Katt

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kattungar)
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om tamkatter (Felis catus). För familjen kattdjur, se Kattdjur.
Tamkatt
Status i världen: Husdjur
Collage of Six Cats-02.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Kattdjur
Felidae
Släkte Felis
Art Tamkatt
F. catus
Vetenskapligt namn
§ Felis catus
Auktor Linnaeus, 1758
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Katten (Felis catus[3][4][5][6]), även känd som tamkatt, är ett relativt litet, smygjagande kattdjur[7][8][9] och Sveriges vanligaste sällskapsdjur. Vildkatten blev tidigt domesticerad av människan som nyttodjur för att hålla efter skadedjur eller för sällskap, både på landet och i stadsmiljö. Till havs har man sedan gammalt haft skeppskatter som skyddade mot gnagarangrepp på tåg och proviantförråd (inte att förväxla med missbildningen "skeppskatt").

Innehåll

Härstamning[redigera]

Kattmosaik från Pompeji

Tamkatten skiljer sig från arten vildkatt (Felis silvestris) i temperament, päls, tasstorlek och tandplaceringar och är mindre resistent mot vissa blodcancersjukdomar som sprids via virus. Tamkatten är dock tillräckligt närbesläktad med vissa asiatiska arter av vilda kattdjur för att de vid korsning kan producera åtminstone delvis fertil avkomma. Sådana korsningar sker dock inte i naturen, men vissa kattraser, som exempelvis bengal har avlats fram på sådant sätt.

Katten anses ha uppstått ur den nordafrikanska underarten av vildkatt, den så kallade falbkatten (F. s. lybica), som är ganska lätt att tämja, eventuellt parad med europeisk vildkatt. DNA-analyser från 2007 bekräftar att tamkatterna härstammar från falbkatten, som än i dag finns i vild form i bland annat Israel och Egypten. Hur länge den levt nära människan är ännu oklart, men det rör sig om mellan 9 000 och 15 000 år.[10] En studie utförd av National Cancer Institute pekar mot att alla världens tamkatter härstammar från en grupp vildkatter som levde i Främre Orienten för omkring 10 000 år sedan.[11] Egyptierna är bland dem som längst haft katten som tamdjur.

En orsak till begreppsförvirring är att förvildade tamkatter ofta felaktigt kallas för "vildkatter". Arten vildkatt, med underarter som europeisk vildkatt (F. s. silvestris) och skotsk vildkatt (F. s. grampia) går inte att tämja. Däremot går en utefödd förvildad tamkatt ofta att få tam.

Taxonomi[redigera]

Tamkatten beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné som Felis catus i den tionde upplagan av hans Systema Naturae.[12] Dock har vissa samtida studier visat att tamkatten kan utgöra samma art som vildkatten som traditionellt klassificeras som Felis silvestris (Schreber, 1777).[13] Detta har skapat en taxonomisk begreppsförvirring och tamkatten behandlas därför ibland som en underart till vildkatt, då omnämnd som F. s. catus.[14] På motsvarande vis behandlas vildkatt ibland som underart till F. catus. År 2003 beslutade International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) att vildkattens vetenskapliga namn är F. silvestris.[15]

Johann Christian Polycarp Erxleben klassificerade tamkatten som Felis domesticus i hans Anfangsgründe der Naturlehre and Systema regni animalis från 1777. Detta namn, och dess varianter som Felis catus domesticus och Felis silvestris domesticus, ses ofta, men är inte korrekta vetenskapliga namn i och med ICZN:s beslut från 2003.[16]

Skillnad mellan mindre och större kattarter[redigera]

De små katterna är mer opportunistiska jägare i den meningen att de kan döda och äta fler arter – faktiskt flera tusen – medan stora kattdjur endast tar ungefär hundra olika arter bytesdjur. Detta beror på att det finns färre olika arter i de storleksklasser som de stora kattdjuren med fördel kan utnyttja. Rent teoretiskt sett skulle de större kattdjuren också kunna döda flera tusen olika arter, men gör det inte på grund av att själva jakten på till exempel en mus kostar mer energi än vad bytesdjuret innehåller. Undantaget är leoparder, som i regel har en stark böjelse för att även jaga mindre byten.

Andra aspekter är att de mindre kattarterna inte kan ryta, och att de kan spinna både när de andas in och andas ut. Tamkatter är inte flockdjur av naturen [källa behövs]men tolererar som regel andra katter som de lever tillsammans med.

Kommunikation[redigera]

Vokalt[redigera]

Det vanligaste sättet för katten att kommunicera med människor är att jama. ( Lyssna (info)) Hur mycket eller lite en katt jamar varierar från katt till katt. En katt kan jama på olika sätt och därigenom förmedla olika budskap. En vanlig orsak till att en tamkatt jamar är att den ber om något, till exempel att få mat eller att få gå ut. Den kan också jama när den så att säga vill hälsa på någon. Det är ofta relativt enkelt, åtminstone för en kattägare, att särskilja kattens olika sätt att jama och förstå vilket budskap den vill förmedla.

Katter kan även morra och fräsa för att skrämma bort fiender eller rivaler, eller visa starkt missnöje.

Med feromoner[redigera]

På sidan av kattens huvud finns körtlar som utsöndrar feromoner när katten stryker körtlarna mot ett objekt, exempelvis en människa eller ett föremål. Detta är för att markera sitt revir.

Med svansen[redigera]

Katten använder sin svans till att hålla balansen. Svansen kan också förmedla kattens sinnesstämning; en svans som pekar rakt upp innebär i allmänhet att katten känner sig tillfreds eller glad, medan en svans som häftigt piskar fram och tillbaka indikerar att katten är arg eller spänd inför ett förestående anfall mot något byte. Om svansen pendlar långsammare betyder det att katten är ambivalent, det vill säga pendlar mellan två olika starka känslor – till exempel kelsjuka och önskan att vara ifred. Om katten blir skrämd kan håren speciellt på svansen ställas rakt ut, så att katten verkar större.

Med öronen[redigera]

Kattens öron sänder också ut signaler till andra djur och till människor. Tätt bakåtstrukna öron tyder på stark aggression, särskilt om katten fräser. Uppåtriktade tyder på uppmärksamhet åt det håll de är riktade.

Med spinnandet[redigera]

Beträffande kattens spinnande ( Lyssna (info)) råder tveksamhet, hittills har man inte lyckats beskriva exakt hur det fungerar. En teori är att katten signalerar att den är ofarlig. Katten kan nämligen spinna även när den mår riktigt dåligt, till exempel hos veterinären när den har riktigt ont, inte bara när den är lycklig. Katter kan använda spinnandet för att lugna sig själva eller varandra.

En annan teori fokuserar på den läkande effekten i vävnad och ökningen i bentäthet av vibrationerna som uppkommer vid kattens spinnande.[17]

Med munnen[redigera]

Katten kan slicka en person som den gillar, i samband med att kelande. Om den har fått nog, kan den ta tag med tänderna, och ibland bita till.

Med tassarna[redigera]

Om katten är glad och vill kela, kan den trampa med tassarna. Om den vill försvara sig eller är missnöjd, kan den istället ta ut klorna och gripa tag lätt för att markera.

Med kroppen[redigera]

En katt kan gärna stryka sidan på sin rygg mot benet på en person den gillar, exempelvis om den är kelsjuk, eller glad för att man återkommit efter frånvaro.

Uppfattningsförmåga[redigera]

En katt kan ofta känna igen sin ägares ljud, såsom fotsteg (och rösten, naturligtvis). Den kan ofta avläsa sinnesstämningar och förstå om något inte är som det ska, exempelvis vid bestraffning. Olika katter respekterar dock människors åsikt olika mycket. En katt kan minnas länge om en person behandlat den väl eller illa.

Andra förmågor[redigera]

Katten ser sex gånger bättre än en människa i mörker, men är liksom vi blinda i totalmörker. En huskatt sover ofta uppemot 16 timmar per dygn. Ungefär 3/4 av den tiden är det fråga om lätt sömn, och katten kan då lätt vakna av till exempel kvittret från en fågel[18] Den kan springa upp till 50 kilometer i timmen, men bara under korta spurter. En katt kan ofta göra vertikala hopp, från stillasittande, på upp till 2 meter.

Fallande katt-fenomenet[redigera]

En katt som släpps upp-och-ner-vänd i vila kan snabbt vrida sig i luften för att säkert landa på tassarna. Eftersom katten då inte har något rörelsemängdsmoment i början av fallet, och den enda yttre kraften på katten är tyngdkraften, innebär detta att rörelsemängdsmomentet är konstant 0 under hela fallet. Förenklat kan förloppet beskrivas som så att katten börjar med att dra in framtassarna intill kroppen medan bakbenen spretar ut så mycket som möjligt, vilket medför att masströghetsmomentet blir högre för bakkroppen än framkroppen. Detta tillåter katten att vrida den främre delen av kroppen 180 grader, medan bakkroppen bara vrids cirka 5 grader i motsatt riktning. Katten gör sedan vice versa för att få bakkroppen på rätt köl, och till slut finjusteras landningen med hjälp av svansen. Hela denna manöver sker på omkring 0,15 sekunder.[19]

När katten sedan når marken, upptas rörelseenergin i ett komplex av muskler och ben, som fungerar fjädrande och naturligt dämpande, så att katten inte skadas utan kan oftast klara fritt fall på mer än 5 meter oskadd.

Anatomi[redigera]

Katten har 32 muskler i vardera öra. Dessa hjälper katten att vinkla och vrida dem, till exempel för att lokalisera byte eller rovdjur.

Dräktighet[redigera]

Katter blir könsmogna vid omkring 9–10 månaders ålder. Detta varierar dock kraftigt, bland annat beroende på ras och kön. Honorna blir normalt könsmogna tidigare än hanarna, och till exempel en siameshona kan bli könsmogen redan vid 6 månaders ålder. Honorna löper normalt under tidig vår och sensommar, men särskilt innekatter kan löpa när som helst på året. Ägglossning sker först under parningen. Dräktigheten varar 63 till 68 dygn, med 65 dygn som medelvärde.[20][21] Det vanligaste man kan se om en katt är dräktig är att den blir tjockare (magen växer) och att spenarna blir större. Dräktiga katthonor behöver mer mat eftersom näringsintaget också ska täcka ungarnas behov.

Kattungar[redigera]

Kattungar är oftast lekfulla och uthålliga när de är 6-15 veckor. En kull kattungar består oftast av 2-5 kattungar. Under de första veckorna i livet behöver kattungarna vård av sin mamma, De behöver dia för att få näring och överleva. Innan kattungarna lär sig att tvätta sig själva är det mammans uppgift. Kattungar är mycket sociala djur och tillbringar större delen av sitt liv att leka och interagera med andra kattungar i samma kull.

Födsel och utveckling[redigera]

En kull kattungar som dias av sin mor

Efter att kattungarnas mamma har varit dräktig i drygt 9 veckor är det dags för födseln. Kattungarna föds både blinda och döva. De öppnar ögon och öron först efter 1-2 veckor efter födseln, eller ca 10 dagar.[22]

Under de första tre veckorna är kattungarna oförmögna att reglera sin kroppstemperatur. Kattungarna föds i en temperatur på mindre än 27 °C och kan dö av exponering till kyla om de inte hålls varma av sin mor.

Moderns mjölk är mycket viktig för kattungar eftersom den innehåller näring som kattungarna behöver för en god tillväxt. Denna mjölk överför antikroppar till kattungarna, vilket hjälper till att skydda dem mot infektionssjukdomar.[23]

Medan kattungarna diar spinner de vanligtvis på samma gång och brukar även trampa med ena tassen då, vilket möjligen kan påverka diandet. Även i vuxen ålder kan en katt spinna och trampa växelvis med tassarna i samband med välbefinnande.

Kattungar utvecklas mycket snabbt från cirka två veckors ålder fram till deras sjunde vecka. Deras koordination och styrka förbättras. De leker med sina kull-kamrater och börjar utforska världen utanför boet. De lär sig att tvätta sig själva samt leka jakt och smyga för att visa sin medfödda förmåga som rovdjur.[24]

När de är cirka 4 veckor börjar kattungarna att äta fast föda och avvänjningen börjar oftast i samband med det. Kattungar lever i första hand på fast föda efter avvänjningen men vanligtvis kan de fortsätta att dia ända tills de är 10 veckor.[25]

Hälsa[redigera]

Kattungar vaccineras oftast mot kattpest och kattsnuva vid 9 och 12 veckors ålder. Den vanliga kombinationen vaccination skyddar mot Feline viral rhinotracheitis (FVR), Feline calicivirus (C) och Feline panleukopenia (P). En ympning mot rabies kan även ges vid 16 veckor. De kastreras eller steriliseras oftast vid sju månader för att förhindra reproduktion (inom och utom syskonskaran) och utveckling av maskulina beteenden såsom revirmarkering med urin, och för att lugna ner katten vid parningsperioder, löptiden. Trap-neuter-return är program som tillämpas i flera länder för att minska katternas tillväxt på ett skonsamt sätt.

Övergivna kattungar[redigera]

Kattungar kräver en högkaloridiet som innehåller mer protein än kosten för vuxna katter. Unga föräldralösa kattungar kräver mjölk var tredje timme och de behöver fysisk stimulans för att uträtta sina behov att urinera.[26] Modersmjölksubstitut för katter tillverkas för att mata unga kattungar eftersom komjölken inte ger alla sina nödvändiga näringsämnen för kattungar och är olämplig. Vuxna katter bör inte få någon större mängd komjölk.

Hand-uppfödda kattungar tenderar att vara mycket tillgivna med människor som vuxna och ibland mer beroende av dem än kattungar som föds upp av sina mödrar. Beroende på vid vilken ålder och hur länge de var utan deras mödrar kan dessa kattungar vara allvarligt underviktiga och som sådan kan ha hälsoproblem senare i livet, såsom hjärtproblem. Äventyras immunsystemet hos föräldralösa kattungar (från brist på antikroppar som finns naturligt i modersmjölken) kan göra dem särskilt känsliga för infektioner, vilket gör antibiotika en nödvändighet när man vårdar sådana kattungar.

Genetik[redigera]

En vit katt med blå ögon

Vita katter har en högre genetisk risk att födas döva, i synnerhet om ögonfärgen är blå. Man räknar med att ungefär 80 % av alla vita blåögda katter är döva, och ungefär 20 % av alla vita gulögda. Vita raser som exempelvis Foreign white omfattas inte av denna defekt. Detta har att göra med den dominanta W-genen som ger den vita pälsfärgen.[27]

Sjukdomar[redigera]

  • Bornasjuka ("vingelsjuka") orsakas av ett virus som drabbar kattens nervsystem. Framträdande symptom är kraftlöshet och dålig muskelkoordination. Inget botemedel finns, utan man brukar avliva drabbade djur av barmhärtighetsskäl.[källa behövs]
  • Felin infektiös peritonit, FIP orsakas av ett coronavirus, som förökar sig i tunntarmens slemhinna och orsakar en temporär destruktion av celler i tarmluddet.[28] FIP är en vanlig infektiös orsak till död. Det finns två typer av FIP, våt FIP och torr. Sjukdomsförloppet vid våt FIP är väldigt kort och katten blir fort sämre. Vid torr FIP kan sjukdomsförloppet vara i månader. Förr var FIP obotligt. Dr. Addie från unversitetsdjursjukhuset i Glasgow forskar i sjukdomen, man kan idag behandla FIP med Interferon och vid studier har runt en tredjedel av katterna blivit botade av behandlingen .[29]
  • Kattpest (Parvovirus).
  • Kattsnuva (orsakas mest av kattens herpesvirus, rhinotracheitvirus, och/eller kattens calicivirus).
  • Öronskabb (Även kallat öronkvalster.) Det är mycket vanligt att utekatter drabbas av öronskabb.
  • Toxoplasma gondii: Bakterier som reproducerar sig i katternas tarmar och kommer ut genom avföringen som sedan äts av gnagare. Katten äter sedan i sin tur gnagaren och så fortsätter processen. Det finns ett ämne som denna parasit utsöndrar som hos gnagare gör dem orädda för lukten av katt.[30]
  • Progressiv retinal atrofi är en ärftlig ögonsjukdom
  • Spolmaskar och andra maskliknande tarmparasiter, och katt kan i sällsynta fall överföra springmask men inte smittas själv
  • Fästingar och andra blodsugande djur kan orsaka skada och/eller överföra sjukdomar. Botemedel avsedda för hundar kan innehålla pyretrin och får ej användas för katter.

För kattens reaktion vid sjukdom, se även Smärta hos djur#Katt.
Katter kan kräkas som en naturlig procedur att få upp strån från pälsen som de slickat i sig. För att hjälpa till vill katter ofta äta lite grässtrån, vilket förekommer i handeln som "kattgräs".

Kattsport och raser[redigera]

Sedan katten blev domesticerad har en mängd kattraser uppstått. De kan delas in i tre kategorier: naturliga, korsade och muterade. Katterier föder upp katter professionellt och hanterar specifika katters stamtavla.

De naturliga kattraserna är sådana som utvecklats naturligt i olika delar av världen, genom urval beroende på till exempel under vilka klimatförhållanden katterna levde, eller via naturligt förekommande mutationer. Några exempel är turkisk angora, europé och maine coon. Korsade kattraser är sådana som är resultaten av människans medvetna avel för att bevara, förstärka eller utveckla vissa särdrag eller egenskaper. Exempel: ocicat och bengal. Muterade kattraser är sådana kattraser som uppstått genom att en mutation har tillvaratagits av människor och avlats vidare på. Exempel på sådana kattraser är manx, de olika typerna av rex-katter, munchkin och american curl.

Av dagens kattraser är de flesta ganska nya. Tills för bara ungefär hundra år sedan fanns endast de olika typer av katter som ingår i den naturliga kategorin ovan (inklusive ett fåtal som uppstått via naturliga mutationer).

Rasrena katter kallas raskatter. Vilka raser som skall godkännas och vilken standard som skall gälla för dessa bestäms av kattförbunden, vars riktlinjer kan skilja sig ganska kraftigt åt. Samma katt kan därför anses tillhöra olika raser beroende på kattförbund. Den organisation som erkänner flest raser är The International Cat Association, TICA. Ett förbund som är ganska sparsamma med att godkänna raser är The Cat Fanciers' Association, CFA. De godkänner idag (enligt förbundets webbplats) 37 olika kattraser, medan TICA på sin sajt listar 62 olika raser och varianter. Andra betydelsefulla förbund är Storbritanniens Governing Council of the Cat Fancy, och det internationella förbundet Fédération Internationale Féline, FIFe. I Sverige organiseras de av bland annat Sveriges Kattklubbars Riksförbund, SVERAK, som är kopplat till FIFe. Det finns även ett flertal fristående independentklubbar (se Nordiska IDP).

Några populära raser är:

För en mer komplett lista, se lista över kattraser.

Tamkatten i Sverige[redigera]

År 1998 fanns ca 1,2 miljoner katter i svenska hushåll. Enligt SCB fanns 2006 1,26 miljoner (± 12%) katter, i ca 17% av de svenska hushållen, vilket är nästan dubbelt så vanligt som hund respektive alla andra sällskapsdjur tillsammans.[31]

Sommarkatter[redigera]

En sommarkatt är en populärbenämning på en katt som en familj skaffar sig inför en semestervistelse på landsbygden om sommaren, ofta för att glädja barnen i familjen, men som man överger då hösten kommer och man skall åka hem. Den övergivna katten klarar sig ofta dåligt, blir hemlös och dör ofta då den varit van vid att bli matad och kan enkelt tas av rovdjur när den är försvagad. Djurvänner har kritiserat förfarandet,[källa behövs] och det är sannolikt att det under senare år blivit mindre vanligt[källa behövs] i takt med större insikt om djurs behov bland både barn och vuxna, bland annat genom information, så katten inte bara blir en "levande leksak". Övergivna katter kan lämnas till någon organisation som hittar ett nytt hem, alternativt katthem, för att undvika avlivande eller att de blir foder åt andra djur. Oseriösa ormägare har tagit hand om smådjur under annat sken, men låtit dem bli levande foder, vilket bryter mor svensk lag.[32]

Tamkatten som jägare[redigera]

I en brittisk undersökning från 1998 utförd av The Mammal Society studerade man under fem månader 964 katter som levde i 600 olika hushåll. De siffror man fick fram extrapolerade man på antalet katter i Storbritannien vilket är cirka 9 miljoner katter och kom då fram till följande siffror: Tillsammans dödar de brittiska katterna 200 miljoner däggdjur, 55 miljoner fåglar och 10 miljoner ödlor och ormar varje år.[33]

En svensk omräkning av dessa siffror ger i runda tal 22 miljoner däggdjur, 6 miljoner fåglar och 1 miljon ödlor och ormar varje år. En katt kan ibland fånga ekorre, hare, kanin och andra mera svårfångade däggdjur och kan roa sig med att fånga insekter. I sällsynta fall kan en katt fånga mink, däremot faller de ofta själva offer för mårddjur och hunddjur. När en katt fällt ett byte, kan den ofta leka med det en stund före måltiden, speciellt med möss som kan få löpa korta sträckor innan nytt infångande.

Katten jagar gärna också när den får gott om foder hemma. Detta innebär att den gamla sedvänjan att undanhålla gårdskatterna tillräckligt med mat, i avsikt att de istället skall jaga skadedjur är missriktad.

Människans införande av katter till olika världsdelar, öar och speciella biotoper har medfört en stor förändring i djurlivet på många platser och stört ekologiska balansen. Speciellt djurlivet på mindre öar där det tidigare inte funnits rovdjur har skadan varit stor inte minst på fågelpopulationer. Ett fall där katten visserligen bara var med i slutfasen av utrotningen skedde när en fyrvaktare 1894 tog med sig sin katt till en obebodd ö i sundet mellan Nya Zeelands huvudöar. Under loppet av några månader lyckades katten Tibblet utrota den sista spillran av en tidigare okänd, flygoförmögen, klippsmyg som döptes till Stephen Islands klippsmyg (Traversia lyalli).[34] På Marion Island skapade katter liknande problem. Där planterade man in katter i ett försök att utrota de möss som oavsiktligt förts in till ön. Men katterna nöjde sig inte med att jaga möss utan gav sig även på andra djur.

Andra namn[redigera]

Vanliga smeknamn är "misse" och "kisse", även "kissemiss" och "kissekatt". "Fräs" är ett gammalt namn.[35], vilket lever kvar i "frässe"[36], som är en dialektal benämning på fullvuxna hankatter. Även "mirre", "murre" och "måns" förekommer ibland, och "jamare" som även är smeknamn på en mås och en populär benämning på en snaps ofta innehållande Jamaicarom.

Katter i konst och mytologi[redigera]

Egypten[redigera]

Kattgudinnan Bast, Louvren i Paris

I det gamla Egypten var katten ett heligt djur. En av deras [[[gudinna|gudinnor]] var Bastet, kärleksgudinnan, som avbildades antingen som en katt eller som en kvinna med katthuvud, med kult bl.a. i Bubastis. Om en katt dog visade ägarna sorg genom att raka av sig ögonbrynen och likt de egyptiska faraonerna mumifierade man även katter. Mafdet var en gudinna förknippad med katter. I fornnordisk mytologi var det Freja som gillade katter. Även trolldomskunniga har ibland avbildats med katt i traditionen.

Fysik[redigera]

Se Schrödingers katt.

Litteratur och film[redigera]

Dam med katt (träsnitt av Kuniyoshi Utagawa)

Sekundärt:

Från Asien kommer bruket av en vinkande katt för att locka kunder.

Se även[redigera]

Några andra arter av kattdjur[redigera]

Benämningar innehållande katt[redigera]

Idiom och liknelser med katt[redigera]

  • "Det vete katten", även TV-program
  • "Tacka katten för det", även verk av Herman Lindqvist
  • "Det osar katt"
  • "Gå som katten kring het gröt"
  • "Vig som en katt"
  • "När katten är borta dansar råttorna på bordet"
  • "Arg katt får rivet skinn"
  • "Vara som hund och katt"

Se även Lista över svenska idiomatiska uttryck

Litteratur[redigera]

Noter[redigera]

  1. ^ Standard Report Page: ”Felis catus domestica” (på engelska). ITIS. 2005. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=727487. Läst 12 oktober 2011. 
  2. ^ Driscoll, C.A., Macdonald, D.W., O'Brien, S.J., CA (2009). ”In the Light of Evolution III: Two Centuries of Darwin Sackler Colloquium: From wild animals to domestic pets, an evolutionary view of domestication”. Proc. Natl. Acad. Sci. U.S.A. 106 (S1): sid. 9971–9978. doi:10.1073/pnas.0901586106. PMID 19528637. 
  3. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  5. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  6. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  7. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK.. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  9. ^ Dyntaxa Felis catus
  10. ^ DN (2007-06-29), Karin Bojs om DNA-analyser
  11. ^ The Near Eastern Origin of Cat Domestication, läst 30 juni 2007
  12. ^ Linné, Carl (1766) [1758]. Systema naturae per regna tria naturae: secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. 1 (utgåva 12th edition). Holmiae (Laurentii Salvii). Sid. 62. http://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k99004c/f62.chemindefer. Läst 2 april 2008 
  13. ^ Wozencraft, W. C. (16 november 2005). Wilson, D. E., and Reeder, D. M. (eds). red.. Mammal Species of the World (utgåva 3rd edition). Johns Hopkins University Press. Sid. 536–537. ISBN 0-8018-8221-4. http://www.bucknell.edu/msw3 
  14. ^ Driscoll, Carlos A. et al. ”The Near Eastern Origin of Cat Domestication” (PDF). 'Science' 1: sid. 3. doi:10.1126/science.1139518. 17600185. http://www.mobot.org/plantscience/resbot/repr/add/domesticcat_driscoll2007.pdf. Läst 2 april 2008. 
  15. ^ ICZN. ”Opinions”. Bulletin of Zoological Nomenclature (International Commission on Zoological Nomenclature) 60. http://www.iczn.org/BZNMar2003opinions.htm#opinion2027. Läst 2 april 2008. 
  16. ^ ICZN:s utlåtande
  17. ^ Kjell Lindqvist. Därför spinner katterna. Ny medicin 24 januari 2006. Hämtad 2 augusti 2008.
  18. ^ Hickman, Gayle: "How Long Are Cats Supposed to Sleep?". Webvet.com. Läst 31 januari 2013. (engelska)
  19. ^ Peter Christensen. Kompendium i stelkroppsmekanik 
  20. ^ Marjatta Knutson 1981 Katthandboken ISBN 91-36-01211-4
  21. ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Katt
  22. ^ Tootle JS, Friedlander MJ (1989). ”Postnatal development of the spatial contrast sensitivity of X- and Y-cells in the kitten retinogeniculate pathway”. J. Neurosci. 9 (4): sid. 1325–40. PMID 2703879. http://www.jneurosci.org/cgi/reprint/9/4/1325.pdf. 
  23. ^ Casal ML, Jezyk PF, Giger U (1996). ”Transfer of colostral antibodies from queens to their kittens”. Am. J. Vet. Res. 57 (11): sid. 1653–8. PMID 8915447. 
  24. ^ Poirier FE, Hussey LK (1982). ”Nonhuman Primate Learning: The Importance of Learning from an Evolutionary Perspective”. Anthropology & Education Quarterly 13 (2): sid. 133–148. doi:10.1525/aeq.1982.13.2.05x1830j. 
  25. ^ Phillips C, Rochlitz I (2005). Animal Welfare Volume 3: The Welfare of Cats - Nutrition and Welfare. doi:10.1007/1-4020-3227-7_9. http://www.springerlink.com/content/p810106748657h72/fulltext.pdf 
  26. ^ Rogers QR, Morris JG (1979). ”Essentiality of amino acids for the growing kitten”. J. Nutr. 109 (4): sid. 718–23. PMID 430271. http://jn.nutrition.org/cgi/reprint/109/4/718.pdf. 
  27. ^ http://www.katt.nu/kattgenetik6.htm
  28. ^ FIP av Eva Axnér, leg veterinär
  29. ^ [1](Feline interferon omega).
  30. ^ Toxoplasma gondii hos katt; prevalens, symptom och smittvägar, Sveriges lantbruksuniversitet, läst 27 november 2012.
  31. ^ SCB: Förekomst av sällskapsdjur
  32. ^ SR: Mata ormar med kattungar är brottsligt
  33. ^ SOF – Huskatten, en jägare att räkna med!
  34. ^ BibDiverse, från centrum för Biologisk mångfald, nr 1, 2006 – Finns det onödiga djur?
  35. ^ SAOB om etymologin hos filfras/tjällfras
  36. ^ [2]

Externa länkar[redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Katt&oldid=21644569#Kattungar"