Kim Anderzon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om skådespelaren Kim Anderzon. För handbollsspelaren, se Kim Andersson.
Kim Anderzon
Anderzon i Stockholm den 17 oktober 2009.
Född Kerstin Kristina Birgitta Andersson
20 mars 1943 (71 år)
Östersund, Sverige
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Skådespelerska
Barn Tintin Anderzon

Kim Kerstin Kristina Birgitta Anderzon, ursprungligen Kerstin Kristina Birgitta Andersson, född 20 mars 1943 i Östersund, är en svensk skådespelare. Även hennes dotter, Tintin Anderzon, är skådespelare.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Anderzon började redan som barn att intressera sig för teater då hennes farföräldrar lät henne följa med till Östersunds gamla teater för att se en operett. Anderzon själv har senare beskrivit att detta kom att representera en attraktiv drömvärld som skilde sig från hennes påvra vardag.[1]

När hon var sexton år flyttade hon till Stockholm för att utbilda sig till kartritare. Hon arbetade en tid i yrket innan skådespeleriet tog överhanden. Hon började ta lektioner för Sten Larsson och senare vid Inge Wærns teaterstudio. Vid årsskiftet 1968-1969 kom hon till Pistolteatern i samband med att denna omorganiserades. I början av 1969 gjorde hon sin scendebut i Direktör Ubu. Efterhand blev hon alltmer uppmärksammad och fick sitt genombrott i Dario Fo-pjäserna Åh, vad revolutionen är härlig!!... (1974), Vi betalar inte! Vi betalar inte! (1977) och En kvinna (1979). Hon stannade hos Pistolteatern till 1984, då hon blev frilansande skådespelare.[1]

Som sådan har hon rönt framgång med soloframträdanden i föreställningar som Änglasug (1989), Vivagina (1997)[1], en annan show 1995 och 2003 med Mae West som tema[2] samt Grymt fett som spelats på Boulevardteatern i Stockholm.[3]

Anderzon har även varit verksam som skådespelare i film och på TV. Debuten skedde i kortfilmen Frukost (1969), där hon medverkade i en mindre roll. Hon har fått stor uppskattning för sina roller i den komedivåg som sköljde över svensk film under 1980-talet. Här kan nämnas filmer som Sällskapsresan (1980) och Göta kanal (1981). 1983 spelade hon huvudrollen som Anna i filmen Andra dansen, för vilken hon fick motta en Guldbagge för "bästa skådespelerska". Bland övrig medverkan kan nämnas Saxofonhallicken (1987), Titties salong (1987) och Rederiet (1994-1996, 2002).[1]

Kim Anderzon fick dottern Tintin Anderzon 1964 och sonen Andrej Anderzon Möller 1976, som båda gav sig in på skådespelarbanan.[4][5][6][7][8]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater, i urval[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Kim Anderzon”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=68851&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dkim+anderzon%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 22 september 2012. 
  2. ^ Svensk mediadatabas - se "sökning 3"
  3. ^ Grymt fett. Boulevardteatern. http://www.boulevardteatern.se/index.php?option=com_content&view=article&id=198&Itemid=162. Läst 22 september 2012. 
  4. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  5. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
  6. ^ Tintin Anderzon på Svensk Filmdatabas.
  7. ^ Andrej Anderzon-Möller på Svensk Filmdatabas.
  8. ^ Andrej Anderzon-Möller på Myspace.
  9. ^ "Kim Anderzon". SR.se (P4 Stockholm), 1 mars 2012. Läst 2012-08-13.
  10. ^ Larsson, Tomas: "Kim blir hedersdoktor". OP.se, 6 juni 2012. Läst 2012-08-13.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]