet Marca Hispanica.

Karta över furstendömet Katalonien år 1608

"Spanska mark" indelades i 15 grevskap, bland vilka Barcelona snart fick ett visst övertag. Vid denna tid påträffas för första gången namnet Catalaunia, sannolikt en förvrängning av "Gotholania". Det senare begreppet var till minne av landets forna herrar, goterna. Den sista greven att tillsättas av en frankisk kung blev den katalanske adelsmannen Wilfred den hårige. Den frankiske kungen Ludvig den stammande (Ludvig II) tilldelade honom Barcelona, Girona och Besalú. Efter hans död år 897 blev grevskapet Barcelona ärftligt (dock fortfarande sanktionerat av de frankiska kungarna). Detta ses numera som inledningen till ett självständigt Katalonien. Den definitiva frigörelsen från det frankiska kungaväldet kom dock först år 985 när hjälp i kriget mot Al-Mansur uteblev.

Katalonien förblev sedan ett självständigt feodalsamhälle fram till 1137, då det genom giftermålsförbindelse mellan Ramon Berenguer IV och Petronila av Aragon förenades med Aragonien. Statsföreningen genomfördes dock först 1150. Det nya kungariket Aragonien påbörjade en expansion som pågick fram till mitten på 1400-talet.

Under Ferdinand den katolske införlivades landet med det övriga Spanien. Man behöll dock sin ursprungliga, fria författning, och sina egna riksständer – Les Corts Catalanes. I gengäld var man länge utestängd från handel och utnyttjande av det nyupptäckta spanska Amerika, vilket ledde till en lång ekonomisk nedgång för regionen.

År 1640, under trettioåriga kriget, utropades den Katalanska republiken, med löfte om beskydd från Frankrike. Sedan franska trupper 1648 lämnat Katalonien, anföll Filip IV Katalonien som föll 1652. År 1659 avträdde Spanien till Frankrike den nordligaste delen av regionen (i dag ofta benämnt Nordkatalonien) genom den pyreneiska freden; den nya franska provinsen fick då namnet Roussillon.

Det katalanska självstyret upphävdes först 1716, efter att Katalonien anslutit sig till av Filip V:s motståndaren under det spanska tronföljdskriget.[4]

Francesc Cambó lade fram den katalanska stadgan 1910.

Spanska revolutionen 1936–39 hade sitt starkaste fäste i Katalonien. Det var en frihetligt socialistisk samhällsomvandling som senare övergick i spanska inbördeskriget. Efter Francisco Francos militärkupp hade hela landet inklusive Katalonien en fascistisk diktatur som varade i 40 år, och först efter Francos död 1975 inleddes demokratiska reformer.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Katalonien är också ett landskap med formen av en triangel, som med sin bas stöder sig på Pyrenéerna i norr, utmed gränsen mot Frankrike, och i söder sänker sig ned mellan Aragonien och Medelhavet, till dess spetsen berör Valencia och en ungefärlig yta av 32 000 km², vartill kommer en mindre enklav (14 km²) i franska departementet Pyrénées-Orientales.

Större delen av Katalonien upptas av terrasser, utgående såväl från Pyrenéerna som från de utmed kusten löpande Kataloniska bergen. Låglandet är inskränkt till några smärre kustpartier vid Figueres, Tarragona och Ebrodeltat samt Lleidaslätten i det inre. Vattendragen utgörs av Ebro, som på en kort sträcka genomflyter södra Katalonien, och dess biflod Segre med tillflödena Noguera Ribagorçana, gränsflod mot Aragonien, Noguera Pallaresa, Cervera med flera. Av kustfloderna Fluvià, Ter, Tordera och Llobregat är den sistnämnda störst; den lilla Sènia bildar gränsen i söder. Landets bergiga beskaffenhet gör, att klimatet är mindre varmt, än man av Kataloniens läge i jämnhöjd med mellersta Italien skulle vänta.

Provinser
Områden

Katalonien utgörs av ett 40-tal områden, så kallade comarques, grevskap.

Större orter[redigera | redigera wikitext]

År 2011 fanns det 947 orter i Katalonien.[5] Nedan listas de tio största orterna

Ranking Ort Comarca Invånare
1 Escut de Barcelona.svg Barcelona Barcelonès 1 621 537
2 Spain.Hospitalet.de.Llobregat.Escudo.svg L'Hospitalet de Llobregat Barcelonès 257 038
3 Escut de Badalona.svg Badalona Barcelonès 219 547
4 Escut de Terrassa.svg Terrassa Vallès Occidental 210 941
5 Escut de Sabadell.svg Sabadell Vallès Occidental 206 493
6 Escut de Tarragona.svg Tarragona Tarragonès 140 323
7 Escudo de Lérida.svg Lleida Segrià 135 920
8 Escut de Mataró.svg Mataró Maresme 121 722
9 Escut de Santa Coloma de Gramenet.svg Santa Coloma de Gramenet Barcelonès 119 717
10 Escut heràldic de Reus.svg Reus Baix Camp 107 118

Sport[redigera | redigera wikitext]

FC Barcelonas hemmaarena Camp Nou är Europas största fotbollsarena, med plats för närmare 100 000 åskådare.

De stora sporterna i Katalonien är fotboll, basket, handboll, rullskridskohockey,[6] tennis och motorsport.

Fotbollsintresset är stort i Katalonien, inte minst kring FC Barcelona – ett av Spaniens två-tre främsta fotbollslag genom i princip hela 1900-talet. Dessutom finns lokalrivalen RCD Espanyol och mindre klubbar som Gimnàstic de Tarragona och Girona FC.

FC Barcelona är även verksam inom andra sporter, och man är en av Spaniens (och Europas) bästa klubbar inom både handboll och basket.

I Barcelona arrangeras årligen sedan 1953 den stora tennisturneringen (för herrar) Torneo Godó (även känd som Barcelona Open Banc Sabadell). Katalansk tennis är mest förknippad med grustennis och Roland Garros-vinnare som Sergi Bruguera, Arantxa Sánchez Vicario och Albert Costa.

Internationella tävlingar inom roadracing och Formel 1 hålls årligen på racerbanan Circuit de Catalunya, byggd 1991 cirka 20 km norr om Barcelona. Bland framgångsrika katalanska motorcykelåkare på bana kan nämnas Àlex Crivillé, Dani Pedrosa och Sete Gibernau. Inom åkning finns bland annat flerdubbla världsmästarna Adam Raga och Toni Bou.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Demonstration för katalansk självständighet.

Katalonien har, som alla Spaniens regioner, en relativt långtgående autonomi. De katalanska kraven på självbestämmande är dock mer högljudda än på många andra håll och kan endast jämföras med de i Baskien. I båda regionerna har den regionala kulturen djupa rötter, och både baskiskan och katalanskan är del av regionernas respektive särart. Den katalanska regionregeringen – Generalitat de Catalunya – räknar sig som en efterföljare till hertigdömet Kataloniens styre, vilket avskaffades 1714. Regionregeringens ledare – ibland kallad Kataloniens president – heter sedan 2010 Artur Mas).[7] Artur Mas representerar partiet Convergència i Unió. Partiet har sedan bildandet 1978 varit en ledande politiskt kraft i Katalonien, först som en koalition mellan två separata partier (Convergència Democràtica de Catalunya och Unió Democràtica de Catalunya) och sedan 2001 som en fastare federation.[8]

11 september 2013 – på Kataloniens nationaldag – genomfördes en stor manifestation då en 48 mil lång mänsklig kedja, Via Catalana, bildades genom regionen i stöd för självständighet från Spanien. Kedjan av människor sträckte sig från Kataloniens södra gräns (till Valenciaregionen) till Kataloniens norra gräns (till franska Pyrénées-Orientales).[9] Tidiga rapporter angav antalet människor i kedjan till 1,6 miljoner, men en senare omräkning justerade summan till cirka 000 personer – varav ungefär 130 000 minderåriga (icke-röstberättigade).[10]

2014 deltog enligt uppgift 1,8 miljoner människor i nationaldagsfirandet i Barcelon. Cirka en halv miljon demonstranter för Kataloniens självständighet formerade vid 19-tiden – genom att fylla två korsande gator – ett sammanlagt 11 km långt röd-gul-randigt V (som i votar, 'rösta', eller victoria, 'seger').[11]

Kataloniens regionala regering, bestående av CiU och ERC och ledd av Artur Mas, har tillkännagett att en folkomröstning om regionens självständighet ska hållas 9 november 2014.[12] Centralregeringen i Madrid, bestående av PP och ledd av Mariano Rajoy, menar att omröstningen skulle strida mot Spaniens konstitution och att den därför inte kommer att (kunna) hållas.[13]

Ekonomi och klimat[redigera | redigera wikitext]

Kustlinjen vid Tossa de Mar.

Endast kusten och de lägre dalarna bär i detta hänseende Medelhavsländernas allmänna prägel; man påträffar där både oliv- och apelsinträd, ris och dadelpalmer, de senare vilka dock aldrig hinner längre än till blomning. I det inre är floran mycket mera växlande, och där förekommer nästan alla det tempererade bältets träd och frukter. Korkeken växer mycket ymnigt. Jorden är i allmänhet bördig och omsorgsfullt odlad samt lämpar sig väl för alla de vanliga sädesslagen, ehuru dessas avkastning ej motsvarar behovet. Markens konstbevattning är driven till en hög grad av fullkomlighet. En kännbar olägenhet är bristen på skog, vilken framkallats av en fortsatt hänsynslös skövling och nu nödvändiggör en ansenlig införsel av virke. De mineraliska tillgångarna består i järn, koppar, bly, stenkol och bergsalt.

Industrin är livligare än i någon annan del av Spanien. Länge fanns endast i Katalonien verkligt moderna fabriksstäder och större industriella anläggningar. Dagens katalanska ekonomi har en väldigt viktig industriell basis vilken utgör 37 % av den arbetsföra befolkningen. Den baseras främst på tillverkningsindustri inom bland annat bilar, lastbilar, flygplansdelar, kemikalier, möbler, mat, elektronik numera främst datorkomponenter, varvsindustri och så vidare. Inför de olympiska sommarspelen 1992 inleddes en byggboom som ännu pågår, den drivs på numera av en ökande turism. En annan viktig sektor är förlagsindustrin med översättningar, bokutgivningar, grafisk illustration och så vidare.

Cirka 3 % av den arbetsföra befolkningen jobbar inom den primära sektorn med bland annat tillverkning av mousserande vin, matprodukter, grisuppfödning, fruktodlingar och så vidare. Ungefär 60 % av den arbetsföra befolkningen jobbar inom tjänstesektorn, särskilt stor är produktionen av tjänster inom turism, företag som jobbar med publicitet samt forskning. Katalonien är en av de fyra regionerna som ingår i samarbetet Europas fyra motorer tillsammans med Lombardiet, Baden-Württemberg och Rhône-Alpes.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Katalanska

Katalonien har tre officiella språk: katalanska, spanska och aranesiska. Aranesiska talas i Arandalen som ligger i Pyrenéerna, i nordvästra Katalonien, gränsandes mot Aragonien och Frankrike. Katalanska har en speciell status sedan autonomiakten från 1979. Där anges det att katalanska är ursprungsbefolkningens språk. Katalanska är också officiellt språk i furstendömet Andorra.

Katalansk dagspress[redigera | redigera wikitext]

I Katalonien ges numera ut dagstidningar både på spanska och katalanska. De två största dagstidningarna med utgivning i regionen, La Vanguardia (grundad 1881) och El Periódico de Catalunya (grundad 1978), fanns länge enbart i spanskspråkiga utgåvor. Sedan 1997[14] har El Periódico även en edition på katalanska, något som 2011 togs efter av La Vanguardia[15] Tack vare sina två språkversioner har La Vanguardia sedan 2011 återtagit rollen som regionens största dagstidning (cirka 200 000 ex mot 130 000 ex – räknat i daglig försäljning).[16] Båda tidningarna säljer ungefär 50 procent av upplagan i vardera språk. Därutöver finns mindre, enspråkigt katalanska dagstidningar; den största av dessa är El Punt Avui (cirka 50 000 i upplaga).

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Kataloniens har följande vänortsområden:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Statute of Autonomy of Catalonia (2006), Articles 6, 50 - BOPC 224” (på engelska). 19 juli 2006. http://www.parlament-cat.net/porteso/estatut/estatut_angles_100506.pdf. Läst 16 september 2014. 
  2. ^ R. Grün, J. Maroto, S. Eggins, C. Stringer, S. Robertson, L. Taylor, G. Mortimer, M. McCulloch (2006). ”ESR and U-series analyses of enamel and dentine fragments of the Banyoles mandible” (på engelska). Journal of Human Evolution "50" (3): sid. 347-358. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16364406. Läst 18 september 2014. 
  3. ^ La Draga Neolithic site in Banyoles yields the oldest Neolithic bow discovered in Europe” (på engelska). Heritage Daily. 3 juli 2012. http://www.heritagedaily.com/2012/07/la-draga-neolithic-site-in-banyoles-yields-the-oldest-neolithic-bow-discovered-in-europe/45785. Läst 18 september 2014. 
  4. ^ "Katalonien". NE.se. Läst 29 april 2013.
  5. ^ ”Actualització INE 2009” (på spanska). Ine.es. 28 maj 2010. http://www.ine.es/jaxi/menu.do?type=pcaxis&path=%2Ft20%2Fe260%2Fa2009%2F&file=pcaxis&N=&L=0. Läst 16 september 2014. 
  6. ^ "El Club d'Hoquei Mataró presenta el XXIé trofeu Ciutat de Mataró". Esportcatala.cat, 2013-09-10. Läst 19 september 2014. (katalanska)
  7. ^ "Biografia". President.cat. Läst 19 september 2014. (katalanska)
  8. ^ "Convergència i Unió". Historiaelectoral.com. Läst 19 september 2014. (spanska)
  9. ^ Viusà, Joana (2013-09-12): "Catalogne : l'indépendance à portée de mains (VIDEO)". Lindependant.fr. Läst 18 september 2014. (franska)
  10. ^ Ferrer, Bernat (2014-07-24): "El recompte unionista xifra en 800.000 els participants a la Via Catalana". Naciodigital.cat. Läst 18 september 2014. (katalanska)
  11. ^ "Miles de catalanes forman la 'V' de la Diada para pedir la consulta". 20minutos.es. Läst 18 september 2014. (engelska)
  12. ^ Jakob Lewander (11 september 2014). ”Katalonien vill sluta betala för Spanien”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/understrecket/katalonien-vill-sluta-betala-for-spanien_3903408.svd. Läst 16 september 2014. 
  13. ^ SIX/Affärsvärlden (2014-07-31): " Katalonien går vidare med planer på folkomröstning". Affarsvarlden.se. Läst 18 september 2014.
  14. ^ Montoliu, César: "Informe sobre el sistema de traducción automática del Periódico de Catalunya". Europa.eu. Läst 10 juni 2013. (spanska)
  15. ^ La Vanguardia en català (2012-05-04): "'La Vanguardia' celebra a Mataró un any d'edició en català". Lavanguardia.com. Läst 10 juni 2013. (katalanska)
  16. ^ Godó, Javier. ”'La Vanguardia', una mirada al mundo en dos lenguas” (på spanska). lavanguardia.com. La Vanguardia. http://www.lavanguardia.com/opinion/20110227/54120180174/la-vanguardia-una-mirada-al-mundo-en-dos-lenguas.html. Läst 16 september 2014. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gustafsson, Thomas (2005). Barcelona : Kataloniens huvudstad. Stockholm: Carlsson. Libris 9759099. ISBN 91-7203-660-5 
  • Nationalencyklopedin band 10 sid 497 årg 1993
  • Katalonien i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  • Orwell, George (1971). Hyllning till Katalonien. Trend pocket, 99-0106035-4. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 8323 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]