Kjerstin Dellert
| Kjerstin Dellert | |
| Född | 4 november 1925 |
|---|---|
| Bakgrund | Stockholm |
| Genre(r) | opera |
| Roll | sopran |
| År som aktiv | 1951—idag |
Kjerstin Dellert, Kjerstin Häggbom Dellert, född 4 november 1925 i Stockholm, är en svensk operasångerska (sopran), som även är chef för Ulriksdals slottsteater. Hon var gift 1947–1966 med Carl-Olof Bergh, sedan 1968 med Nils-Åke Häggbom.
Dellert debuterade på Stora teatern i Göteborg i operetten Sköna Helena 1951. Hon ville dock till Operan i Stockholm, trots att lönen var betydligt lägre där. Debuten på Operan kom 1952 som Musette i Bohème. Efter några operettroller gick hon från och med 1954 över till det lyrisk-dramatiska facket med Carmen, Verdis Leonora och Amelia. Från 1961 och framåt sjöng hon mest karaktärsroller, bland annat Florence Pike i Albert Herring 1972. Dellert deltog i Melodifestivalen 1972 och tävlade med låten Kärlek behöver inga ord, i finalen fick hon 10 poäng och hamnade på en fjärdeplats.
Bland hennes roller bör uppmärksammas Tosca, Marie i Wozzeck och dubbelrollen Daisy Doody/La Garçonne i Karl-Birger Blomdahls/Harry Martinsons/Erik Lindegrens opera Aniara 1959. Hon pensionerades från Operan 1979. Dellert grundade 1981 Confidencen, Ulriksdals Slottsteater, vars chef hon har varit sedan dess.
Dellert medverkade 2008 i SVT:s Stjärnorna på slottet – hon ansvarade där för den femte och sista dagen.
Kjerstin Dellerts son är Thotte Dellert.
Självbiografi: I förtroende, 2000, Bonniers.
[redigera] Filmografi (urval)
- 1949 – Med flyg till sjunde himlen
- 1966 – Syskonbädd 1782
- 1973 – Någonstans i Sverige (TV-serie)
- 1976 – Elvis! Elvis!
- 1979 – Fata Morgana
[redigera] Priser och utmärkelser
- 1976 – Hans Majestät Konungens medalj
- 1982 – Medaljen för tonkonstens främjande
- 1988 – Natur & Kulturs Kulturpris
