Kiruna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Kiruna (olika betydelser).
Koordinater: 67°51′N 20°13′Ö / 67.850°N 20.217°Ö / 67.850; 20.217
Kiruna
Tätort
Centrala Kiruna fotograferat från Luossavaara, kyrkan i vänstra och stadshuset i den högra kanten av bilden.
Centrala Kiruna fotograferat från Luossavaara, kyrkan i vänstra och stadshuset i den högra kanten av bilden.
Land  Sverige
Landskap Lappland
Län Norrbottens län
Kommun Kiruna kommun
Församling Jukkasjärvi församling
Koordinater 67°51′N 20°13′Ö / 67.850°N 20.217°Ö / 67.850; 20.217
Area 1 652,61 hektar
Folkmängd 18 148 (2010)[1]
Befolkningstäthet 10,98 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
Tätortskod 8676
Kirunas läge i Norrbottens län
Red pog.svg
Kirunas läge i Norrbottens län
SverigesLän2007Norrbotten.svg
Kupoltorget i Kiruna centrum med Kvarteret Ortdrivaren till höger.

Kiruna (lannankieli-dialekten av meänkieli: Kieruna, nordsamiska: Giron, finska: Kiiruna, tornedalsfinska: Kiruna) är en tätort och centralort i Kiruna kommun i nordligaste Sverige och den största tätorten i landskapet Lappland med 18 148 invånare (2010)[1].

Kiruna är ett utpräglat gruvsamhälle beläget mellan de två bergen Luossavaara och Kiirunavaara, båda med stora järnmalmfyndigheter, och sydsluttningen på det tredje stadsberget Haukivaara.

Kiruna grundades år 1900, och Hjalmar Lundbohm räknas som dess grundare. Han var disponent vid gruvbolaget LKAB som påbörjade brytning av järnmalm i Kiirunavaara i slutet av 1890-talet.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Kiruna fick sitt namn den 27 april 1900 i samband med att stadsplanen för samhället fastställdes. Tidigare hade orten kallats Luossavaara, efter berget Luossavárri (Laxberget), men eftersom man ville ha ett namn som var lätt att skriva och uttala, var det namnet opassande. Istället använde man gruvberget Gironvárris namn och förfinskade samt förkortade det till "Kiruna", Gironvárri betyder Fjällripeberget på samiska.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kirunas historia

Malmfyndigheterna i Luossavaara och Kirunavaara har varit kända länge men eftersom området är mycket otillgängligt var det först när det blev möjligt att bygga en järnväg som någon brytning i större skala kunde bli aktuell. Innan dess fraktades malmen med hjälp av renslädar. Det gjorde att man inte kunde frakta nog mycket för att gå med vinst och idén lades ned fram till det att det kom järnvägar. I slutet av 1800-talet gjordes en satsning på att börja en storskalig brytning. Malmbanan började byggas med stor frenesi och malmfyndigheterna hade på några år järnvägsförbindelse till både Atlanten via Ofotenbanan till hamnen i Narvik och Bottenviken via Luleå.[2] Samhället och gruvorna växte sedan snabbt tillsammans under ledning av disponent Hjalmar Lundbohm. De allra första bostäderna var små ruckel och kåtor men Lundbohm ville inte att det nya samhället skulle växa upp till en kåkstad. När Kiruna år 1908 blev municipalsamhälle skapades förutsättningar för framväxten av ett modernt samhälle med en strikt stadsplan (av Per Olof Hallman). Kiruna hade tidigt elektricitet och trafik med elektriska spårvagnar med 1000 mm i spårvidd. Spårvägstrafiken i tätorten, vilken bedrevs av LKAB, pågick under perioden 1907-1958 (underjordisk gruvspårväg fram till 1961).

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Orten låg i Jukkasjärvi socken vari vid kommunreformen 1862 inrättades Jukkasjärvi landskommun. För orten inrättades 23 december 1908 i denna landskommun Kiruna municipalsamhälle. 1948 ombildades landskommunen med municipalsamhället till Kiruna stad som då med sina 20 000 kvadratkilometer var världens till ytan största stad och där tätortens bebyggelse utgjorde en mycket liten del. 1971 uppgick staden tillsammans med Karesuando landskommun i Kiruna kommun med Kiruna som centralort.[3] I kyrkligt hänseende har Kiruna alltid hört till Jukkasjärvi församling.[4]

Kiruna ingick till 1948 i Jukkasjärvi tingslag, därefter till 1971 i Jukkasjärvi och Karesuando tingslag. Sedan 1971 ingår orten i Gällivare tingsrätts domsaga.[5]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Kiruna stad 1950–1970
År Invånare
1950
  
18 735
1955
  
21 480
Källa: SCB - Folkmängd inom administrativa områden 1910-1961 och Folkmängd 31 dec 1950-1975 i län, kommuner och församlingar enligt kommunindelningen 1 jan 1976.




Befolkningsutvecklingen i Kiruna 1960–2010[6]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
19 355
1965
  
21 572
1970
  
23 279
1975
  
25 410
1980
  
24 446
1990
  
20 466 1 585
1995
  
20 299 1 592
2000
  
19 148 1 592
2005
  
18 154 1 592
2010
  
18 148 1 653
Anm.: Sammanvuxen med Tuollovaara 1975



Klimat[redigera | redigera wikitext]

Norrsken över Kirunas centrum

Kiruna har ett subarktiskt inlandsklimat med mycket snö och kyla under ena halvan av året och betydligt mildare under andra halvan. Tack vare golfströmmen, den torra luften och den klimatanpassade stadsplaneringen har Kiruna ändå, trots sin nordliga latitud och höjd över havet ett jämförelsevis milt klimat. Eftersom Kiruna ligger norr om polcirkeln råder under vintern tre veckor polarnatt, det vill säga att solen inte går över horisonten, och under sommaren fem veckor midnattssol, vilket innebär att solen inte går nedanför horisonten. Snö finns normalt i staden från oktober till maj. Medeltemperaturen i januari är -14.5°C och i juli 12°C. Maximitemperaturer på runt 20 - 25°C kan ske några gånger under sommaren liksom -20°C eller mindre under midvintern. Nederbördsmängden är omkring 488 millimeter per år.

Genomsnittliga uppmätta värden[7]:

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. -10 -8 -4 1 7 14 17 14 8 2 -5 -8
 Lägsta medeltemp. -19 -18 -14 -8 -1 5 7 6 1 -5 -12 -17
 Nederbörd 30 25 26 27 34 49 86 74 49 47 42 34

Bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

Kvarteret Ortdrivaren: Snusdosan och Spottkoppen till vänster i bild, Mullbänken i mitten och Berlinmuren till höger.

Den tidigaste bebyggelsen i Kiruna kring Luossajärvis utlopp, området kallat Ön, är numera helt rivet och området får ej beträdas på grund av rasrisken till gruvan. Områden med arbetarbostäder som tidigt uppfördes av LKAB finns i stor utsträckning kvar och står i sammanhängande områden. Ett av dessa, Bolagsområdet, är det som är närmast hotat av gruvbrytningens intrång i stadsbilden.

Stadshuset, ritat av Artur von Schmalensee, blev 1964 belönat med Svenska Arkitekters Förenings pris Kasper Salin-priset som Sveriges vackraste byggnad. Stadshuset skyddas även som byggnadsminne enligt Kulturminneslagen. Även Kiruna kyrka, ritad av Gustaf Wickman och uppförd av LKAB 1907-1912, har blivit belönad som både Sveriges vackraste kyrka och senast som Sveriges mest omtyckta byggnad, med motiveringen att den är så vacker, uppförd före 1950 i Tyck om hus.

I stadens centrum revs stora delar av den tidiga bebyggelsen med trähus för högre betonghus på 1960-talet. Den främsta symbolen för denna ombyggnad har blivit kvarteret Ortdrivaren, som ritades av Ralph Erskine, bestående av två punkthus kallade Snusdosan och Spottkoppen samt två bostadslängor kallade Mullbänken och Berlinmuren. Även Missionskyrkan var från början en del av komplexet och kallas i folkmun Herrens pris. Numera har församlingen lämnat kyrkan och själva kyrkorummet är ombyggt och inhyser en butik. Namnet Snusdosan sägs komma av att punkthusen som har konvext välvda väggar åt alla håll uppifrån har samma form som dåtidens snusdosor. Den tidigare dominerande byggnaden i centrum, Centralskolan, revs också.

Stadsomvandlingen[redigera | redigera wikitext]

Den 8 januari 2007 beslutade kommunfullmäktige att ortens centrum skall flyttas i nordvästlig riktning, till berget Luossavaaras fot vid sjön Luossajärvi. Debatten har varit lång, och egentligen skulle beslutet i frågan ha tagits den 19 december 2006 men mötte då motstånd. I det antagna förslaget ingår en järnvägstunnel genom Luossavaara, men finansieringen av den är ännu oklar. Många av ortens byggnader ska flyttas på sikt. Orsaken är den rasrisk som orsakas av gruvbrytningen [8]. Den 19 september 2011 beslutade dock Kirunas kommunfullmäktige att stadens nya centrum ska förläggas öster om den nuvarande stadskärnan, mellan Jägarskolan och Tuolluvaara-området [9]. En arkitekttävling om utformningen av det nya centrumet utlystes. Den avgjordes i mars 2013.[10] Den 31 augusti 2013 stängde Trafikverket den gamla järnvägsstationen. En tillfällig station är i bruk vid området som i folkmun kallas Kumla, ca 1,5 kilometer från nuvarande stadskärna.[11]

Stadsdelar[redigera | redigera wikitext]

År 2004 bodde cirka 27 % av stadens befolkning i stadsdelen Lombolo[12] som är belägen nere i dalen öster om gruvberget Kiirunavaara.

Huvudartikel: Kirunas stadsdelar
  • SJ-området
  • Lokstallarna
  • Centrum
  • Norrmalm
  • Östermalm
  • Högalid
  • Bolagsområdet
  • Luossavaara
  • Triangeln
  • Jägarskolan
  • Öster om Nollan
  • Sandstensberget
  • Lombolo
  • Småindustriområdet
  • Lombia

Ibland räknas även Tuolluvaara som stadsdel.

Kiruna station. Stationshuset ritat av Folke Zettervall.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Kiruna flygplats har linjetrafik till Umeå och Stockholm. Kiruna genomkorsas av väg E10 vilket är den enda bilvägen som tar en från centralorten och ut ur kommunen. Järnvägsanslutning finns genom Malmbanan. Linjetrafik med buss finns till de flesta orter i kommunen och länet i Länstrafikens regi.

Sträckningarna av både Malmbanan och E10 går sida vid sida längs avspärrningarna till sprickzonen från Kiirunavaaragruvan och är de anläggningar som är mest akut hotade av utbredningen av denna. Väg- och järnvägsutredning pågår för att ändra sträckningarna, som även påverkar järnvägsstationen, en nordvästlig sträckning av järnvägen förordades av Kiruna kommun i samband med möte den 19 december 2006. Bland förslagen på ny placering av stationen är en samlokalisering med flygplatsen. Järnvägstationen stängdes 31 augusti 2013.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Gruvdrift[redigera | redigera wikitext]

Kirunas näringsliv domineras totalt av gruvnäringen. Numera är endast gruvan i Kiirunavaara i drift och rationaliseringar gör att allt mindre personal behövs under jord för brytningen. En mängd entreprenörer till LKAB finns i stan.

Rymdforskning[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1950-talet finns också en växande rymdverksamhet i Kiruna. Fem mil utanför Kiruna ligger raketbasen Esrange och ESA:s satellitdatamotagningsstation Salmijärvi.

Vid rymdcampus bedrivs forskning kring norrsken och annan rymdfysik vid Institutet för rymdfysik och Institutionen för rymdvetenskap, den senare hörande till Luleå tekniska universitet med utbildningar inom rymdingenjörsprogrammet.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Turistnäringen är också betydande i Kiruna; centralorten drar till sig en del turister, även om den i första hand fungerar som kommunikativt centrum för friluftsturism i fjällen, Abisko nationalpark och till Ishotellet i Jukkasjärvi.

Media[redigera | redigera wikitext]

Tidningar[redigera | redigera wikitext]

Radio[redigera | redigera wikitext]


Kända personer med anknytning till Kiruna[redigera | redigera wikitext]

Ishockeyspelare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]


Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Brunnström, Lasse (1980-1981). Kiruna - ett samhällsbygge i sekelskiftets Sverige: [Kiruna - a Swedish mining city from the turn of the century]. Norrländska städer och kulturmiljöer, 0348-2618. [Umeå]: Förf. Libris 276751 
  3. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  4. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  5. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Gällivare tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  6. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  7. ^ World Weather Information Service
  8. ^ Dagens nyheter 8 januari 2007 - Klart med Kirunas flytt
  9. ^ [1]
  10. ^ Nordmark, Marianne. ”Arkitekttävling ny stadskärna”. Kiruna kommun. http://www.kiruna.se/Stadsomvandling/Nya-Kiruna/Arkitekttavling-ny-stadskarna/. Läst 6 november 2013. 
  11. ^ Wäppling, Magdalena. ”Ny tillfällig järnvägsstation”. Kiruna kommun. http://www.kiruna.se/Stadsomvandling/Infrastruktur/Jarnvagstationen/. Läst 6 november 2013. 
  12. ^ http://www.kommun.kiruna.se/upload/10542/WEB_Trafikn%c3%a4tsanalys%20KIRUNA%202007-10-26.pdf

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]