Kejsargås

Från Wikipedia
Kejsargås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljAnserinae
TribusGäss
Anserini
SläkteAnser se text
ArtKejsargås
A. canagicus
Vetenskapligt namn
§ Anser canagicus
AuktorSevastyanov, 1802
Synonymer
  • Chen canagicus
  • Philacte canagica

Kejsargås[2] (Anser canagicus) är en gås som lever kring Berings hav.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kejsargåsen har en kompakt grå, subtilt svartstreckad kropp. Huvudet, bakre delen av halsen och stjärten är vit. På grund av det järnrika vattnet i dess habitat färgas ofta huvudet orangebrunt. Till skillnad från den blå morfen av snögås så sträcker sig aldrig det vita till framsidan av halsen. Könen är lika, men juvenilen har grått huvud.

Kejsargås i flykten.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett ljust och snabbt, två- eller trestavigt kacklande. Även låga, stönande ljud hörs.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Kejsargåsen häckar i östra Sibirien och västra Alaska kring Berings hav och Kamtjatka. Den är en flyttfågel som främst övervintrar på Aleuterna, men även till sydvästra Alaska och östra Kamtjatka. Arten påträffas i Europa, med bland annat åtta fynd i Sverige, men det har inte gått att utesluta att fynden utgör rymlingar ur fångenskap.[5]

Kejsargäss på ön Adak.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades arten i släktet Chen tillsammans med de andra nordamerikanska gässen snögås och dvärgsnögås. Genetiska studier från 2016 visar dock att arterna i Chen är inbäddade i Anser.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten är mindre flockbenägen än merparten av alla andra gäss, och uppträder ofta i familjegrupper. Den häckar vid kusten av tundran och lägger tre till sju ägg i ett bo som placerar på marken. Häckande fåglar ruggar nära sin häckningsplats medan icke-häckande individer flyttar till St. Lawrence Island för att rugga, före huvudflytten till de klippiga kuststräckorna vid vinterkvarteren. Den lever främst av gräs som växer vid stranden och andra kustnära växter.

Kejsargås får ofta orangefärgat huvud på grund av de järnrika vattnet i dess habitat.
Kejsargåsens ägg.

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har under 2000-talet kategoriserat arten som nära hotad baserat på att arten historiskt minskat kraftigt till följd av jakt och oljeutsläpp i Alaska, där 70 % av världspopulationen häckar. Studier från rastplatser under vårflyttningen visar dock att beståndet varit stabilt mellan 1981 och 2015 medan inventering från flygplan sommartid i Yukon- och Kuskokwimdeltat 1985-2014 visar att den till och med ökat i antal. Även i Ryssland har antalet ruggande gäss på södra Tjuktjerhalvön ökat sedan mitten på 1990-talet. Jakt tros inte heller längre utgöra ett hot mot arten. IUCN nedgraderade därför 2023 kejsargåsen till den lägsta hotkategorin livskraftig. Världspopulationen uppskattas till mellan 90 000 och 120 000 vuxna individer.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Dess vetenskapliga namn canagicus härstammar från Kanaga som är en ö inom Aleuterna.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2023 Anser canagicus . Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 14 december 2023.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 68. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Kejsargås, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  6. ^ Ottenburghs, J., H.-J. Megens, R.H.S. Kraus, O. Madsen, P. van Hooft, S.E. van Wieren, R.P.M.A. Crooijmans, R.C. Ydenberg, M.A.M. Groenen, and H.H.T. Prins (2016), A Tree of Geese: A Phylogenomic Perspective on the Evolutionary History of True Geese, Mol. Phylogenet. Evol. 102, 74-85.
  7. ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • National Audubon Society & American Bird Conservancy (2007) 2007 WatchList, Läst 16 mars 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]