Clemens VI

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Klemens VI)
Hoppa till: navigering, sök
Clemens VI
Clemens VI.gif
Påve 1342–1352
Namn Pierre Roger
Född 1291
Död 6 december 1352
Företrädare Benedictus XII
Efterträdare Innocentius VI
Påve i 10 år, 6 månader och 29 dagar

Clemens VI (latin den milde), född Pierre Roger 1291 i slottet Maumont, departementet Corrèze, Frankrike, död 6 december 1352 i Avignon, var påve från den 7 maj 1342 till sin död, 6 december 1352, under "påvarnas babyloniska fångenskap".

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pierre Roger föddes i slottet Maumont, inträdde som tioåring i benediktinorden i La Chaise-Dieuklostret, studerade ett tag vid universitetet i Paris där han doktorerade och sedan fick en professur vid. Kardinal Pierre Grouin de Mortemart presenterade honom inför påve Johannes XXII, och därefter steg han snart i graderna i kyrkan. Först blev han abbot vid Saint-Baudile i Nîmes, sedan abbot vid Fécamp i Normandie, biskop av Arras och kansler av Frankrike 1328, upphöjd till ärkebiskop av Sens 1329, och av Rouen 1330. Han gjordes till kardinal 1338 av Benedictus XII, som han sedermera skulle efterträda som påve. Den 7 maj 1342 valdes han till den senare positionen, och antog då namnet Clemens VI.

Clemens VI fortsatte sina företrädares kamp mot Ludvig av Bayern. Han förnyade processen mot Ludvig 1343 och bannlyste honom 1346 samt uppfordrade kurfurstarna att skrida till val av ny kejsare, vartill utropades Karl av Luxemburg. Clemens trotsade alla uppmaningar att lämna Avignon, som han 1348 köpte av drottning Johanna I av Neapel. Å andra sidan lyckades han 1347 störta Cola di Rienzos välde i Rom. För att göra sig populär bland romarna och samtidigt samla in pengar påbjöd Clemens 1343, att vart femtionde år skulle firas som jubelår; så skedde 1350 under oerhörd tillströmning av vallfärdande pilgrimer. Syftet var också att stärka guelferna, vilket dock misslyckades.

1348-49 drabbades Avignon av digerdöden, och Clemens utmärkte sig då för sin välgörenhet. Runt om i Europa drabbades judar av svåra förföljelser och massakrer av folk som trodde att de var orsaken till att digerdöden kommit. Clemens utfärdade flera bullor för att beskydda judarna, och lät dem få en fristad i Avignon. Han fördömde också flagellanterna.

Clemens begravdes enligt sin egen önskan vid La Chaise-Dieu. 1526 skändades hans grav och kvarlevorna brändes upp av hugenotterna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Benedictus XII
Påve
1342–1352
Efterträdare:
Innocentius VI