Keramik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elektrisk högspänningsisolator

Keramik (av grekiska: keramos, krukmakarlera) betecknar såväl framställningen, som själva godsen av plastisk lera, såsom lergods, stengods, flintgods, porslin m.fl. Keramer är en grupp material som liknar keramik och inkluderar icke lerbaserade material.

Klassificering av keramik kan också göras efter applikationsområde: hushållskeramik, prydnadskeramik, teknisk keramik, dental keramik, sanitetsporslin etc. Önskvärda egenskaper hos många keramiska material som utnyttjas är elektrisk isolering, värmetålighet, hårdhet/slitstyrka, kemisk stabilitet, lätthet att hållas rent, ogenomsläpplighet, formbarhet, lämplighet för ytbehandling och så vidare. Vanliga föremål av kermik är kondensatorer, högspänningsisolatorer, motordelar, bromsar och laboratorieutrustning. Speciell keramik kan utföras med skärande egg. Ytbehandlingsmöjligheten gör att många keramiska material är lämpliga för dekoration, exempelvis med glasyr.

Även motsatta egenskaper hos vissa keramiska material kan utnyttjas: ett poröst material kan släppa igenom vätska och gas och därmed fungera som filter. Piezoelektriska element är också en vanlig specialanvändning av keramer.

Större samlingar keramik finns i Sverige bland annat på Höganäs Museum och Konsthall.

Godstyper[redigera | redigera wikitext]

En gjuten kruka i saltglaserat stengods från Höganäs AB

Keramiskt gods kan efter hårdhet, transparens och glasyrens beskaffenhet delas i huvudgrupper:

  1. lergods med transparent glasyr
    1. det tegelliknande grova och oglaserade lergodset (terrakotta)
    2. de antika vaserna
    3. det enkla glaserade krukmakargodset
  2. lergods med täckande glasyr
    1. fajansen eller majolican, glaserat med vit tennglasyr och färgrikt dekorerat
    2. stengodset
  3. stengods är bränt så högt att leran har sintrat, det vill säga att kvartset i leran har smält samman så att glasyr inte är nödvändig för tätheten
    1. olika former av porslin

Bearbetningsmetoder[redigera | redigera wikitext]

Lera måste göras smidig innan den används för drejning och dylikt. Viktigt att tänka på innan bearbetning påbörjas är att göra leran homogen det vill säga att arbeta bort eventuella kvalitetsskillnader, luftbubblor med mera i lermassan genom att slå leran, knåda eller att köra i en så kallad lerkvarn. Lera man köper i paket från lerfabriker numera är färdigbearbetad och luftfri, och behöver inte förberedas för användning. Formning av materialet kan ske med händerna, med verktyg eller i någon form.

Efter formning av en produkt behöver materialet härdas, vilket kan innefatta torkning och bränning, med iakttagande av rätt temperatur för att kristallernas sammansättning ska bli den önskade. När materialet är härdat kan ytbehandling ske, såsom glasering vilket också sker vid hög temperatur.

Se även[redigera | redigera wikitext]