Kitakyūshū

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 33°53′N 130°53′Ö / 33.883°N 130.883°Ö / 33.883; 130.883
Kitakyūshū (北九州市)
Stad
Flag of Kitakyushu, Fukuoka.svg
Symbol för Kitakyūshū
Land  Japan
Ö Kyūshū
Region Kyūshū
Prefektur Fukuoka
Koordinater 33°53′N 130°53′Ö / 33.883°N 130.883°Ö / 33.883; 130.883
Area 493,15 km²[1]
Folkmängd 985 000 (1 november 2008)[2]
Befolkningstäthet 1 997 invånare/km²
Borgmästare Kenji Kitahashi
Blomma Solros[3]
Kitakyūshūs läge i Japan
Red pog.svg
Kitakyūshūs läge i Japan
Kitakyushu in Fukuoka Prefecture Ja.svg
Webbplats: http://www.city.kitakyushu.jp/

Kitakyūshū (japanska: 北九州市?, Kitakyūshū-shi) är en stad i Fukuoka prefektur, Japan, belägen på norra spetsen av Kyūshū vid Kanmon Kaikyō, sundet mellan Kyūshū och Honshu.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den dåvarande staden Kokura, som idag är en del av Kitakyushu var det primära målet för USAs andra atombomb under andra världskriget. På grund av dålig sikt över Kokura på morgonen 9 augusti 1945 styrde dock bombplanet Bockscar vidare mot det sekundära målet Nagasaki där bomben Fat man fälldes.[4]

Kitakyushu (Nord-Kyushu) bildades i februari 1963 genom sammanslagning av de tidigare städerna Moji, Kokura, Wakamatsu, Yahata och Tobata.[5]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Kitakyushu är en av Japans 17 städer med särskild storstadsstatus (serei shitei toshi), vilket betyder att den nästan har samma administrativa status och självstyre som prefekturen i sig.[6] Den fick sådan status 1963,[6] och delas som sådan in i ku, administrativa stadsdelar. Kitakyushu består av sju sådana stadsdelar.

Area (km²)[1] Invånare[7]
Kokura Kita-ku 小倉北区 39,21 183 286
Kokura Minami-ku 小倉南区 169,35 214 624
Moji-ku 門司区 72,82 108 677
Tobata-ku 戸畑区 16,66 63 714
Yahata Higashi-ku 八幡東区 36,36 75 814
Yahata Nishi-ku 八幡西区 83,04 260 070
Wakamatsu-ku 若松区 65,72 87 340

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Kitakyushu är en av Japans viktigaste industristäder.[8] Den har varit känd som en stålverksstad sedan öppnandet av det statliga stålverket i Yahata, men staden har nu en uttalad strategi att få mer högteknologisk industri att etablera sig.[9]


TOTO grundat 1917, världens största toalettillverkare[10], som gjort japanska högteknologiska toaletter vida kända genom sina washlet, har sitt säte i Kitakyushu.[11]

Kartföretaget Zenrin som grundades i Beppu, Oita 1948 har numer sitt huvudkontor i Kitakyushu.[12]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Det första tåget genom Kanmontunneln flaggas av 1942. Kryssen på bilden är från censuren under andra världskriget.

Två av Japans huvudöar sammanbinds mellan Kitakyushu på Kuyshu och ShimonosekiHonshu av tre tunnlar och en bro under och över Shimonosekisundet. Den första som byggdes var Kanmontunneln. Den vad världens första tunnel som byggdes under havet.[13] och består av två separata tunnlar med vardera ett spår smalspårig järnväg.[14] De byggdes under åren 1936-1944 och de flesta vid den tiden kända tunnelbyggningstekniker användes.[13] En tvåfilig vägtunnel färdigställdes 1958[14] och den drygt kilometerlånga sexfiliga motorvägsbron Kanmonkyō över 1973.[14][15] Senast byggdes en till järnvägstunnel för Sanyo Shinkansen 1975. Den går under stora delar av både Shimonoseki och Kitakyushu och är 18,7 km lång.[14]

Nishitetsudo drev tidigare spårvagnssystem i flera av de städer som kom att bilda Kitakyushu. Staden tillsammans med Nishitetsudo m.fl. bolag gick ihop och byggde ett monorailsystem som öppnade 1985 för att ersätta spårvägarna. De flesta spårvägslinjerna avvecklades under 1980- och 1990-talen och den sista försvann 2002.[16]

Kokura station i Kitakyushu trafikeras av Sanyo Shinkansen. Sanyo Shinkansen som går till Fukuoka på Kyushu drivs av JR Nishi-nihon. Därigenom har det uppstått en direkt konkurrenssituation mellan de två JR-bolagen JR Nishi-nihon och JR Kyushu på sträckan Hakata-Kokura. Särskilda Kodamaavgångar, som marknadsförs aggressivt av JR Nishi-nihon, har satts in på denna korta sträcka.[16]

16 mars 2006 öppnade Kitakyushu airport, en internationell flygplats byggd på en konstgjord ö 3 km ut i Suo-nada öster om staden.[17]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Data of Kitakyushu”. Kitakyushu stad. http://www.city.kitakyushu.jp/pcp_portal/PortalServlet?DISPLAY_ID=DIRECT&NEXT_DISPLAY_ID=U000004&CONTENTS_ID=14939. Läst 5 december 2008. 
  2. ^ ”Population of major cities”. Japanska statistikbyrån. http://www.stat.go.jp/data/getujidb/zuhyou/b04.xls. Läst 2008-12-05.  (excelfil).
  3. ^ ”Kitakyushu An International City”. Kitakyushu stad. http://www.city.kitakyushu.jp/pcp_portal/PortalServlet?DISPLAY_ID=DIRECT&NEXT_DISPLAY_ID=U000004&CONTENTS_ID=14925. Läst 8 december 2008. 
  4. ^ [http://www1.city.nagasaki.nagasaki.jp/na-bomb/museum/m1-1e.html ”Records of the Nagasaki Atomic Bombing”]. Nagasaki stad. http://www1.city.nagasaki.nagasaki.jp/na-bomb/museum/m1-1e.html. Läst 8 december 2008. 
  5. ^ ”History of Kitakyushu”. Kitakyushu stad. http://www.city.kitakyushu.jp/pcp_portal/PortalServlet?DISPLAY_ID=DIRECT&NEXT_DISPLAY_ID=U000004&CONTENTS_ID=14927. Läst 6 december 2008. 
  6. ^ [a b] Shapira, Philip; Ian Masser, David W. Edgington (på Engelska). Planning for Cities and Regions in Japan. Liverpool University Press. ISBN 0853232482. http://books.google.se/books?id=oWrHO8-maUYC&pg=PA16&lpg=PA16&dq=1956+osaka+designated&source=bl&ots=tad8GFon6n&sig=9C0Yif-UbjME9uK6armxYPHyXyY&hl=sv&sa=X&oi=book_result&resnum=9&ct=result#PPA16,M1 
  7. ^ Per 1 oktober 2005 Statistical Research and Training Institute, red. ”2 Population and Households” (på japanska/engelska). Japan Statistical Yearbook 2008. Japan Statistics Bureau. sid. 46. http://www.stat.go.jp/english/data/nenkan/1431-02.htm. Läst 6 december 2008 
  8. ^ ”Kitakyushu”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/artikel/1018149. Läst 6 december 2008. 
  9. ^ YOSHIMORI YUTAKA (2007). ”Education of manufacturing for succession of technique and skill Innovation gallery and studio for engineering education in Kita-Kyushu”. Metals Science & Technology 77 (1): sid. 10-14. ISSN:0368-6337. http://sciencelinks.jp/j-east/article/200703/000020070307A0029513.php. Läst 8 december 2008. 
  10. ^ Rose George (29 aug 2008). ”Japan's hi-tech toilets”. Telegraph Media Group Limited. http://www.telegraph.co.uk/scienceandtechnology/3358291/Japan%27s-hi-tech-toilets.html. Läst 8 december 2008. 
  11. ^ ”Corporate data”. TOTO Ltd. http://www.toto.co.jp/en/about/profile/03.htm. Läst 8 december 2008. 
  12. ^ ”Corporate info”. Zenrin Co., LDT. http://www.zenrin.co.jp/english/company/info.html. Läst 8 december 2008. 
  13. ^ [a b] ”Kanmon tunnel”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/311190/Kanmon-Tunnel. Läst 12 december 2008. 
  14. ^ [a b c d] Photostory: Bridges and tunnels linking the Japanese Archipelago”. Japan Railway & Transport Review (2): sid. 42-45. 1994. http://www.jrtr.net/jrtr11/pdf/history.pdf. 
  15. ^ ”Kanmon Bridge”. Structurae. http://en.structurae.de/structures/data/index.cfm?ID=s0005698. Läst 12 december 2008. 
  16. ^ [a b] Shuichi Takashima (2005). ”Kyushu Region”. Japan Railway & Transport Review (40): sid. 48-57. http://jrtr.net/jrtr40/pdf/s48_tak.pdf. 
  17. ^ ”Kitakyushu airport guide”. Airport promotion office, Kitakyushu stad. http://www.kitaqair.jp/foreign_language/foreign_language.pdf. Läst 6 december 2008.