Klappmyts
| Klappmyts Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| (orankad) | Sälar Pinnipedia |
| Familj | Öronlösa sälar Phocidae |
| Släkte | Cystophora Nilsson, 1820 |
| Art | Klappmyts C. cristata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cystophora cristata | |
| Auktor | (Erxleben, 1777) |
| Utbredning | |
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Klappmyts eller blåssäl (Cystophora cristata) är ett djur som tillhör familjen öronlösa sälar och är den enda arten i släktet Cystophora. Den lever i Arktiska havet. Kännetecknande är en puckel på hannarnas nos.
Hannar blir upp till ca 2,5 meter långa och kan väga 300 kg. Honor är med en längd av två meter och en vikt av 200 kg något mindre. Pälsen har en silverliknande färg med oregelbundna mörka fläckar. Huvudet är tydligt mörkare än kroppen och har inga fläckar. Hannarnas puckel bildas när hannen är ca fyra år gammal och gör i uppblåst tillstånd att djurets huvud uppfattas som upp till fyra gånger större. Puckeln används för att imponera på, och skrämma bort, andra hanar under parningstiden.
Klappmytsen lever på isflak norr om Kanada, Grönland och Europa. Individer som kommit vilse har dock hittats i Storbritannien och Portugal. Födan består av fisk och bläckfisk.
Djurarten bildar inga flockar men när en hona fått ungar finns det alltid en hanne i närheten som skrämmer bort andra hannar. Hannarna slåss för rättigheten att skydda en hona genom att till exempel blåsa upp sin puckel eller bita rivalen. När ungdjuret är lagom stort parar sig honan med hannen som skyddade henne. Klappmytsen diar sin unge vanligen bara 4 till 6 dagar, vilket är kortast av alla däggdjur. Trots det fördubblar ungdjuret sin vikt under denna tid.[2]
På grund av dess tran och ungdjurets blå päls jagades klappmytsen hårt under 1800-talet och 1900-talet. Fortfarande på 1970-talet dödades ca 100 000 individer årligen. Importen av klappmytsens päls stoppades i USA 1972 och i Europa i början av 1980-talet. Numera jagas uppskattningsvis ca 5000 djur per år. Beståndet har återhämtat sig och arten räknas inte längre som hotad.
Enligt 17 och 34 §§ artskyddsförordningen (2007:854) är det förbjudet att importera skinn av ungar av grönlandssäl och klappmyts. Jordbruksverket kan bevilja undantag fråb förbudet om det kan visas att skinnet kommer från sälar som har fångats eller dödats av inuiter vid tredaitionell säljakt. Sådan jakt anses inte utgöra något hot mot dessa sälarter. Det är ett förbud som införts för att uppfylla rådets direktiv (83/129/EEG) för att medverka till att skydda gränslandssäl och klappmyts.
[redigera] Noter
- ^ Seal Specialist Group 1996. Cystophora cristata. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-13.
- ^ Carwardine, Mark (1996) (på svenska upplaga). Guinness Djurrekordbok. Bokförlaget Forum AB Stockholm. sid. 104. ISBN 91-37-10910-3
