Katarina kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°19′1.37″N 18°4′41.01″Ö / 59.3170472°N 18.0780583°Ö / 59.3170472; 18.0780583
Katarina kyrka
Kyrka
Katarina kyrka i januari 2013
Katarina kyrka i januari 2013
Land  Sverige
Län Stockholms län
Ort Stockholm
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Stockholms stift
Församling Katarina församling
Plats Södermalm
 - koordinater 59°19′1.37″N 18°4′41.01″Ö / 59.3170472°N 18.0780583°Ö / 59.3170472; 18.0780583
Invigd 1695
Bebyggelseregistret 21300000004806
Katarina kyrka plan.jpg

Katarina kyrka är en kyrkobyggnad vid Högbergsgatan 15 på östra Södermalm i Stockholm. Den är församlingskyrka i Katarina församling i Stockholms stift. Den stod klar första gången 1695, men har sedan dess drabbats av två bränder. Efter den senaste branden 1990 återinvigdes kyrkan 1995. Kyrkan har fått sitt namn efter prinsessan Katarina, Karl X Gustavs mor. Katarina kyrka syns längs hela Drottninggatan och är därmed ett viktigt inslag i Stockholms stadsbild. Katarina kyrka är en av 43 kyrkor i Stockholms stad, som är särskilt skyddade enligt kulturminneslagen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Katarina kyrka uppfördes under åren 1656-95 efter arkitekten Jean de la Vallées ritningar. Han valde en grekisk korsplan med tornet centralt i mitten. Katarina kyrka blev därmed den första centralkyrkan i Sverige. Redan grundläggningsåret 1656 hölls en första gudstjänsten under ett provisoriskt tak. Bygget hade pågått, med flera avbrott, i hela 39 år. Den 1 maj 1723 förstördes kyrkan, tillsammans med en stor del av bebyggelsen i området, i en brand (se Katarinabranden 1723). Arkitekt Göran Josuae Adelcrantz fick i uppgift att återuppbygga kyrkan, och kyrkan fick nu det åttkantiga tornet. Den återuppbyggda kyrkan invigdes den 18 oktober 1724. Kyrkans fasader som tidigare varit rödmålade med vita inslag avfärgas 1784 i gult med grå inslag, det är fortfarande dagens färgsättning. 1891–92 inreddes kyrkan med nya öppna bänkar, ritade av arkitekten Carl Möller, dessutom utfördes dekormålning på väggar och valv enligt Agi Lindegrens förslag. Dessa övermålades igen i samband med renoveringen 1952-1954.

Nuvarande altaruppsatsen består av en Golgatascen, gjord av skulptören Liss Eriksson och textilkonstnärinnan Kajsa Melanton: "Närvaro genom frånvaro". Man kan se korset, svepningen och törnekronan. Kyrkan står på Katarinaberget där offren från Stockholms blodbad brändes, och det anses vila en förbannelse över platsen. Enligt en sägen skall kyrktornet rasa två gånger, vilket det också har gjort.[1]

Tornet och klockorna[redigera | redigera wikitext]

Katarina kyrka: tolvslaget.

Tornet omges av fyra mindre torn och hade ursprungligen en lägre kupol än den nuvarande. Den påbörjades inte förrän 1670. Då hade arbetena varit avstannade under fem år på grund av ekonomiska svårigheter. Träkupolen färdigställdes, och korsmittens tegelvalv murades år 1675. Vid den stora branden 1723 förstördes taken, kupolen och inredningen. Återställningsarbetet leddes av Göran Josuæ Adelcrantz, som också ritade det nya, högre, oktogonala tornet med en totalhöjd av 72 meter över marken. Vid branden 1990 förstördes återigen tornets kupol och träkonstruktioner. Återuppbyggnaden utfördes med tidstypiska träkonstruktioner och arbetena leddes av slottsarkitekten Ove Hidemark. I tornets mellanvåning finns ett litet inofficiellt museum, där brandskadade rester från kyrkbranden 1990 utställs.

Kyrkans fyra klockor göts 1991 och 1992 av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. De är alla rekonstruktioner av dem som förstördes vid branden. Godset från originalklockorna har delvis återanvänts. Storklockans kläpp är densamma som i klockan från 1724.

Tornuret[redigera | redigera wikitext]

Det ursprungliga mekaniska urverket från 1800-talets början förstördes vid branden 1990 och ersattes vid återuppbyggnaden av fyra elektriska urverk, ett för varje klocka. Verken är anslutna till atomuret i Frankfurt via GPS och därmed mycket exakta och närmast underhållsfria. Rekonstruktionen av tornuret inklusive urtavlan utfördes av M & E Ohlssons klockgjuteri.

Historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Kyrkogården[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Katarina kyrkogård

Katarina kyrkogård som den ser ut idag anlades i samband med att Katarina kyrka byggdes. På 1710-talet planterades de första träden men det var svårt att få någonting att växa i den karga miljön och flera nyplanteringar gjordes. Det hela blev inte bättre av att boskap tog sig in på kyrkogården och skadade träd och annan växtlighet trots murar och grindar. Carl Michael Bellman skildrar kyrkogården i en av Fredmans epistlar "Aldrig en iris på dessa bleka fält". Det var först i och med en omreglering på 1780-talet som man ökade på jordlagret och planterade stora mängder träd. Kända personer som är begravda på Katarina kyrkogård inkluderar: Lars Wivallius, Cornelis Vreeswijk, Stig Sjödin, Sven "Svenne Berka" Bergqvist, Tosse Bark, Johan Bergenstråhle, Anna Lindh, Per Anders Fogelström och Putte Wickman.

Branden 1990[redigera | redigera wikitext]

Den brandskadade kyrkan, 18 maj 1990
Huvudartikel: Katarinabranden 1990

Natten till den 17 maj 1990 brann Katarina kyrka för andra gången. Kyrktornet störtade samman och gick genom kyrkvalvet. Kvar fanns i stort sett bara kyrkans ytterväggar, men man lyckades att rädda värdefulla textilier och kyrksilvret.

En utredning om brandorsaken lyckades inte komma till något säkert svar, men kom fram till att det sannolikt hade legat och pyrt mellan taklagen i minst ett dygn innan branden flammade upp. Trots att kyrkan var väl försäkrad krävdes omfattande insamlingar och för detta bildades Stiftelsen Rädda Katarina. Kyrkan byggdes upp igen; det gjordes klart att inga moderna byggmaterial skulle användas. Som arkitekt för återuppbyggnaden utsågs slottsarkitekt Ove Hidemark.

Vid rekonstruktionen av byggnaden användes bland annat 52 000 handsmidda spikar, 120 000 stortegel av gammalt format från Bältarbo tegelbruk, 5½ ton björknäver, 1 600 rutor med munblåst färgat antikglas och 5 000 m² kopparplåt.[2] År 1995 kunde kyrkan återinvigas av biskop Henrik Svenungsson.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Exteriör[redigera | redigera wikitext]

Interiör, kyrkorummet[redigera | redigera wikitext]

Interiör, tornet[redigera | redigera wikitext]

Orglar[redigera | redigera wikitext]

Disposition:

Manual
Principal 4 Fuss
Stora Flöjten 8 Fuss
Super Oktaven 2 Fuss
Klein Flöjt 4 Fuss
Kvinten 2 ½ (eg. 2 2/3) Fuss
Regal 8 Fuss

Läktarorgel[redigera | redigera wikitext]

  • 1751: Gren & Stråhle bygger en orgel om 30 stämmor fördelade på 2 manualer och pedal och försedd med 8 blåsbälgar.
  • 1863: Per Larsson Åkerman bygger en orgel med ursprungligen 25 stämmor, senare utvidgad. Denna orgel finns dokumenterad på flera skivinspelningar.
  • 1990: Åkermans orgel med Gren & Stråhles fasad brinner upp tillsammans med kyrkan.
  • 1993: En ny fransksymfonisk orgel med 62 stämmor på 3 manualer och pedal beställs från Jan L. van den Heuvel Orgelbouw i Dordrecht, Nederländerna.
  • 2000: Den nya orgeln invigs. Fasaden är rekonstruerad efter Gren & Stråhles nedbrunna fasad, dock något förenklad; vissa ornament och skulpturer har inte återskapats. Trakturen är mekanisk med barkermaskiner till samtliga klaviaturer. Registraturen är elektrisk med 999 kombinationer.

Disposition:

Grand-Orgue (I) C-c4 Positif expressif (II) C-c4 Récit expressif (III) C-c4 Pédale C-g¹
Principal 16' Bourdon 16' Flûte 16' Soubasse 32’
Montre 8' Principal 8' Diapason 8' Flûte 16’
Flûte traversière 8' Flûte à cheminée 8' Flûte harmonique 8' Contrebasse 16’
Bourdon 8' Quintaton 8' Bourdon 8' Soubasse 16'
Gambe 8' Salicional 8' Viole 8' Flûte 8'
Prestant 4’ Unda maris 8' Voix céleste 8’ Octave 8’
Flûte ouverte 4’ Prestant 4’ Octave 4’ Bourdon 8’
Quinte 2 2/3’ Flûte d’écho 4’ Flûte octaviante 4’ Flûte 4’
Doublette 2’ Nasard 2 2/3’ Octavin 2’ Octave 4’
Sesquialtera II, 2 2/3 + 1 3/5’ Flûte à bec 2’ Plein-Jeu harmonique III-VI Contre-Bombarde 32’
Fourniture V Tierce 1 3/5’ Cornet III Bombarde 16’
Cymbale IV Larigot 1 1/3’ Bombarde 16’ Basson 16’
Grand Cornet V Piccolo 1' Trompette harmonique 8' Trompette 8’
Bombarde 16’ Fourniture III-IV Basson-Hautbois 8’ Clairon 4’
Trumpette 8' Trompette 8' Voix humaine 8’
Clairon 4' Cromorne 8’ Clairon harmonique 4’
Koppel Tremulant Tremulant Koppel
II/I Koppel I/pedal
III/I III/II Koppel II/pedal
16'I/I 16'II/II 16'III/III III/pedal
Registersvällare

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Linnell 2003
  2. ^ Uppgifter enligt inspire.accson.se

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]