Kinesiotejp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

"Kinesiotejp" är en elastisk, ofta färgglad, sporttejp som används av idrottare, men även av sjukgymnaster och fysioterapeuter, för att förebygga och behandla skador på muskler och leder.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kinesiotape uppfanns av Kenzo Kase på 70-talet för att skapa en tejp som hade liknande egenskaper som huden [1]. De första behandlingarna med kinesiotejp gjordes på patienter med artikulära smärtor. Själva teknologin bakom tejpen är baserad på kroppens egen naturliga läkeprocess. Effekten sker neurologiskt och genom aktivering av kroppens eget kretslopp - härav namnet Kinesio.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kinesiotejp används främst i förbindelse med rehabilitering och vid ömhet i muskler och senor, där tejpen ger extra stöd och stabilitet utan att det påverkar rörelsemönster eller blodcirkulation. Kinesiotejpen används också som en skadeförebyggande metod, då tejpen kan användas till att hålla leder på plats så att man undgår skadliga och extrema positioner. Det är vanligt att man blandar ihop kinesiotejp med den så kallade sporttejpen, som enbart används för att stabilisera eller ge stöd. Denna typ av tejp ger - till skillnad från kinesiotejp - ofta ej önskvärda biverkningar såsom att blodcirkulationen och cirkluationen av andra vätskor hämmas [2].

Sedan 2008 har man sett många kända idrottsmän - såsom Lance Armstrong, Serena Williams och Mario Balotelli - använda kinesiotejp.

Kinesiotejpens effekt[redigera | redigera wikitext]

Subacromiellt smärtsyndrom (axelskada) och patellofemoralt smärtsyndrom (knäskada) har varit de diagnoser där kinesiotejp ofta har använts som behandlingsmetod, och de diagnoser där sjukgymnaster upplevt bäst effekt av kinesiotejp [1].

Vissa försäljare påstår att tejpen kan läka skador dubbelt så fort som vanligt, lindra smärta och bota huvudvärk, påståenden som saknar vetenskapligt stöd. I vissa fall kan tejpen möjligen hjälpa till att hindra översträckning av skadade muskler. Att tejpen blivit populär tillskrivs placeboeffekten.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Kliniska erfarenheter av kinesiotape hos svenska sjukgymnaster med kinesiotapeutbildning". Läst den 23. September 2012.
  2. ^ "Kinesiotape Wiki". Läst den 20. September 2012.
  3. ^ Therese Bergstedt. "Färgglad tejp inget underplåster", Vetenskapsradion, 8 augusti 2012. Läst den 9 augusti 2012.