Kill Bill: Volume 1

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kill Bill: Volume 1
Kill Bill: Volume 1
Genre Action
Kriminalare
Regissör Quentin Tarantino
Producent Lawrence Bender
Manus Quentin Tarantino
Synopsis Quentin Tarantino
Uma Thurman
Skådespelare Uma Thurman
Originalmusik RZA
Fotograf Robert Richardson
Klippning Sally Menke
Produktionsbolag A Band Apart
Distribution Miramax Films
Premiär
10 oktober 2003 (2003-10-10) (USA)

3 december 2003 (2003-12-03) (Sverige)



Speltid 111 minuter
Land  USA
Språk Engelska
Japanska
Budget $30 miljoner
Intäkter $180 949 045
Uppföljare Kill Bill: Volume 2
IMDb SFDb

Kill Bill: Volume 1 är en amerikansk action-thriller från 2003, skriven och regisserad av Quentin Tarantino. Den filmades som en film men då speltiden skulle ha blivit närmare fyra timmar delades den upp i två delar, Kill Bill: Volume 1 och Kill Bill: Volume 2.

Tarantino har själv påstått att den enkelspåriga handlingen i Kill Bill inte är det som han lagt ned mest tid på utan istället koncentrerat all kraft till visuell stil och postmoderna referenser. I Kill Bill mixar Tarantino massvis med olika stilar. Några av dessa stilar är italienska spaghettivästernfilmer, japanska samurajfilmer, kinesiska kampsports- "wuxia"filmer, kung-fufilmer samt europeiska exploitationfilmer. Tarantino skrev de 30 första sidorna av manuset till Kill Bill i Stockholm 1994. Pga att han skrivit på att arbeta på andra projekt och gjorde ett avbrott. Han påbörjade arbetet efter Jackie Brown.[1]

Volume 1 är rankad 169 (november 2014) på IMDbs lista över de 250 bästa filmerna någonsin.[2]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Historien börjar under en bröllopsrepning i en kyrka och slutar i ett blodbad. Bruden, Beatrix Kiddo (Uma Thurman), har rymt undan sin tidigare betydligt äldre pojkvän Bill (David Carradine) och gömt sig i en småstad där hon försökte starta ett nytt liv.

Tidigare jobbade Beatrix som Bills personliga yrkesmördare. Hon reste världen över för att slutföra Bills olika uppdrag, alltså hans fiender. En dag får Kiddo reda på att hon väntar Bills barn och flyr för att barnet ska få en normal framtid.

Flera månader senare hittar Bill henne i kyrkan, med en ny man och håller på med en övning inför ett bröllop. Han blir rasande och tillkallar några av hans andra mördare, med hjälp av dem slutar bröllopsrepningen i ett blodbad.

Bill sköt Beatrix i huvudet, hon dog inte utan vaknar upp fyra år senare på sjukhus. Hon blir ursinnig och beslutar sig för att döda varenda en som förstörde hennes liv.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

  Uma Thurman   –  The Bride
  Lucy Liu   –  O-Ren Ishii
  Vivica A. Fox   –  Vernita Green
  Daryl Hannah   –  Elle Driver
  David Carradine   –  Bill
  Michael Madsen   –  Budd
  Julie Dreyfus   –  Sofie Fatale
  Chiaki Kuriyama   –  Gogo Yubari
  Sonny Chiba   –  Hattori Hanzo
  Gordon Liu   –  Johnny Mo
  Michael Parks   –  Earl McGraw
  Michael Bowen   –  Buck
  Jun Kunimura   –  Boss Tanaka
  Kenji Ohba   –  Shiro
  James Parks   –  Edgar McGraw
  Sakichi Satô   –  Charlie Brown
  Jonathan Loughran   –  Trucker
  The 5.6.7.8's   –  sig själva

Musik[redigera | redigera wikitext]

Originalmusiken till filmen skrevs av rapparen RZA. RZA sjöng även in en sång till filmen men den användes inte men finns med på skivan med filmmusiken. Bang, Bang (My Baby Shot Me Down) är det viktigaste musikstycket i filmen enligt Tarantino och spelas i filmens förtexter efter att Bill har skjutit The Bride i prologen.

Andra musikstycken som användes i filmen är:

  • Bang, Bang (My Baby Shot Me Down) av Nancy Sinatra
  • Death Rides a Horse av Ennio Morricone
  • Ironside av Quincy Jones
  • The Grand Duel: (Parte Prima) av Luic Bacalov
  • The Grand Duel: M10 av Luic Bacalov
  • Battle Without Honor Or Humanity av Tomoyasu Hotei
  • I Lunghi Giorni Della Vendetta av Armando Trovajoli
  • Run Fay Run av Isaac Hayes
  • Trunk Turner av Isaac Hayes
  • The Lonely Shepherd av Gheorghe Zamfir
  • The Campions of Death av Shunsuke Kikuchi
  • 7 Note In Nero av Bixio-Frizzi-Tempera
  • Woo Hoo av The 5.6.7.8's
  • I'm Blue av The 5.6.7.8's
  • Twisted Nerve av Bernard Herrmann
  • Green Hornet av Al Hirt
  • Day Of Anger av Riz Ortolani
  • Super 16 av Neu!
  • Nobody But Me av The Human Beinz
  • Don't Let Me Be Misunderstood av Santa Esmeralda
  • Hound Chase av Charles Bernstein
  • Police Check Point av Harry Betts
  • The Flower Of Carnage av Meiko Kaji
  • Yagyu Conspiracy av Toshiaki Tsushima
  • Urami Bushi av Meiko Kaji

Inspiration[redigera | redigera wikitext]

Quentin Tarantino har ett stort antal inspirationskällor till filmen. De viktigaste inkluderar: För en handfull dollar, Lady Snowblood, Yojimbo - Livvakten, Bruden bar svart, En främling kom för att hämnas, Jakten på bröderna Clemens, Drakens år, Ichi the Killer, Gringo: Professionell Pistolero, Hämndens timme, Yakuza - blodets brödraskap, Thriller - en grym film, Coffy, Hattori Hanzô: Kage no Gundan, Den gode, den onde, den fule, Mannen från Tokyo och Furyô anego den: Inoshika Ochô[3].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.youtube.com/watch?v=vZkHS1Fqc10
  2. ^ 250 bästa filmerna någonsin
  3. ^ http://www.imdb.com/title/tt0266697/trivia?tab=mc

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]