Keramik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elektrisk högspänningsisolator

Keramik (av grekiska: keramos, krukmakarlera) betecknar såväl framställningen, som själva godsen av plastisk lera, såsom lergods, stengods, flintgods, porslin m.fl. Keramer är en grupp material som liknar keramik och inkluderar icke lerbaserade material.

Klassificering av keramik kan också göras efter applikationsområde: hushållskeramik, prydnadskeramik, teknisk keramik, dental keramik, sanitetsporslin etc. Önskvärda egenskaper hos många keramiska material som utnyttjas är elektrisk isolering, värmetålighet, hårdhet/slitstyrka, kemisk stabilitet, lätt att hålla rent, ogenomsläpplighet, formbarhet, lämplighet för ytbehandling etc, med vanliga exempel: keramiska kondensatorer, högspänningsisolatorer, motordelar, bromsar och laboratorieutrustning. Speciell keramik kan utföras med skärande egg. Ytbehandlingsmöjligheten gör att många keramiska material är lämpliga för dekoration, exempelvis med glasyr.

Även motsatta egenskaper hos vissa keramiska material kan utnyttjas: ett poröst material kan släppa igenom vätska och gas och därmed fungera som filter. Piezoelektriska element är också en vanlig specialanvändning av keramer.

Större samlingar keramik finns i Sverige bl. a. på Höganäs Museum och Konsthall.

Godstyper[redigera | redigera wikitext]

En gjuten kruka i saltglaserat stengods från Höganäs AB

De keramiska godsen kan efter godsets hårdhet, dess transparens och glasyrens beskaffenhet delas i vissa huvudgrupper:

  1. lergods med transparent glasyr,
    1. det tegelliknande grova och oglaserade lergodset (terrakotta),
    2. de antika vaserna,
    3. det enkla glaserade krukmakargodset
  2. lergods med täckande glasyr och
    1. fajansen eller majolican, glaserat med vit tennglasyr och färgrikt dekorerat.
    2. stengodset,
  3. stengods är bränt så högt att leran har sintrat, dvs. kvartset i leran har smält samman så att glasyr inte är nödvändig för tätheten.
    1. olika former av porslin.

Bearbetningsmetoder[redigera | redigera wikitext]

Lera måste göras smidig innan den används för drejning etc. Viktigt att tänka på innan bearbetning påbörjas är att göra leran homogen det vill säga att arbeta bort eventuella kvalitetsskillnader, luftbubblor med mera i lermassan genom att slå leran, knåda eller att köra i en så kallad lerkvarn. Lera man köper i paket från lerfabriker numera är färdigbearbetad och luftfri, och behöver inte förberedas för användning. Formning av materialet kan ske med händerna, med verktyg eller i någon form.

Efter formning av en produkt behöver materialet härdas, vilket kan innefatta torkning och bränning, med iakttagande av rätt temperatur för att kristallernas komposition ska bli den önskade. När materialet är härdat kan ytbehandling ske, såsom glasering vilket också sker vid hög temperatur.

Se även[redigera | redigera wikitext]