Kiselklorid
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Kiselklorid | |
  | |
| Systematiskt namn | Kiseltetraklorid |
|---|---|
| Övriga namn | Tetraklorsilan |
| Kemisk formel | SiCl4 |
| Molmassa | 169,90 g/mol |
| Utseende | Färglös vätska |
| CAS-nummer | 10026-04-7 |
| SMILES | Cl[Si](Cl)Cl |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,483 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Hydrolys |
| Smältpunkt | -68,74 °C |
| Kokpunkt | 57,65 °C |
| Faror | |
| Huvudfara |  Irriterande |
| NFPA 704 |
0
3
2
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kiselklorid är en kemisk förening med formeln SiCl4. Den framställdes första gången av Jöns Jacob Berzelius år 1823.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Kiselklorid används som mellansteg vid produktion av extremt rent kisel för användning i halvledare. Dess kokpunkt gör att den lämplig för rening genom upprepad destillering.
Reaktioner[redigera | redigera wikitext]
Kiselklorid framställs genom att låta kisel och klorgas reagera med varandra
Till skillnad från den likartade föreningen koltetraklorid så reagerar kiselklorid med vatten varvid saltsyra bildas.
Se även[redigera | redigera wikitext]
|