Ketevan Geladze

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ketevan Geladze
ქეთევან გელაძე
Ketevan Geladze år 1892
Född Ketevan Geladze
Gambareuli, nära Gori, Tsarryssland
Död 4 juni 1937 (79 år)
Tiflis, Georgiska SSR
Nationalitet Georgien Georgien
Make Besarion Dzjughasjvili
Barn Josef Stalin
Föräldrar Glach Geladze
Melania Homezurasjvili

Ketevan Geladze ("Jekaterina" på ryska, familjärt känd som "Keke") (georgiska: ქეთევან (კეკე) გელაძე, Ketevan (Keke) Geladze, ryska: Екатери́на Гео́ргиевна Гела́дзе, Jekaterína Geórgievna Geládze), född 5 februari 1858 i Gambareuli, död 4 juni 1937 i Tiflis, var Josef Stalins moder. Hon föddes till en familj georgiska ortodoxt kristna livegna i Gambarauli, Tsarryssland (i dag i Georgien).

Vid fjorton års ålder träffade Ketevan Besarion Dzjughasjvili. Hennes första två barn avled strax efter födseln. Hennes tredje son, Josef (Ioseb), föddes den 18 december 1878 och överlevde. Med smeknamnet "Soso", växte Josef upp i ett våldsamt hem. Hans far, ("Beso"), var ofta berusad och slog både Josef och hans mor frekvent. När Stalins fader slog Keke hände det även att Keke slog tillbaka. Innan Josef hunnit fylla tio år hade Beso lämnat hemmet (vissa källor säger att han kastades ut av sin fru).

Senare i livet, när Stalin fick en framträdande roll i kommunistregimen (1920-talet), lät han sin mor flytta in i ett palats i Kaukasien, tidigare använd av tsarens vicekonung. Efter revolutionen besökte Stalin sällan sin mor. Beria tog ansvar för hennes omvårdnad.[1] N. Kipsjidze, en doktor som behandlade den åldrade Keke, erinrade att Stalin frågat sin mor: "Varför slog du mig så hårt?". "Det är därför du blev så bra", svarade Keke. Keke frågade därefter Stalin: "Josef, exakt vem är du nu?". "Minns du tsaren? Tja, jag är som en Tsar", svarade Stalin. "Du hade blivit bättre om du blivit präst" var hans moders replik. Keke dog den 13 maj 1937 i Tiflis.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Montefiore. Stalin: The Court of the Red Tsar. 2003
  2. ^ Edvard Radzinsky, s. 32